RE a nan RR. nn a Rn NN
deltagande i offentliga lagstiftningen, såsom enda
medlet till de våldsamina brytningarnes förekom-
mande. Ett sådant och det onekligen enklaste,
kraftigaste och lugnaste, är: att lemna dera denna
mflytelse och på samma gång inskränka dem inom
valförrättningarne. En hvar finner latt af mitt för-
slag, att följden deraf skulle bhfva, att nuvarande
Bonde-Ståndets valberättigade personer fick största
inflytelsen vid valen; Borgareklassen dernast, samt
att Adelns och Presterskarets deltagande i valen
icke föga inverkade derpå. Men, fastän det siledes
kan antagas, att ingen Adelsman och ingen Prest
blefve representanter, som ej ägde Borgare- och
Boadeklassernas förtroende, vore det MWikval gifset,
att Adei och Presterskap till en början bibehöllo
hela nuvarande Ståndsnflytelsen vid sjelfva de all-
männa ärendernas afgörande: alt således deras och
Borgareklassens Ståndsprivilegier och enskilta in-
tressen lika litet blefvo derigerom föirgiömde eiler
förbisedde, men att tillika de hblefve virdade i den
andre, som öfvereosstämde med de öfriga sambhbälls-
klarsernas belåtenhet och billiga fordringar, då de
handhades af män, hvilka alla versligen äfven ägt
dessas förtroende. Det är äfven gifvet att alla de
representerade klasserne skulle finna sig belåtna, att
genom det:agande i valen finna en början till ut-
öfnirg af den rätt, som således vore hvarie skatt-
skrifven och sjelfägande Svensk medborgares; och
att,om än uteslutandet ifrån sjelfsa utöfningen af
representantkallet ännu qvarstår, skulle detta före-
falla mindre iugnt för dem, då de dels så lätt kun-
de på ett eller annat sätt ingå i de representerade
klasserne, dels skulle finna sig belåtne med den sä-
kra utsigt för representationsrättens slutliga erbållan-
de i framtiden. Jag tillstår att jag till och med
anser denna inskränkning af Representantkallet inom
vissa förut representerade klasser vara mindre o-
billig, mindre sårande för frihetsbegäret och fosier-
landskä:leker, än den klassifikation efter förmögen-
het, som i flere andra länder med representativ
statsförfattning är bruklig.
Det är dessutom en af erferenbeten vitsordad
sanning, att man icke kan utföra sådane förän-
dringar i Statsskicket, som den nu ifrågavarande,
ntan genom de våld:ammaste skakniogar, om maa
ej börjar dem på ett sätt, som gifver en riktig led-
ning åt allmänna opinionen; och för den är det nö-
digt, att det man vill, måste vara enkelt, fattligt
och tilifredsställande. Allmänna rättigheten att del-
vaga i val af de persouer, som sjelfva vilja och
böra kalla sig folkets Representanter, är så klar,
så naturlig, så öfverensstammande med de fordrin-
gar man så gerna uppställer såsom ersättning för
alla uppoffringar, att den måste göra sig gallande;
och jag tvekar således ej, att anse detta medel så-
som det bästa, det ändamålsenligaste, att under när-
varande förhållanden begagna.
Nils Strindlund från Vester-Norrlands län: Då
det sedan sista Riksdagea hvilande grundlagsän-
dringsförslag, rörande frälsehammansigares beratti-
gande, alt välja och väljas till Riksdagsmän af Bon-
de-Ståndet, förevar till afgörande i detta Stånd,
röstade jag för antagarde af detta förslag, ty jag
fann detsamma öfverensstämma med billighet och
icke föranleda till någon förbiandning med andra
Ståndsklasser. Deremot kan jag icke godkänna An-
ders Danielssons försleg, rörande en för alla jord-
brukare, utan afseende på Stånd, gemensam valrät-
tighet och valbarhet. Genom antagandet deraf
skulle snart Bonde-Ståndet blifva vid voteringen
utträngdt af Ståndspersoner och andre, som icke
kunde anses vara verklige bönder, och detta Stånd
skulle omsider upphöra att vara ett Stånd för sig,
belst om, efter Anders Danielsso:s förslag, repre-
sentationen komme att fördela sig på tvänne kam-
rar. Då i ett sålunda sammansatt Pienum Riks-
dagsmännens af Bonde-Ståndet röst icke skulle
förmå göra sig hörd eller gällande, ty hu-
ra vore det väl möjligt, att mindre upp-
lyste böader mäktade kämpa mot de mårga
hunskapsmännen bland de andra Stånden. För
min del tror jag, att om Bondeståndet skulle
så få blandas med de andre Stånden, som genom an-
tag:ndet af Anders Danielssons förslag blifve en o-
stridig följd, så komme Bondeståndet snart sagdt
i samma ställving, som får ibland ulfvar. Det tr
visserligen sannt, alt månge ännu äro orepresente-
råde. Men Bondeståndet har genom antagande af
frälseheromansägare gjort hvad i detta afseende på
oStåndet bör ankomme. Må de andre Stånden folja
a Amman ml Ö An KA oo TD an LAN