en fullkoralig okunnighet om ämnet blifvit stöpi form af en assignerings-lag, hvaraf åtminstone handeln icke kan draga den ringaste synonyma födel med den, som inrikes vexlar erbjuder andra länders affårsinän. Det tycks vura en afgjord sak, att ju säkrare en säljare vid förfallotiden kan påräkna sin fordran, red desto ringare förtjenst kan han sälja sin vara. Men här är ej allenast fråga om detta, här bör afses det v:da vigtigare medlet, att på etwt säkert sätt förstora de krafter med hvilka affärer bedrifvas, nemligen penningar eller deras representativer; ty det är klart, att om jag af A. får en vexel på B. ait betalas om fyra månader, och jag C. sätter derpå milt endossement, D. E. F. c. c. med uppräckta händer sbtola taga ctt papper, hvilket, mnebärande tredubbel och större ansvarighet , lemnar föga fruktan för någon förlust, at: alltså dessa vexlar, med 4ena strängare executiouskraft lagen bär tillägga dem, skola ag2 elt nästan lika stort förtroende, som kontant betaining. Om Lag-Utskottet alltså skulle förblifva vid sina åsigter och såmed I:t för ärvu en mängd af år beröfva Sverizes Handlande och Fabriksidkare ett medel till affäernes tryggare gång och utvidgning, så skulle man väppeligen kunna draga annan stutsats, än att samma Utskott i tysthet gillade ali den tidsutdrägt, de ehikaner och förluster, hvilka ett telaktigt executionsverk , till fromma för trilske och tröge betalare, tillskysdar de Havdlande.