re jegen sida, öfkerdrifty sanmnagm är uog för horom, fas ån mera anspråkslös. Sagom det öppet, Boieldier 75 plats är icse bland de främste, manända: till ca med icke bland de andras t ordningen, men hsar der också är, s5, är den ärofull. Det musik alissa Fransrike Har inggt skönare att gifva ål någon af sina söner. Boi-idien var Icke mnågom af dessa stora andar, som scynas skicsade ait; när det behöfves, otnskapa konstens anletes ban var eo af dessa böjiga talanger, som lyckt gt fsenomgå ala resolutioner, hvilket är den största förtjensten näst den att. göra dem. Hvad som utmärkie hans irgifveistr var hvarken det djup, den kraft, den eld, dit sublima, eler det fysande och aden omätliga rikedoraen hos de store Tyske och Itallenske mastarne; det var ett behsg, en renhet, sen friskhet, en finbet, en eezgans, som icke kunna öfverträffas. Mera öm än pathetisk, mera qrick än sasot komisk, mera elegant än ädel, mera alskvärd än Biskande, skalle man kupna kalla bonom mu kens Parny, om dessa slags jemförels:r ännu vare Ii bruk. Sädar var kompostörenz; menniskan våderades af alia, som kände honom, för alskvärda och hedrande egevskaperKäslig för tan, afandsdes han iCse den som han såg be-isas andsa. Han bedömde sig sjelf mes opartiskhet, Då några smiekrare en gång ville upphöja bonom på bekostnad af Rossin: som händelsevis bodde i -amma hussom Boieldisu, men en vört 8 längre ned an denne, vitrade har skärmatande: Ni säger att jag är högt öfver BRossini? det är mäjigt; men tro mig, det är endas: när tt. 128 gött o Oppiör mma trappa? Så snart msn under de sedosre åren s-tt en konsert annonserad, act gifvas af Svea Li gardes musikkorps under dess förtjvostfalle Divektörs anförande, har man kunnat vara såker om at! få höra väl saida och vät ex:querade stycken, och det hela med adel orgenvytita anordnadt för ett vackert ändamål. Allt detta var äfven fallet med deo i går i Laduga dsiandsky;kan gifna konserten, ull afsigten så: mycket berömvärdate, som deu, för musttkorpsens pensionskassa i omras tillämnade måste iaställas, 1 anseende bil kolerans utbrott, och det såineda varli I sin ordsing att ou, för samma ändamål, begagra den gynnsammare tidguokten. Korpsen försakade likväl sin kassas fördel, för ait egna sin ralang och sin öda åt en änsu mer behöfvande: det olyckliga Wenoeisborgs invånare. Det goda företaget lyckades af en efter önskan — en bändelse, som icke alltid intralfir — ty kyrkan var nä ästan alldeles fylld af åhörare, bland hvilka äfven råksades HB. M. Drotoingen samt DD. KK. HA. Kroovprinsen och Kronprinsessan. — En sällsam effekt gjorde det vackra poemet öfver Göta Kanais öppnande, här deklamneradt af Hr Almlöf. Man bar tuttills endast varit van alt höra en mest tala i kyrkan. Men vår tid av rik på besvanerliga före teeiser. På förmiddagen förbjöds en talare att taja på Riddarhuset, der hvar och en, wom Br Landtmarskalken, ansåg det vara hans rant; och på eftermiddagen tillas en icke-audeligzg man att tåla på et rum, der man för hundra år sedan skulie ansett dylikt för en skandal. Det bär likväl mörkas, ati det icke skedde från predikstolen. Men gamla märken så icke, heter det, och så var äfven nu fallet, ty det bekanta ordspråket: det ar så siäkert som amen ti kyrkan, sanuvades icke denua gång.