Article Image
RE a nan RR. nn a Rn NN deltagande i offentliga lagstiftningen, såsom enda medlet till de våldsamina brytningarnes förekommande. Ett sådant och det onekligen enklaste, kraftigaste och lugnaste, är: att lemna dera denna mflytelse och på samma gång inskränka dem inom valförrättningarne. En hvar finner latt af mitt förslag, att följden deraf skulle bhfva, att nuvarande Bonde-Ståndets valberättigade personer fick största inflytelsen vid valen; Borgareklassen dernast, samt att Adelns och Presterskarets deltagande i valen icke föga inverkade derpå. Men, fastän det siledes kan antagas, att ingen Adelsman och ingen Prest blefve representanter, som ej ägde Borgareoch Boadeklassernas förtroende, vore det MWikval gifset, att Adei och Presterskap till en början bibehöllo hela nuvarande Ståndsnflytelsen vid sjelfva de allmänna ärendernas afgörande: alt således deras och Borgareklassens Ståndsprivilegier och enskilta intressen lika litet blefvo derigerom föirgiömde eiler förbisedde, men att tillika de hblefve virdade i den andre, som öfvereosstämde med de öfriga sambhbällsklarsernas belåtenhet och billiga fordringar, då de handhades af män, hvilka alla versligen äfven ägt dessas förtroende. Det är äfven gifvet att alla de representerade klasserne skulle finna sig belåtna, att genom det:agande i valen finna en början till utöfnirg af den rätt, som således vore hvarie skattskrifven och sjelfägande Svensk medborgares; och att,om än uteslutandet ifrån sjelfsa utöfningen af representantkallet ännu qvarstår, skulle detta förefalla mindre iugnt för dem, då de dels så lätt kunde på ett eller annat sätt ingå i de representerade klasserne, dels skulle finna sig belåtne med den säkra utsigt för representationsrättens slutliga erbållande i framtiden. Jag tillstår att jag till och med anser denna inskränkning af Representantkallet inom vissa förut representerade klasser vara mindre obillig, mindre sårande för frihetsbegäret och fosierlandskä:leker, än den klassifikation efter förmögenhet, som i flere andra länder med representativ statsförfattning är bruklig. Det är dessutom en af erferenbeten vitsordad sanning, att man icke kan utföra sådane förändringar i Statsskicket, som den nu ifrågavarande, ntan genom de våld:ammaste skakniogar, om maa ej börjar dem på ett sätt, som gifver en riktig ledning åt allmänna opinionen; och för den är det nödigt, att det man vill, måste vara enkelt, fattligt och tilifredsställande. Allmänna rättigheten att delvaga i val af de persouer, som sjelfva vilja och böra kalla sig folkets Representanter, är så klar, så naturlig, så öfverensstammande med de fordringar man så gerna uppställer såsom ersättning för alla uppoffringar, att den måste göra sig gallande; och jag tvekar således ej, att anse detta medel såsom det bästa, det ändamålsenligaste, att under närvarande förhållanden begagna. Nils Strindlund från Vester-Norrlands län: Då det sedan sista Riksdagea hvilande grundlagsändringsförslag, rörande frälsehammansigares berattigande, alt välja och väljas till Riksdagsmän af Bonde-Ståndet, förevar till afgörande i detta Stånd, röstade jag för antagarde af detta förslag, ty jag fann detsamma öfverensstämma med billighet och icke föranleda till någon förbiandning med andra Ståndsklasser. Deremot kan jag icke godkänna Anders Danielssons försleg, rörande en för alla jordbrukare, utan afseende på Stånd, gemensam valrättighet och valbarhet. Genom antagandet deraf skulle snart Bonde-Ståndet blifva vid voteringen utträngdt af Ståndspersoner och andre, som icke kunde anses vara verklige bönder, och detta Stånd skulle omsider upphöra att vara ett Stånd för sig, belst om, efter Anders Danielsso:s förslag, representationen komme att fördela sig på tvänne kamrar. Då i ett sålunda sammansatt Pienum Riksdagsmännens af Bonde-Ståndet röst icke skulle förmå göra sig hörd eller gällande, ty hura vore det väl möjligt, att mindre upplyste böader mäktade kämpa mot de mårga hunskapsmännen bland de andra Stånden. För min del tror jag, att om Bondeståndet skulle så få blandas med de andre Stånden, som genom antag:ndet af Anders Danielssons förslag blifve en ostridig följd, så komme Bondeståndet snart sagdt i samma ställving, som får ibland ulfvar. Det tr visserligen sannt, alt månge ännu äro orepresenteråde. Men Bondeståndet har genom antagande af frälseheromansägare gjort hvad i detta afseende på oStåndet bör ankomme. Må de andre Stånden folja a Amman ml Ö An KA oo TD an LAN

30 oktober 1834, sida 2

Thumbnail