omålen vara både sanna och välgrundade, men trodde dock hvarken orättvisan eller olägenheterna deraf vara så stora eller ohjelpliga, att Staten behöfver detföre rvifvas. Emedan frågan ifrån iättsgrunder hvarken kan eller bör afvisas, så måste det låta sig göra ait efterhand upptaga i representatiopen dem, som hittills blitvit förglömde. Detta har redan i trecne Stånd skett, icke blott utan Statsformens skakning, utan med dess verkliga förkofran och förbät ring; det bör alltså hädanefter kunna ske i alla Stånden på lämpligt sätt till dess operationen blir fullbordad. Det framställda förslaget att fördela Riksdagsarbetet på 2 kamrar, ansåg talaren förtjena uppmärksamhet, om ock behöva flera mod:fikationer. Personalen bord förminskas: 200 å 150 vore fullkomligt nog. Ett strängt uvval sf de skickligaste kunde då verkställas. I Brödra-riket nöjer man sig med 75; vi borde icke vara i hehof af mera an dubbla antalet. Förändringen vore ej eller svår att åstadkomma, erdas! vårt första Stånd fogade sig dertill. Detta Stind är 1 alla fall i stort behof af reform. Konstit.-Utskotet syntes icke rog hafva tagit detta 1 öfvervagande. Det ar redan ett fel att Adeln konstituerar sig såsom Stånd efter en egen lag. Det måtte väl ickz hafva en annan eiler mera oberoende representationsrätt än de öfriga Stiånden; och denna borde då äfven vara bestämd i den ailmäcna riksdago dningen. Kamrarne kunde så fördelas att den öfre upptog t:del och den sedre 2:delar af representanterna. Omröstningarne i hvarie kammare borde ske Ståndsvis, men hela r:ksdagen, då den in plezo vore församlad, rösta per capita. Den föreslagna förstärkningen i Borgareoch Bonde-Stånden, ansåg talaren här böra antagas, likväl med nosare bestämniag af fabrikanters och manufakturisters qvablfikation och skyldigheter i förhållande till städerna. Lärarnes vid E :emenstar-läroverken inträde 1 Preste-Ståndet ansåg talaren icke behböflist, emedan det element, som de tillhöra, är der förut rent och fullständigt representeradt. Deras representation må ålminsioav icke stadgas som pigt, utan endast sor vättighet. De civile tjenstemännen kunna deremot af intt skäl anses tillhöra Preste-Ståndet. Aldraminst kan den Kongl. fullmagten antagas såsom till:äcklig titel dertill. Iodividuelt kunna flera ibland dem ega stor skickligbe. i detta afseende, men kollektift, såsom korporation, äro de för detta Stånds element aldeles främmande. Prosten ÖDMAN förklarade att hen hva ken är eller vill anses för Stationär. Han fästade neml. vid denna benämning det begrepp att den stationära vidhåller allt hvad som finnes fö handen, önskar stabilit icke bott åt det goda, utan afven åt det odugliga, uscder den så ofia upprepade och missbrukade satsen: man vet hvad man har. Helle ville talaren antaga det vackra namnet konservatif, men satte dennes verksamhet ej i bevarandet af Siatsformen, utan i b-varandet af Stateo. Hvad man erinrat att det allmänna bästa beror ej af representationsformen, utan af representanternes individuella värde eller laglighet, äri visst fall sannt. Äfven under den ypperligaste form uträttas intet godt, om duglige representanter fattas; men å andra sidan kan tormen vara sådan, att den försvårar, fördröjer, ja förhindrar alla goda resultat af de skickligaste representanters verksamhet; och då ör der, då måste den föräudras. I afseende derpå att en ny repretentationsform icke kan tillvägabringas utan en revolution, anmearkte talaren, att han biträdde denna tanka, om man med revolution menar en förändring 1 vilja och tänke ätt hos dem ibland nationen, som något förmå i detta ämne; men troddd en sådan revolution vara högst efterlängtad af alla upplysta och vältänkande med-, borgare. Menade man åter med revolution, omhvälfoing af alla nu bestående former, ett kullkastande af det lagbundna Statsskicket, en rubbning af Statsförfattningen i dess djupaste grundval, så nödgades talaren, i strid med denna suppoitios, förklara att han :vore fullt öfvertygad, det en gevomgripande och välgörande förändring af vår förmurknade representationsform kunde tillvägabringas utan så olyckliga skakningar för Statssroppen. I afseende på Utskottets åsigt af de allmänna valens princip, anmärktes att en filosofisk talare inom detta Stånd nyss hade förklarat denna princip ytterst bvila på rättvisa Denna grund ansäg Hr Prosten vara alire an alla bistoriska urkusder, och Iemnade åt hvar och en rättvist tänkande medborgare alt afeöra, om den bör vika för den politiska