sitt åter.? Jag kan ej föreställa mig annat, än att, om någon, uppå hvilken en invisnwg utställes, är ej skyli:g till assigsanten , men likväl betalar till assignalären, fen som sålunda betalar, skall vara de jure berätiigad, ati få sitt igen af den, som invisrningen utgifvit Detta stadzanude finner jag så klart, alt jag anser den här gifar Jlagföreskviften derom öfverflödig. I öfris2 delar kan måhända vara eiteller annat äfven alt avmärka; men då pg har för princip, att i lagsaker egentiigen j mig yttra, inskränker jag mig on derhän, att jag, på grund af hvad jag redan enfört, anhåller om återremiss. Haruti förenade sig Ur Grap:-nasiesser. Hr Vinberg: Huivulsakiigen instämmande med Hr Hessle uvi dess reservation, anser jag mig likväl vid den nu upplåsta invisnings-förfaltningen böra framställa några anmärkningar, som jag ön skade må föranleda till återremiss, och ett närmire skärskådaode af Höglofl. Lag-Utskottet. PAssignaions-ratten, eller den rättighet, att utställa invisni gar på annan man, på annan ort, till större eller mindre summor, på langre ellev kortare tid, med eller atan vilkor, är och bör vara en tri handling, så vidt ej aunan mans rett derunder beror. Ssyldigheten att emottaza dylika iavisnisgar, eller det vägra, är äfven hika fri. Och som sesse rättigheter och siyldigheter hvila på ett inbördes förtroende personer emellar, ledavde till ömsesidis lättnad och beqväimlghet vid afbandlingar, bär sjelfva författnisgen derom ioskrenka sig, alt förebygga missbruk, lemna sydd mot bedräglist förhållande, och fö:bjelpa den lidande till ratt, i det den tillhåller den felakige till ingångse förbindelsers uppfyllande. ? Or f En för fattning som denna, bör utgöra elt helt för sig sjelf, bvariöre det vore önskligt, att, i stället att bäinvisa till de båda Korgl. Förordamgarne d. 25 Juui 1798 och den 13 Juli 1818, bör deri stadgas invisnivgars beskaffenhet och form. Derjemte borde I samma f föckiares, att invisninger böra öva samma rätt ull betalning, bysstining elier utmänig, som slara skuldebref, utfärdade i samma form, aniiogen till innehafva:en, viss man, eller viss man och ordres. 2 fS Innefatiar ofta nog en osanning, och bör såsom ötverflödig utgå. Ett begärdt eller beviljadt lån, varuförskott eller annan förströckving, indragning för tredje mans räkning, kunna på olika orter, genom invisnirgars utsisllande ofta beqvämast för båda kontrabenterne verkställas. Instämmande med Pr Bååth, avser jag äfven alt 3 S kan såsom öfverflödig utgå, då det förstås af sig sjelft, att den som är skyldig bör betala. 5 Sf år ej neg bestämd och utvecklad. En godkanvare kan ej tvicgas att åteckna eiler låta åteckna, att invisslgen ej af honom anteges, I brist af bevis af godkännaren, bör ionehafvaren på hvad lagligt sätt som helst kunna styrka, att invisningen j blifvit antagen, för att hafva sin ersättning öppen emot utställaren, på sätt i 14 f nämnes. 6 S bör endast antyda: Har någon godkännt anvisning, betale ovillkorligen fulla värdet till innehafvaren. Det öfriga af 6:; ionehåll, såsom innehållande särskilta förhållanden, synes öfverflödigt att vidröra. : a bör utgå. Den är vådlig att, såsom lac, stzdga och kan leda till missbruk och förfång för innehafvare af invisning. Denna utväg att kontramandera invisnings autegande, kan i alla fail begagnas af en vinglande utställare. Der invisning en gårg är lemnad, bör der ej kunna återkallas, men hororeras och inlösas, antingen af godkannare, eller, der denne brister, af utstallaren. Stadgandet I 9, 10 och 11 5S förinvisningsinnehafvare, at underrätta utstellare, bör inskiränkas des till, att genast återsända invisning, för att af honom fordra hv:d godkännare vägrat. All annan korrespondens är öfverflödig, ofta svär ech ledande till omvigar. Är åter innehatvaren utställarens om bud eller fullmäktig, öger ban att följa den sictnämndes föreskrifter. 10 S Furu en person, som vägrar godkänna en uppå horom utställd, men ej antaren invisning, kan af innebafvaren, som blott äger invisningen i sina händer, till accept tvingas eller af den sistnämnde dragas inför rätta ellsr inför Konungens Befallvingsbafvande med hopp om framgång, kan jeg ej inse. Ysynes mig öfverflödig. P7tI C TPatslar ej SOdkännaren anpneontanad an