EETETCAUEL LIT CH AR TAfIg ALTUS äv FACIAL fU0resiog att benämaingen Presidenter borde utgå, och i stället nyttias ordet Chefer för kollegier, att Chefen för Postverket skulle intagas bland de afsättlige tjenstermännen, att. Justitre-Kanslern bords kallas Chefen för åklagaremskten. Gref-e Horn understödde detta, äfvensom Frib. Ehrenborg. Evad Frih. Cederström J. yttrade, var omöligt att höra på läktaren, och Hr v. Hartmansdor(J sade sig, på gruud af detta skäl icke koona upptagas hans yttsande t I! besvarande, utar anmärkte blott, att i hans tanka borde de i Utskottets förslag så kallade Expeditionschefer ti wStats-Departementen benämnas: Expeditions-Sekreterare. Detta omärkliga sätt att rycka hela puvarande Exp Sekreterare personalen under det ministerieila godtycket, sökte Iseckligtvis Grefve Horn att afstyra, och sedan Frih. Ehb:enborg upplyst, ati Uisiottet menat Departementschefens närmaste man, samt flera olika redaktiocer blifvit föreslagna och förtastadr, förenade sig R. och Ad. i ett förslag, öfverensstämmande med Hr Daimans. I 8 38 föreslog Frih. Palmstjerna stt ordet föredragande boid2 wvyttias i stället för DepartementsChefen, som U:skottet föreslagit, och antog Ståndet detta förslag. 42 S antogs, sådan Utskottet föreslagit den; men den 43:dje väckte eu långvarig strid, oaktadt den, i anseende till de upplagna ämnenas vigt, syntes oss nog lamt behandiad. Grefve Horn ans.g 3 Ledamöter af Stats-Rådet vara tillräcklig personal för den Regering, som Konungen eger att förordsa då han går i fält eiler inrikes reser, samt alt ej Just. Mivistern borde vara sjelfskrifven att i densamma deltaga. Frib. Ehrenborg ville hafva 4. Hr v. Troil ansåg sig böra begagna tillfället, att kläda i laglig form det redan vidtagne beslutet ang. Kron-Prinsens deltagande i Regeringen vid dylika tilifallen, och föreslog derföre att beslutet skulle lyda: går Konungen i filt c. — förord:e Han Tre af Stats-RKådets Ledamöter att under den Ordförande Kongl. Maj:t dertill utnämner, föra Sc. Hr v. Hartmansdorff ville att i sådant fall substituter för de föredragande Siats-Råden borde i Grundlagen omnämvas, men Fiib., Ehrenborg visade att detta var öfverflödig:. Grefve Horn !örenade sig i fr Troils förslag, och syfrade till ev bestämd ordalydelse i Grundlagen, att Kroneller Avfpriös skulle vara Ordförande. Frih. Ehrenborg understödde detta förslag, men hade missförstått Hr v. Troil, hvilken derföre upplyste att han menat att den undersåte Kovgl. Maj:t ville dertill näm: va, kunde förordnas. Detta ansåg Frib, Ehrenborg grundlagsvidrigt, och Hr v. Troil ändrade äfven sitt förslag på det sätt, att blott En Kongl. Prins dertill kunde ifrågakomma. Detta åter ville Hr v. HartmansdorfJ ej medgifva, och efter att Hr Cederschöld fått rillfålie iolyga, att ban förgäfves sökt i Utskottet få dena extra-grundlagen ang. denna angelägenhet upphöjd till ordinarie, samt Br Lefren förgäfves sökt att få ie ett stadgarde, att Konung ech Ständer gemensarst skulle utse dea Prins, som vd sådane tillfällen skulle varaordförande i Regeringen, blef, efter att ingen erinrat) om de historiska. bevisen och varnivgarne emot de Kongl. Prinsår-. nes inblandning i Rikets Styrelse, innan de såsom Kovungar deri deltaga, Fr von Troils redaction med Hr Hartmensdo: ffs amerdement antagen. I S 99 hade Utskottet föreslagit att nyttja benämningen Högsta Domstolens Justitte-Departenunts Expedition. Ur Dalman föreslog att nyttja orden: Kollegiernes, eller i deras ställen inrättade verk? ; och efter flera vändningar af ordalag anlog man slutligen detta. Vid 106 8. föreslog Hr Dalman, att om den föredragande, i det fall 38 S. förutsätter, underlåtit at vägra sin kontrasignalion, han skulle af Konst.Utskottet ställas ivför BRiksRätt, och Frih. Ehrenborg tillstyrkte detta, med den ordlförändrving, att ordet Grundlagarne skulle nyttjas i stället för: denna regeringsform; och Hr v. Hartmansdorfj ville, att ur 107 S. skulle utgå de tunga orden, enligt hvilka den StatsRådsLedamot, som ej iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, skullie kunna af R. St. hos Konungen avmälas till förafskedande. Hr StatsSekreteraren ville hämta sitt stöd för denna fordran af, som ban kallade det bestämda lagar ; i någon af de få händelser då ännu inträffat, att fråga om sådan åtgård i RiksStånden förevarit, hvarvid, då enl. Grundlagen, propositionen derom bör grunda sig på det förhållande, att BR. St. anse Rikets väl kräfva beslutets vidtagande, man roat sig deråt i något af