ström fann vår tid orolig och att dex otta vill retor-
mera, blott för att reformera. De poliuskt-arebitek-
toviska förslag, som i dagen fiamrada. syntes ta aren
utmärka vanligen mera omogenhet och sjellförtroen-
de, än sakkännedom och hofsaml: et. Dermed ville
talaren dock icke påstå, att man egensinnigt och
pröfningslöst bör sätta sig emot hvarje reform:
äskilliga påkallas visserligen af behofvet, och för
några tyckes opinionen i allmänhet hafva mognat.
Att KonstitutionsUtskottet i reformfrågor rörande
vär nationalrepresentation ej beträdt radikalismens
väg, utan byggt på den gamla grundvalen och bi-
behållit den antagna ståndsdelningen, gillade talaren
De så kallade allmänna valen kunna visserligen va-
ra användbara i nydanade stater; men de passa, en-
ligt talarens omdöme, ingalunda inom det gamla
Sverge, med dess häfvundna former, dess mångsekel-
gamla institutioner, dess mer än tusenåriga histo-
ria. Den skråanda och det egoistiska förfäktande
af ståndsfördelar, som man förebrått vår 1 korpo-
rationer styckade representation, trodde talaren med
tiden komma att saknas, emedan en stigande upp-
Iysning, ett omisskänneligen ökadt intresse för våra
socia a angelägenheter 1 allmänhet tydligen vittna
derom,attman riktigare börjat uppfatta statensidfoch
betrakta denna inrättning såsom en icke blott för det
närvarande existerande ulan utom titien fortgående
lefvande organism, 1 följd hvaraf dess delar alltså
samfuldt böra ombhugsamt värdas och harnoniskt
utbildas. De trenone första momenterne al Utskot-
tets förslag, att å de förevarande Riksstånden in-
ympa särskilåta, hittills orepresenterade medborga-
reklasser, bitrvä ädde talaren, likväl med det tullögs 1
hvad angick lärarne vid elementar-läroverken, att
det väl må vara deras rttighet, men ingen ovill-
korlig skyldighet att välja och underhålla riksdags-
ombud. Den fjerde punkten åter kunde talaren i0-
galunda biträda, emedan han ej ansåg tilllällighe-
ten att äga en Kongl föllmakt böra qvalilicera civi-
la embets- och tjenstem: in till inträdespollet i Pre-
steståndet. Några ledamöters förslag att samiman-
jenka de fyra stånde n till tvenne kamrar ansåo ta-
laren förtje nt af mycken uppmi ärksamhet, men fruk-
tade dock att nya olägenheter deraf skulle uppkom-
ma och att våra riksdagars med skäl öfverktagade
längd ändock icke derigenom skulle förkortas. Dir
Bexell fann den förevarande diskussionen framstäl-
la sig under följande enkla men betydningsfulla upp-
fattning: Huru skall framtiden blifva represente-
rad ? Prof. Grubbe hade så grundligt framställt
sjelfva idealet af nationalrepresentation, alt talaren
förenade sig deruti hufvudsakligen med honom, men
tillade att han önskat det KonstitutionsUtskottets
förslag till förändring i representatione n äfven va-
rit ett förslag till förbättring deri, alt det icke lem-
nat efier sig så många ännu orepresenterade, hvilkaägt
ätt alt vid reformen blifva observerade. Och då
en tid som stundar icke kan finna sig belåten med
förändringen, ansåg talaren den närvarande dertill
icke böra lemna sin röst.
Prof. Grenander instämde i principerna med D:r
MNibelius och ansåg Ståndsindelningen ej kunna el-
ler böra borttagas, emedan den är en sådan grund-
val, att med dess borttagande skulle statens be-
stånd äfventyras både för närvarande och komman-
de tider. En representations-förändring är dock
nödig, ty i vår närvarande representation finnes
mycket origtigt, som behöfver bearbetas. Här äro
tvänne förslag framställde af Prostarne Lignell och
Åstrand. Talaren nekade ej, att han tvekat i va-
let emellan dem båda; men då han såg Konstitu-
tions-Utskottets fö: slag ej leda till ändamålet fann
han sig nödsakad att antaga ett af dessa. De när-
ma sig till hvarandra; men det heterogena af ett
femte stånd gjorde att Talaren accederade till Pro-
sten Åstrands förslag. Lektor Bergqvist förenade
sig till alla delar i Doktor Nibelii deduktion af de
fyra, en stat konstituerande elementer och intressen,
som bevakas eller representeras af de 4 Riks-Stån-
den. I afseende på representatione ns form lförkla-
rade Talaren sig till vara stattrorär, och att han
önskade dess bibehållande af fullkomlig öfvertygel-
se om dess beståndande grund. Allt som kan bli
föremål för mensklig verksamhet måste undergå en
jemt stigande utveckling: likväl ville Talaren ejväknas
bland dem, som tro, att orden representatiors-för-
ändring och representations förbättring äro syno-
nyma. Talaren kunde icke föreställa sig en med-
borgare som kan komma i fråga att blifva valbar
utan att han skulle kunna refereras till ettdera af
de existerande fyra elementerna, tänkta såsom de
böra. Införandet af ett femte stånd vore ett ao-