öfva en deremot svarande inflytelse på de öfrige Ståndsledamöternes utväljinde, samt således i stället att i allt öfvermannnhas af de 3 Ståndens privatiotressen, se dessa rigtade till det allmännas fördel, gevom de vältä de och aktade män af Adel, :Pcesterskap och Borgare, om jemte sina egna stånds förtroenden, älven förtjena att ega Bonde-Ståndets. Denna Al!moge, upplyst gerom byckpressen om visten för sis, af denna billiga rättighets oeftergifliga yrkande, ska!l bäst sjelf inse dessa tillmälens saxna halt och hedöma deras åt minstone sannolika aslednisgar. Men jag kan blott beklaga, att nat:enen änri ibland sig, kan ega iepresentanter, som 1 trot:s af det susda vettet, åberopa de missöden och uppoffringar, som BondeStåndet under nuvarande olyckliga representaiva förhål!asden altj-mt uvderksastas, såsom skäl för hibehållandet af samma former, som så synbart vålla desamma. Jag recerverar mig -å!edes hufvud akligen blott emot vrängvirgen af mitt fö sag alt det -kulte leda tul PodeStårdets upplösneiug; då det doremst för den som det rin gaste dervid fäster up. märksa: het, tytiigen sckal ficna: innebäras ett säkert medel, att gilva detta samma Stånd en större inflyteise, som det mäste fordra, under uiöfning af samms: rätt gbeter som hitt:ls. Härn!i instäade Johankes An!er-son och Petter Persson från Jönköpings lin. Sven Heu tin och Göran Jonasson från Kronoberg lön Erik Norborg från We-terås än, Per N1sson från Christianst:ds län, och And:rs Eriks-son feån Örebro län, za. tl. Bengt Gudmunasson från Hallan!s anförie jemväl skrif teligen: Den reservation jag till protokollst anmält emot Hedervärda Stiåndets boclut, om nartoneas rervresentation var deriföre att jag var af olika tankar mcd majoriteten inom Stå det, och även med Konsitutonas-Utskottet som Leslutot fattat; ty efier min oförgrisliga tarka var det ingalunda öfverensstämmande med Uideus kraf ej eler med nationens ÖNS 2. Men då medbrdera A. Dancelsou i sena acmärkningar dervsd, fravdladse ett ändsmal-esligare förslag, dlade jag lika törksätt med honvu, ty det var den enda oca tmnöjliga förändrixg Bonde -Stån et bordt kuana antaga, med hyilke: våra kommittner öf.en skule funnit sig bolåt!na Mina B ode:! häri låg den goda afsigt, ett be ättiga Bonde-Stånset ell r den klass medborzsare en uvid od rä tgbilirepresentationssättet sow ialla a sce dev får vidlä ras största kördan; och i de ficste ll mereudels våt ifya vika för medständens strå-in!re sn. Erfarenbeien hordt vara till äcklig, alt öfver yga en hvar derom, samt alla de oligenbeter vår nuvarande rerr:sintailon me f rr; och är visserlizen en or:ak och ett h:nder till afbjatvardet af det svåra ok, som nredtrycker jorabruka:cevs axlar Allmänna rösten bar linge veg efterii stat en äuvdamå senhig föränåring, Och tili en början har det af Brodern A. Da ietsson töre lagne vaisält, genom hvilket :s2. kunde komma till målet, då inom bvarje län, alla fyra Sliånden g mensamt till Riksdagsmannuaval sammantrasge; och då tvävne af svsonde-Ständet Ovriskorhigen skuile välias och blott en af ct Ötrige Stånden, insåg jag ingen frusten berdt kommst i fräga af Bonde-Stänset, alt förklara detta för deras geme: avmasjtank.. Se der heia förändringen, af vär nuvarande ferpresenlalion; ly staäutsiördelnirgen hade förbli fvil utan förändring sådan den är. Bonde-Så dt har efter on tanka genom detta beslut git lust 16 å 20 ör tälbaka, i stället det kusnat framskr dit on I ka tderymd, äå en hana, som hedrat dess åtgärder, och gilvit kraft för kommande Städer, att lagligt gö.a en grunmdlagsfråga som Sfve.entämt med foliets fordringar till ett åsyftadt ändamål som wcationen så högt jäkaliar. TÖCKH OLM Lå LIG 43 Den 29 Oktoler Till de underrättelser vi 1 gårdagsbladet meddelade ur de ankomne utländska posterne tillägga vi ytterligare följande. Fransyska bladen meddela de proklamatiocner och tal, med hvilka den nyc guvernören i Algier, grefve Drouet dVErlon, tillträdt sitt embete. De äro affattade i fullkomligt orientalisk stil, och lofva åt den unga kolonien en ny gyllene ålder. Guvernören titulerar sig sjelf Herrans älskling, Fransmännens Konungs Kalif, och Ludvig Filip kallas den mäktiga Konungen, hvars styrka är oöfvervinnerlig, hvars soldater äro lika tallösa som sandkornen i öknen Saharah, och hvars skepp plöja alla jordens haf o. s. v. Justitieministern har i ett cirkulär till erkebiskoparne och biskoparne o2illat deras förfarande.