ström fann vår tid orolig och att dex otta vill retormera, blott för att reformera. De poliuskt-arebitektoviska förslag, som i dagen fiamrada. syntes ta aren utmärka vanligen mera omogenhet och sjellförtroende, än sakkännedom och hofsaml: et. Dermed ville talaren dock icke påstå, att man egensinnigt och pröfningslöst bör sätta sig emot hvarje reform: äskilliga påkallas visserligen af behofvet, och för några tyckes opinionen i allmänhet hafva mognat. Att KonstitutionsUtskottet i reformfrågor rörande vär nationalrepresentation ej beträdt radikalismens väg, utan byggt på den gamla grundvalen och bibehållit den antagna ståndsdelningen, gillade talaren De så kallade allmänna valen kunna visserligen vara användbara i nydanade stater; men de passa, enligt talarens omdöme, ingalunda inom det gamla Sverge, med dess häfvundna former, dess mångsekelgamla institutioner, dess mer än tusenåriga historia. Den skråanda och det egoistiska förfäktande af ståndsfördelar, som man förebrått vår 1 korporationer styckade representation, trodde talaren med tiden komma att saknas, emedan en stigande uppIysning, ett omisskänneligen ökadt intresse för våra socia a angelägenheter 1 allmänhet tydligen vittna derom,attman riktigare börjat uppfatta statensidfoch betrakta denna inrättning såsom en icke blott för det närvarande existerande ulan utom titien fortgående lefvande organism, 1 följd hvaraf dess delar alltså samfuldt böra ombhugsamt värdas och harnoniskt utbildas. De trenone första momenterne al Utskottets förslag, att å de förevarande Riksstånden inympa särskilåta, hittills orepresenterade medborgareklasser, bitrvä ädde talaren, likväl med det tullögs 1 hvad angick lärarne vid elementar-läroverken, att det väl må vara deras rttighet, men ingen ovillkorlig skyldighet att välja och underhålla riksdagsombud. Den fjerde punkten åter kunde talaren i0galunda biträda, emedan han ej ansåg tilllälligheten att äga en Kongl föllmakt böra qvalilicera civila embetsoch tjenstem: in till inträdespollet i Presteståndet. Några ledamöters förslag att samimanjenka de fyra stånde n till tvenne kamrar ansåo talaren förtje nt af mycken uppmi ärksamhet, men fruktade dock att nya olägenheter deraf skulle uppkomma och att våra riksdagars med skäl öfverktagade längd ändock icke derigenom skulle förkortas. Dir Bexell fann den förevarande diskussionen framställa sig under följande enkla men betydningsfulla uppfattning: Huru skall framtiden blifva representerad ? Prof. Grubbe hade så grundligt framställt sjelfva idealet af nationalrepresentation, alt talaren förenade sig deruti hufvudsakligen med honom, men tillade att han önskat det KonstitutionsUtskottets förslag till förändring i representatione n äfven varit ett förslag till förbättring deri, alt det icke lemnat efier sig så många ännu orepresenterade, hvilkaägt ätt alt vid reformen blifva observerade. Och då en tid som stundar icke kan finna sig belåten med förändringen, ansåg talaren den närvarande dertill icke böra lemna sin röst. Prof. Grenander instämde i principerna med D:r MNibelius och ansåg Ståndsindelningen ej kunna eller böra borttagas, emedan den är en sådan grundval, att med dess borttagande skulle statens bestånd äfventyras både för närvarande och kommande tider. En representations-förändring är dock nödig, ty i vår närvarande representation finnes mycket origtigt, som behöfver bearbetas. Här äro tvänne förslag framställde af Prostarne Lignell och Åstrand. Talaren nekade ej, att han tvekat i valet emellan dem båda; men då han såg Konstitutions-Utskottets fö: slag ej leda till ändamålet fann han sig nödsakad att antaga ett af dessa. De närma sig till hvarandra; men det heterogena af ett femte stånd gjorde att Talaren accederade till Prosten Åstrands förslag. Lektor Bergqvist förenade sig till alla delar i Doktor Nibelii deduktion af de fyra, en stat konstituerande elementer och intressen, som bevakas eller representeras af de 4 Riks-Stånden. I afseende på representatione ns form lförklarade Talaren sig till vara stattrorär, och att han önskade dess bibehållande af fullkomlig öfvertygelse om dess beståndande grund. Allt som kan bli föremål för mensklig verksamhet måste undergå en jemt stigande utveckling: likväl ville Talaren ejväknas bland dem, som tro, att orden representatiors-förändring och representations förbättring äro synonyma. Talaren kunde icke föreställa sig en medborgare som kan komma i fråga att blifva valbar utan att han skulle kunna refereras till ettdera af de existerande fyra elementerna, tänkta såsom de böra. Införandet af ett femte stånd vore ett ao