en fullkoralig okunnighet om ämnet blifvit stöp-
i form af en assignerings-lag, hvaraf åtminstone
handeln icke kan draga den ringaste synonyma fö-
del med den, som inrikes vexlar erbjuder andra
länders affårsinän.
Det tycks vura en afgjord sak, att ju säkrare en
säljare vid förfallotiden kan påräkna sin fordran,
red desto ringare förtjenst kan han sälja sin vara.
Men här är ej allenast fråga om detta, här bör
afses det v:da vigtigare medlet, att på etwt säkert
sätt förstora de krafter med hvilka affärer bedrif-
vas, nemligen penningar eller deras representativer;
ty det är klart, att om jag af A. får en vexel på
B. ait betalas om fyra månader, och jag C. sätter
derpå milt endossement, D. E. F. c. c. med
uppräckta händer sbtola taga ctt papper, hvilket,
mnebärande tredubbel och större ansvarighet , lem-
nar föga fruktan för någon förlust, at: alltså des-
sa vexlar, med 4ena strängare executiouskraft lagen
bär tillägga dem, skola ag2 elt nästan lika stort
förtroende, som kontant betaining. Om Lag-Ut-
skottet alltså skulle förblifva vid sina åsigter och
såmed I:t för ärvu en mängd af år beröfva Sverizes
Handlande och Fabriksidkare ett medel till affäernes
tryggare gång och utvidgning, så skulle man väp-
peligen kunna draga annan stutsats, än att samma
Utskott i tysthet gillade ali den tidsutdrägt, de
ehikaner och förluster, hvilka ett telaktigt execu-
tionsverk , till fromma för trilske och tröge betala-
re, tillskysdar de Havdlande.