öfva en deremot svarande inflytelse på de öfrige
Ståndsledamöternes utväljinde, samt således i stäl-
let att i allt öfvermannnhas af de 3 Ståndens pri-
vatiotressen, se dessa rigtade till det allmännas för-
del, gevom de vältä de och aktade män af Adel,
:Pcesterskap och Borgare, om jemte sina egna
stånds förtroenden, älven förtjena att ega Bon-
de-Ståndets. Denna Al!moge, upplyst gerom
byckpressen om visten för sis, af denna billiga
rättighets oeftergifliga yrkande, ska!l bäst sjelf inse
dessa tillmälens saxna halt och hedöma deras åt
minstone sannolika aslednisgar. Men jag kan blott
beklaga, att nat:enen änri ibland sig, kan ega ie-
presentanter, som 1 trot:s af det susda vettet, åbe-
ropa de missöden och uppoffringar, som Bonde-
Ståndet under nuvarande olyckliga representaiva
förhål!asden altj-mt uvderksastas, såsom skäl för hi-
behållandet af samma former, som så synbart vål-
la desamma.
Jag recerverar mig -å!edes hufvud akligen blott emot
vrängvirgen af mitt fö sag alt det -kulte leda tul Pode-
Stårdets upplösneiug; då det doremst för den som det rin
gaste dervid fäster up. märksa: het, tytiigen sckal ficna:
innebäras ett säkert medel, att gilva detta samma Stånd
en större inflyteise, som det mäste fordra, under ui-
öfning af samms: rätt gbeter som hitt:ls.
Härn!i instäade Johankes An!er-son och Petter Pers-
son från Jönköpings lin. Sven Heu tin och Göran Jonas-
son från Kronoberg lön Erik Norborg från We-terås än,
Per N1sson från Christianst:ds län, och And:rs Eriks-son
feån Örebro län, za. tl.
Bengt Gudmunasson från Hallan!s anförie jemväl skrif
teligen:
Den reservation jag till protokollst anmält emot Heder-
värda Stiåndets boclut, om nartoneas rervresentation var
deriföre att jag var af olika tankar mcd majoriteten inom
Stå det, och även med Konsitutonas-Utskottet som Le-
slutot fattat; ty efier min oförgrisliga tarka var det in-
galunda öfverensstämmande med Uideus kraf ej eler med
nationens ÖNS 2.
Men då medbrdera A. Dancelsou i sena acmärkningar
dervsd, fravdladse ett ändsmal-esligare förslag, dlade jag
lika törksätt med honvu, ty det var den enda oca tmnöj-
liga förändrixg Bonde -Stån et bordt kuana antaga, med
hyilke: våra kommittner öf.en skule funnit sig bolåt!na
Mina B ode:! häri låg den goda afsigt, ett be ättiga Bon-
de-Stånset ell r den klass medborzsare en uvid od rä tg-
bilirepresentationssättet sow ialla a sce dev får vidlä ras
största kördan; och i de ficste ll mereudels våt ifya vika
för medständens strå-in!re sn. Erfarenbeien hordt vara
till äcklig, alt öfver yga en hvar derom, samt alla de o-
ligenbeter vår nuvarande rerr:sintailon me f rr; och är
visserlizen en or:ak och ett h:nder till afbjatvardet af det
svåra ok, som nredtrycker jorabruka:cevs axlar Allmänna
rösten bar linge veg efterii stat en äuvdamå senhig förän-
åring, Och tili en början har det af Brodern A. Da iets-
son töre lagne vaisält, genom hvilket :s2. kunde komma
till målet, då inom bvarje län, alla fyra Sliånden g men-
samt till Riksdagsmannuaval sammantrasge; och då tvävne af
svsonde-Ständet Ovriskorhigen skuile välias och blott en af
ct Ötrige Stånden, insåg jag ingen frusten berdt kommst
i fräga af Bonde-Stänset, alt förklara detta för deras ge-
me: avmasjtank.. Se der heia förändringen, af vär nuvaran-
de ferpresenlalion; ly staäutsiördelnirgen hade förbli fvil u-
tan förändring sådan den är. Bonde-Så dt har efter
on tanka genom detta beslut git lust 16 å 20 ör täl-
baka, i stället det kusnat framskr dit on I ka tderymd,
äå en hana, som hedrat dess åtgärder, och gilvit kraft för
kommande Städer, att lagligt gö.a en grunmdlagsfråga
som Sfve.entämt med foliets fordringar till ett åsyftadt
ändamål som wcationen så högt jäkaliar.
TÖCKH OLM
Lå
LIG
43
Den 29 Oktoler
Till de underrättelser vi 1 gårdagsbladet medde-
lade ur de ankomne utländska posterne tillägga vi
ytterligare följande.
Fransyska bladen meddela de proklamatiocner och
tal, med hvilka den nyc guvernören i Algier, gref-
ve Drouet dVErlon, tillträdt sitt embete. De äro
affattade i fullkomligt orientalisk stil, och lofva åt
den unga kolonien en ny gyllene ålder. Guver-
nören titulerar sig sjelf Herrans älskling, Frans-
männens Konungs Kalif, och Ludvig Filip kallas
den mäktiga Konungen, hvars styrka är oöfver-
vinnerlig, hvars soldater äro lika tallösa som sand-
kornen i öknen Saharah, och hvars skepp plöja
alla jordens haf o. s. v.
Justitieministern har i ett cirkulär till erkebi-
skoparne och biskoparne o2illat deras förfarande.