re
jegen sida, öfkerdrifty sanmnagm är uog för ho-
rom, fas ån mera anspråkslös. Sagom det öppet,
Boieldier 75 plats är icse bland de främste, manän-
da: till ca med icke bland de andras t ordningen,
men hsar der också är, s5, är den ärofull. Det
musik alissa Fransrike Har inggt skönare att gifva
ål någon af sina söner. Boi-idien var Icke mnå-
gom af dessa stora andar, som scynas skicsade
ait; när det behöfves, otnskapa konstens anletes
ban var eo af dessa böjiga talanger, som lyckt gt
fsenomgå ala resolutioner, hvilket är den största
förtjensten näst den att. göra dem. Hvad som ut-
märkie hans irgifveistr var hvarken det djup, den
kraft, den eld, dit sublima, eler det fysande och
aden omätliga rikedoraen hos de store Tyske och I-
tallenske mastarne; det var ett behsg, en renhet,
sen friskhet, en finbet, en eezgans, som icke kunna
öfverträffas. Mera öm än pathetisk, mera qrick än
sasot komisk, mera elegant än ädel, mera alskvärd
än Biskande, skalle man kupna kalla bonom mu
kens Parny, om dessa slags jemförels:r ännu vare Ii
bruk.
Sädar var kompostörenz; menniskan våderades
af alia, som kände honom, för alskvärda och hed-
rande egevskaper- Käslig för tan, afandsdes han
iCse den som han såg be-isas andsa. Han bedöm-
de sig sjelf mes opartiskhet, Då några smiekrare
en gång ville upphöja bonom på bekostnad af Ros-
sin: som händelsevis bodde i -amma hussom Boiel-
disu, men en vört 8 längre ned an denne, vitrade
har skärmatande: Ni säger att jag är högt öfver BRos-
sini? det är mäjigt; men tro mig, det är endas: när
tt.
128 gött o Oppiör mma trappa?
Så snart msn under de sedosre åren s-tt en kon-
sert annonserad, act gifvas af Svea Li gardes musik-
korps under dess förtjvostfalle Divektörs anförande,
har man kunnat vara såker om at! få höra väl
saida och vät ex:querade stycken, och det hela
med adel orgenvytita anordnadt för ett vackert än-
damål. Allt detta var äfven fallet med deo i går
i Laduga dsiandsky;kan gifna konserten, ull afsigten
så: mycket berömvärdate, som deu, för mustt-
korpsens pensionskassa i omras tillämnade måste ia-
ställas, 1 anseende bil kolerans utbrott, och det så-
ineda varli I sin ordsing att ou, för samma ända-
mål, begagra den gynnsammare tidguokten. Korpsen
försakade likväl sin kassas fördel, för ait egna sin
ralang och sin öda åt en änsu mer behöfvande:
det olyckliga Wenoeisborgs invånare. Det goda fö-
retaget lyckades af en efter önskan — en bändelse,
som icke alltid intralfir — ty kyrkan var nä ästan
alldeles fylld af åhörare, bland hvilka äfven råksa-
des HB. M. Drotoingen samt DD. KK. HA. Kroov-
prinsen och Kronprinsessan. — En sällsam effekt
gjorde det vackra poemet öfver Göta Kanais öpp-
nande, här deklamneradt af Hr Almlöf. Man bar
tuttills endast varit van alt höra en mest tala i
kyrkan. Men vår tid av rik på besvanerliga före
teeiser. På förmiddagen förbjöds en talare att ta-
ja på Riddarhuset, der hvar och en, wom Br Landt-
marskalken, ansåg det vara hans rant; och på
eftermiddagen tillas en icke-audeligzg man att tåla
på et rum, der man för hundra år sedan skulie
ansett dylikt för en skandal. Det bär likväl mör-
kas, ati det icke skedde från predikstolen. Men
gamla märken så icke, heter det, och så var äfven
nu fallet, ty det bekanta ordspråket: det ar så siä-
kert som amen ti kyrkan, sanuvades icke denua
gång.