nangtst, provar det derigenom butva tvisugt, ege Kouwungens Befallningshåfvande att betalvingsskyldigbet utgifvaren ålägga 13.5. Har innebafvarea förklarat fig nöjd, att i utgifvarens ställe antaga såsom gäldenär den, som invisringen lyder å, och varder invisningen af denne god änd ; hafve sedan ej vågon rätt emot utgifvaren. 14 S. Får ej invisningshafvare betalring å rätt tid, nvjute sedan laga ränta. 15 5. Öfverlåtes invisnipg från en till annan, vare öfverlåtaren skyldig svara för invisningens rigtighet, såvida ej öfverlåtelsen innefattar anvat förbehåll, men tj för utgifvsrens eller godkäovnarens vederhäftighet, der öfverlåtaren ej för bundit sig dertill, eller vetat, att endera eller bägge varit i obestånd, då öfverlåtel-en skedde. 16 6. Genam denna författning göres icke mnågon ändring nti Kongl. Förordatngen den 13 Juli 1918, angående förbud emot utfirdande af tryckte eller graverade assignationer enskilde eweilan. Om vexelhandel, så ock om invisnicgar, som ställas å allmär un p nningeverk , är särkilt stadgadt. Stockhoim den 13 Moaj 1934. Rescrvationer af: ör Hessle: Uu Höglofl. Lag-Utskottets Beslut, har jag arseit mig icke böra deltaga , för så vidt detsamma bestämt summan, derunder invisningar till viss maa och ord:es, eller innehafvaren, må utfärdes, sam: borttagit från försloget till vy QCivilLag de i 3 uttryckte bud om skade-ersättning. Ractigheten att utfärda invisningar, är för den fria sjelfmyndiga personen äldre, än borgerlig lag. Denna lärer således böra inskränka sig till bestämmelser för missbruks förekommande och för verkställigheten af dylika aftal, men ett oeftergifligt vilkor för lagen måste vara, att den är lika för alla medborgare. Nu kan 20 rdr, eller derunder vara betydligare belopp för den ena medborgaren, än 100 rdr för den andre, och den lättare utväg, att uppgöra liqvider och transaktioner enskilde emellan, som invisningar erbjuda, kan således vid Utskottets förslag icke af alla lika gagnas. Stadgandet om viss summa står dessutom 1 strid mot gällande lag om löpande skuldebref, hvilka ega lika exekutif kraft som invisningar, och således kunna lika lätt som desse, åt sig taga egenskapen af rörelse-medel i mindre liqvider, samt det fall derföre inträffa, som med stadgandet af visst belopp för invisningar velat förekommas. Det enda och äfven säkraste korrektiv deremot, att löpande invisningar å mindre belopp skola kunna blifva missledande för allmänheten, synes mig bestå i stadgande, att desse handlingar böra vara skriftlige och ej få utfärdas å tryckta blanketter, hvilka, om de i stil och format vore lika med bankens sedlar, möjligen skulle kunna af allmänheten antagas, äfven om de egde ringa eller ingen säkerhet; dock bör man antaga, att den tid ej är aflägse, då äfven denna exception blifver öfverflödig. Utgående sålunda från den åsigt, att rätt till utfärdande af löpande invisningar bör vara för en hvar lika och oinskränkt till belopp, endast med vilkor, att invisningar under 160 rdr skola vara skriftlige, anser jag det af behofvet påkalladt, att, på sätt 3 Y. af förslaget till ny civil-lag stadgar, bestämdt uttryckes att den gäldenär, som vägrar accept utan laga skäl, bör underkastas skyldigheten gifva ersättning för den skada, härigenom tillskyndas trassenten. Det är ej nog, att en gäldenär vill och kan betala, han måste fullgöra sådant å bestämd föreskrifven eller öfverenskommen tid, och ej, af nyck eller mindre ordentlighet, ansvarsfritt ega genom vägrad accept fördröja liqviden. Till de bästa följder vågar jag tro i vårt land hade ledt, om man i allmänhet egt strängare exekutiva lagar och alfvarligare verkställighet, än hittills varit fallet, och för vinnande åtminstone till någon del af detta mål, är således af vigt, att, öfverensstämmande med Lagkomitdens förslag, stadgas skadeersättnings-ansvar för obehörig vägran af accept. Det är väl nu en allmän princip i lagen, att hvad skada, som bevisligen orsakas, bör gäldas, äfven om den ej är för hvarje fall bestämdt uttryckt, men för att åt lagskipningen bereda enhet och för den enskilde medborgarn utmärka hvad påföljd hans handling i ifrågavarande affärer medförer, tror jag a a a Et FE I a fr 1 Lr