omålen vara både sanna och välgrundade, men
trodde dock hvarken orättvisan eller olägenheterna
deraf vara så stora eller ohjelpliga, att Staten be-
höfver detföre rvifvas. Emedan frågan ifrån iätts-
grunder hvarken kan eller bör afvisas, så måste det
låta sig göra ait efterhand upptaga i representatio-
pen dem, som hittills blitvit förglömde. Detta har
redan i trecne Stånd skett, icke blott utan Stats-
formens skakning, utan med dess verkliga förkof-
ran och förbät ring; det bör alltså hädanefter kun-
na ske i alla Stånden på lämpligt sätt till dess o-
perationen blir fullbordad.
Det framställda förslaget att fördela Riksdagsarbe-
tet på 2 kamrar, ansåg talaren förtjena uppmärk-
samhet, om ock behöva flera mod:fikationer.
Personalen bord förminskas: 200 å 150 vore full-
komligt nog. Ett strängt uvval sf de skickligaste
kunde då verkställas. I Brödra-riket nöjer man
sig med 75; vi borde icke vara i hehof af mera
an dubbla antalet. Förändringen vore ej eller svår
att åstadkomma, erdas! vårt första Stånd fogade
sig dertill. Detta Stind är 1 alla fall i stort behof
af reform. Konstit.-Utskotet syntes icke rog haf-
va tagit detta 1 öfvervagande. Det ar redan ett
fel att Adeln konstituerar sig såsom Stånd efter en
egen lag. Det måtte väl ickz hafva en annan eiler
mera oberoende representationsrätt än de öfriga
Stiånden; och denna borde då äfven vara bestämd
i den ailmäcna riksdago dningen. Kamrarne kun-
de så fördelas att den öfre upptog t:del och den
sedre 2:delar af representanterna. Omröstningarne
i hvarie kammare borde ske Ståndsvis, men hela
r:ksdagen, då den in plezo vore församlad, rösta
per capita. Den föreslagna förstärkningen i Borga-
re- och Bonde-Stånden, ansåg talaren här böra an-
tagas, likväl med nosare bestämniag af fabrikan-
ters och manufakturisters qvablfikation och skyl-
digheter i förhållande till städerna. - Lärarnes vid
E :emenstar-läroverken inträde 1 Preste-Ståndet an-
såg talaren icke behböflist, emedan det element, som
de tillhöra, är der förut rent och fullständigt re-
presenteradt. Deras representation må ålminsio-
av icke stadgas som pigt, utan endast sor vättig-
het. De civile tjenstemännen kunna deremot af in-
tt skäl anses tillhöra Preste-Ståndet. Aldraminst
kan den Kongl. fullmagten antagas såsom till:äck-
lig titel dertill. Iodividuelt kunna flera ibland dem
ega stor skickligbe. i detta afseende, men kollek-
tift, såsom korporation, äro de för detta Stånds e-
lement aldeles främmande.
Prosten ÖDMAN förklarade att hen hva ken är
eller vill anses för Stationär. Han fästade neml. vid
denna benämning det begrepp att den stationära
vidhåller allt hvad som finnes fö handen, önskar
stabilit icke bott åt det goda, utan afven åt det
odugliga, uscder den så ofia upprepade och miss-
brukade satsen: man vet hvad man har. Helle
ville talaren antaga det vackra namnet konservatif,
men satte dennes verksamhet ej i bevarandet af
Siatsformen, utan i b-varandet af Stateo. Hvad
man erinrat att det allmänna bästa beror ej af re-
presentationsformen, utan af representanternes in-
dividuella värde eller laglighet, äri visst fall sannt.
Äfven under den ypperligaste form uträttas intet
godt, om duglige representanter fattas; men å an-
dra sidan kan tormen vara sådan, att den försvå-
rar, fördröjer, ja förhindrar alla goda resultat af
de skickligaste representanters verksamhet; och då
ör der, då måste den föräudras. I afseende der-
på att en ny repretentationsform icke kan tillväga-
bringas utan en revolution, anmearkte talaren, att
han biträdde denna tanka, om man med revolution
menar en förändring 1 vilja och tänke ätt hos
dem ibland nationen, som något förmå i detta äm-
ne; men troddd en sådan revolution vara högst ef-
terlängtad af alla upplysta och vältänkande med-,
borgare. Menade man åter med revolution, om-
hvälfoing af alla nu bestående former, ett kullka-
stande af det lagbundna Statsskicket, en rubbning
af Statsförfattningen i dess djupaste grundval, så
nödgades talaren, i strid med denna suppoitios,
förklara att han :vore fullt öfvertygad, det en ge-
vomgripande och välgörande förändring af vår för-
murknade representationsform kunde tillvägabrin-
gas utan så olyckliga skakningar för Statssroppen.
I afseende på Utskottets åsigt af de allmänna va-
lens princip, anmärktes att en filosofisk talare in-
om detta Stånd nyss hade förklarat denna princip
ytterst bvila på rättvisa Denna grund ansäg Hr
Prosten vara alire an alla bistoriska urkusder, och
Iemnade åt hvar och en rättvist tänkande medbor-
gare alt afeöra, om den bör vika för den politiska