UL FIFS Ul SILL Er 9 SUR UTA ur AASE ATINVAR FJ SAVE EL vana
samhet tillstängas. Regeringen ansåg nemligen lät-
tare att vinna Bepresentationens personal, än na-
tionens förtroende — och se der, det felsteg, som
för ögonblicket skaffade henne några millioner och
nu betager henne, äfven det nödvändiga, för Stats-
utgilterna.
Swa Ritsdegen bar väckt Svenska rationeus hvi-
lande misstr: ende till sin edmnistraton — och un-
der en sådan stämning, möåsie äfven den medgör-
bgaste representation hanula i folkets anda. Man
har börjat frå
svarsverk I freden mindre dyrt, för att vidinakt-
hålla och öka förr 2 bvarför orsonis i
ke våra tölvika Esobeisverk, och hvarföre
las j formerta, så att Nationen och Embetsmin-
sea gemersamt blilva belitra? Hvarföre afgöras
icke de vixtisa frågor, som nu allena bero ar Ke-
geringens beslut och som skalle sprida friseten
krafi i vi näringar, vår havdel och värt kedv-
väsende? och med en orokig ängsian bar ibli d fol-
ket böjat höras: bhvarföre erfordras alla dessa
för detta lond, ovanliga uppoföiagar till f
verke?, midt under Europas djupa fred? Låter det-
ta väl föresa sig med en sund poltik för Riket?
Ar densa poiätik överensstämmande med uationens
varmsase onskningar och benccs förhoppning attjc-
ke se sina nationeila Intressen svikne? vore det möj-
ligt, att dessa bebor kunde vara så stora, så hårdt
årabbarde våra egra tligångar, om Svenska kab-
pettetis politik verkligen gruodades på en sådan
verensstämmelse i relig ösn, politiska och merkaoti-
la förhållanden, att vi kunde se oss i farans stund
undersiödca af de firiionade och risa pationeinas
adla och stora krafter? Eiler är det ej atv befara
stt de ståndiga, uppskramande perningbehofven
svarar: utvisa en Kabineitsalan, samfälld med des-
sä arma, slafstyrande Hof bviika icke mer förmå,
alt ef sina urGgersåtare. sveit ulpressa ecera mina-
ders krigstostnader, utan nödgas läm sa sina planer,
sna botelser och sina vörelser, efter den pecving-
aristekratiska vilja, som representeras af någre verids-
bekanvte Israeliter? Då dessa frågor göras, måste de
på ett eller annat satt besvaras; ty — under tiden
bvilar naticnens frikostighet och misstroendet va-
kar. Måite vår Rezerivg icke all för linge kmra
natonen Oviss om sin stallning. Vi, M. DB. kurra
ej, såsom iolkets redlige ombud åsidosätta cnmtav-
kan tör en lugnare, och lyckligare framtid. Att
nu af ratisnen ultaga Ökade skatter, är omöjligt.
Art vända våra blickar till de beprisade Statslånen,
vore endast att öka villervellan i vår penvingrörel-
sr, samt att bilda nya, egenryttiga intressen och
kk mna ökadt inflytande åt dem som vi se återhålla
från oss, allt hvad de förmå, upplysningen, trefoa-
dea och friheten. Nej! vi måste afslå alla de begärta
avslag som icke behöfvas för aut vidmakttålla hvad
som redan finnes. Vi måste veka till allt, som
isyfter, alt under desamma kemprometterande ia-
flytelser, som gjort Sverige så obetydligt, under de
sednaste Io årens vigtiga Europeiska tilldiagelser,
lossa alla de intressen, som eljest sluta oss till fri-
heten ock bi:dningen. Vi måste på detta sätt för-
må vår regeting, då vi stänga henne inom de me-
del, som detta lands fordna ärorika styrelser egde
att disponera, att i upplysriogen, 1 politiska fribe-
ten och i folkets industriella förkofran söka sitt
stöd, sin inflytelse och sin belöning. Den skenbara
ea0oistiska poiltik, som vill grunda Sveriges såkalla-
de oberoende på möjlgbeten att samverka med de
medeliösa Hof, som bota nationernas frihet och sjelf-
ständis het, måste öppet ogillas. Den skull: eljest
förr elier sednare, göra vår regering till ett gissel
för sin egen nation, till ett hinder för utvecklingen
af den borgerliga frihetens krafter och måhända till
ett åtlöje för bistorien. Di skall Europa, med våra
egna barn, tacka oss, som beslutsamt stängde en väg,
på bvilken det gamla Sverige endast skulle hafva
act tacka den slafviska lydnaden för sia titulerade
sqeifständighet, och måhända medi dandet, för sin po-
huiska tillvarelse.
De enda avslag, som jag af dessa skal anser mig
böra tillstyrka, under yrkande, att de i behörig
ordning intagas på Riksstaten under vederbörtiga
titlar, Dien I egenskap af tillfälliga anslag, äro
således?
1:o Det i 5:te punkten ifrågaställda anslag till
fortsättning af Karlsborgs fästning nedsatt till 30 o00
Ridr årligen, hvatill Pionier-korpsers underhöll
kan nedbringas.
2:0 Det i g:de punkten föreslagna anslag al 20,000
Bdr, i ett för allt, till skjul för kanonslupar och
sa Sgt hvarför ordnas icke värt för-
SS
Sava es-
äf-
I