sitt åter.? Jag kan ej föreställa mig annat, än att,
om någon, uppå hvilken en invisnwg utställes, är
ej skyli:g till assigsanten , men likväl betalar till
assignalären, fen som sålunda betalar, skall vara de
jure berätiigad, ati få sitt igen af den, som invisrningen
utgifvit Detta stadzanude finner jag så klart, alt
jag anser den här gifar Jlagföreskviften derom öf-
verflödig. I öfris2 delar kan måhända vara eitel-
ler annat äfven alt avmärka; men då pg har för
princip, att i lagsaker egentiigen j mig yttra, in-
skränker jag mig on derhän, att jag, på grund af
hvad jag redan enfört, anhåller om återremiss.
Haruti förenade sig Ur Grap:-nasiesser.
Hr Vinberg: Huivulsakiigen instämmande med
Hr Hessle uvi dess reservation, anser jag mig lik-
väl vid den nu upplåsta invisnings-förfaltningen
böra framställa några anmärkningar, som jag ön
skade må föranleda till återremiss, och ett närmire
skärskådaode af Höglofl. Lag-Utskottet.
PAssignaions-ratten, eller den rättighet, att ut-
ställa invisni gar på annan man, på annan ort, till
större eller mindre summor, på langre ellev kortare
tid, med eller atan vilkor, är och bör vara en tri
handling, så vidt ej aunan mans rett derunder be-
ror. Ssyldigheten att emottaza dylika iavisnisgar,
eller det vägra, är äfven hika fri. Och som sesse
rättigheter och siyldigheter hvila på ett inbördes
förtroende personer emellar, ledavde till ömsesidis
lättnad och beqväimlghet vid afbandlingar, bär sjelf-
va författnisgen derom ioskrenka sig, alt förebyg-
ga missbruk, lemna sydd mot bedräglist förhål-
lande, och fö:bjelpa den lidande till ratt, i det den
tillhåller den felakige till ingångse förbindelsers
uppfyllande. ?
Or f En för fattning som denna, bör utgöra elt
helt för sig sjelf, bvariöre det vore önskligt, att, i
stället att bäinvisa till de båda Korgl. Förordam-
garne d. 25 Juui 1798 och den 13 Juli 1818, bör
deri stadgas invisnivgars beskaffenhet och form.
Derjemte borde I samma f föckiares, att invisnin-
ger böra öva samma rätt ull betalning, bysstining
elier utmänig, som slara skuldebref, utfärdade i
samma form, aniiogen till innehafva:en, viss man,
eller viss man och ordres.
2 fS Innefatiar ofta nog en osanning, och bör så-
som ötverflödig utgå. Ett begärdt eller beviljadt
lån, varuförskott eller annan förströckving, indrag-
ning för tredje mans räkning, kunna på olika or-
ter, genom invisnirgars utsisllande ofta beqvämast
för båda kontrabenterne verkställas.
Instämmande med Pr Bååth, avser jag äfven
alt 3 S kan såsom öfverflödig utgå, då det förstås
af sig sjelft, att den som är skyldig bör betala.
5 Sf år ej neg bestämd och utvecklad. En
godkanvare kan ej tvicgas att åteckna eiler låta å-
teckna, att invisslgen ej af honom anteges, I
brist af bevis af godkännaren, bör ionehafvaren på
hvad lagligt sätt som helst kunna styrka, att in-
visningen j blifvit antagen, för att hafva sin er-
sättning öppen emot utställaren, på sätt i 14 f
nämnes.
6 S bör endast antyda: Har någon godkännt
anvisning, betale ovillkorligen fulla värdet till
innehafvaren. Det öfriga af 6:; ionehåll, såsom
innehållande särskilta förhållanden, synes öfverflö-
digt att vidröra. :
a bör utgå. Den är vådlig att, såsom lac,
stzdga och kan leda till missbruk och förfång för
innehafvare af invisning. Denna utväg att kontra-
mandera invisnings autegande, kan i alla fail be-
gagnas af en vinglande utställare. Der invisning en
gårg är lemnad, bör der ej kunna återkallas, men
hororeras och inlösas, antingen af godkannare, el-
ler, der denne brister, af utstallaren.
Stadgandet I 9, 10 och 11 5S förinvisningsinne-
hafvare, at underrätta utstellare, bör inskiränkas
des till, att genast återsända invisning, för att af ho-
nom fordra hv:d godkännare vägrat. All annan
korrespondens är öfverflödig, ofta svär ech ledande
till omvigar. Är åter innehatvaren utställarens om -
bud eller fullmäktig, öger ban att följa den sict-
nämndes föreskrifter.
10 S Furu en person, som vägrar godkänna en up-
på horom utställd, men ej antaren invisning, kan af
innebafvaren, som blott äger invisningen i sina hän-
der, till accept tvingas eller af den sistnämnde dra-
gas inför rätta ellsr inför Konungens Befallvings-
bafvande med hopp om framgång, kan jeg ej inse.
Ysynes mig öfverflödig.
P7tI C TPatslar ej SOdkännaren anpneontanad an