nangtst, provar det derigenom butva tvisugt, ege
Kouwungens Befallningshåfvande att betalvingsskyl-
digbet utgifvaren ålägga
13.5. Har innebafvarea förklarat fig nöjd, att i
utgifvarens ställe antaga såsom gäldenär den, som in-
visringen lyder å, och varder invisningen af denne
god änd ; hafve sedan ej vågon rätt emot utgifvaren.
14 S. Får ej invisningshafvare betalring å rätt
tid, nvjute sedan laga ränta.
15 5. Öfverlåtes invisnipg från en till annan,
vare öfverlåtaren skyldig svara för invisningens rig-
tighet, såvida ej öfverlåtelsen innefattar anvat för-
behåll, men tj för utgifvsrens eller godkäovnarens
vederhäftighet, der öfverlåtaren ej för bundit sig der-
till, eller vetat, att endera eller bägge varit i obe-
stånd, då öfverlåtel-en skedde.
16 6. Genam denna författning göres icke mnå-
gon ändring nti Kongl. Förordatngen den 13 Juli
1918, angående förbud emot utfirdande af tryckte
eller graverade assignationer enskilde eweilan. Om
vexelhandel, så ock om invisnicgar, som ställas å
allmär un p nningeverk , är särkilt stadgadt.
Stockhoim den 13 Moaj 1934.
Rescrvationer af:
ör Hessle: Uu Höglofl. Lag-Utskottets Beslut,
har jag arseit mig icke böra deltaga , för så vidt
detsamma bestämt summan, derunder invisningar
till viss maa och ord:es, eller innehafvaren, må ut-
färdes, sam: borttagit från försloget till vy QCivil-
Lag de i 3 uttryckte bud om skade-ersättning.
Ractigheten att utfärda invisningar, är för den
fria sjelfmyndiga personen äldre, än borgerlig lag.
Denna lärer således böra inskränka sig till bestäm-
melser för missbruks förekommande och för verk-
ställigheten af dylika aftal, men ett oeftergifligt vil-
kor för lagen måste vara, att den är lika för alla
medborgare. Nu kan 20 rdr, eller derunder vara
betydligare belopp för den ena medborgaren, än
100 rdr för den andre, och den lättare utväg, att
uppgöra liqvider och transaktioner enskilde emellan,
som invisningar erbjuda, kan således vid Utskottets
förslag icke af alla lika gagnas. Stadgandet om viss
summa står dessutom 1 strid mot gällande lag om
löpande skuldebref, hvilka ega lika exekutif kraft
som invisningar, och således kunna lika lätt som
desse, åt sig taga egenskapen af rörelse-medel i
mindre liqvider, samt det fall derföre inträffa, som
med stadgandet af visst belopp för invisningar ve-
lat förekommas.
Det enda och äfven säkraste korrektiv deremot,
att löpande invisningar å mindre belopp skola kun-
na blifva missledande för allmänheten, synes mig
bestå i stadgande, att desse handlingar böra vara
skriftlige och ej få utfärdas å tryckta blanketter,
hvilka, om de i stil och format vore lika med ban-
kens sedlar, möjligen skulle kunna af allmänheten
antagas, äfven om de egde ringa eller ingen säker-
het; dock bör man antaga, att den tid ej är afläg-
se, då äfven denna exception blifver öfverflödig.
Utgående sålunda från den åsigt, att rätt till ut-
färdande af löpande invisningar bör vara för en
hvar lika och oinskränkt till belopp, endast med
vilkor, att invisningar under 160 rdr skola vara
skriftlige, anser jag det af behofvet påkalladt, att,
på sätt 3 Y. af förslaget till ny civil-lag stadgar,
bestämdt uttryckes att den gäldenär, som vägrar
accept utan laga skäl, bör underkastas skyldighe-
ten gifva ersättning för den skada, härigenom till-
skyndas trassenten.
Det är ej nog, att en gäldenär vill och kan be-
tala, han måste fullgöra sådant å bestämd före-
skrifven eller öfverenskommen tid, och ej, af nyck
eller mindre ordentlighet, ansvarsfritt ega genom
vägrad accept fördröja liqviden.
Till de bästa följder vågar jag tro i vårt land
hade ledt, om man i allmänhet egt strängare exe-
kutiva lagar och alfvarligare verkställighet, än hit-
tills varit fallet, och för vinnande åtminstone till
någon del af detta mål, är således af vigt, att, öf-
verensstämmande med Lagkomitdens förslag, stad-
gas skadeersättnings-ansvar för obehörig vägran af
accept.
Det är väl nu en allmän princip i lagen, att hvad
skada, som bevisligen orsakas, bör gäldas, äfven om
den ej är för hvarje fall bestämdt uttryckt, men
för att åt lagskipningen bereda enhet och för den
enskilde medborgarn utmärka hvad påföljd hans
handling i ifrågavarande affärer medförer, tror jag
a a a Et FE I a fr 1 Lr