ningar mot någon Rådgifvarenas åtgärd, så har op-
positionen visserligen alltid utmärkt. dessa, och ej
kunnat göra aonat, enligt Regeringsformens tydliga
stadgande. Men i alla audra fall, då debatten för-
anledts af en Kongl. propositioa eller en Styrelse-
maktens åtgärd, har man benämt dessa för hvad
de voro: Konungens proposuron, Konungens be-
slut m. m., och om oppositionens Ledamöter der-
vid någon gång nyttjat ordet Regering eller häs-
tydt på Rådgifvarepersonalem, såsom anledning till
den klandrade åtgärden, kan man åtminstone vara
säker, att dessa Rådgifvare sjelfva, i fall de delta-
git i debatten, eller deras vänner och anhängare,
aldrig underlåtit a!t omtala densamma som Kgl.
Maj:ts beslut, som utgående från Kgl. Maj:ts vil-
ja och åsigter, samt att, så mycket som möjligt
varit, skyla sig bakom den Konvgliga individualite-
ten. Jurvalförfattaren torde kanbända medgifva,
att, i fall en omtvistad åtgärd är Konungens, när
hon berömmes och försvaras; är hon åtven Ko-
nungens, när hon klandras, ehuru ingen är nog o-
kurnig om Grundlageo, att, i fall fråga blir om
juridiskt ansvar, vilja rigta ett sådant emot Konun-
gens person, eller att ens, vid det allmänna tad-
le: ötser åtvärden, med ordet Konung mena något
annat, än hvad konstitutionen menar: Konunga-
makten, handlande efter bestämda former.
Det är elj;st ett bedröfligt tidens tecken, och
vittnande om en särdeles förvillelse i förståndet,
eller en särdeles oberägenhet i viljan, att man ännu
år 19834 skall nödgas disputera med Embetsmän och
Publicister om de första elementerna af en Grunulag,
som red:n i mer än ett fjerdedels sekel varit gäl-
lande, alt man emot deras olagliga tydning skall
behöfva försvara denna grundlag, hvilken uttryck-
ligen föreskrifver, att hon bör tolkas efter bok-
stafven; att man skall nödgas erinra dem om sielf-
va denna bokstaf, som förekommer på hvarje sida
af Regeringsformen, att man sålunda skall behöfva
påminna om den enkla sanningen, att våra grund-
jagar icke känna någon annan styrande aukioritet
än Konungen, och att man skall nödgas göra denna
påminnelse åt en författare, som i samma rad han
vill göra ord:t Regering till en grundlagsenlig term,
som den ej är, anför, huru man till och med
i dagligt tal söger: Konungen har dömt så
så och -å, ehuru hvar och en vet, att Konungen
sjelf icke sitter i högsta domstolen, samti att ordet
Konung i I.gstil icke sällan betyder detsamma som
Staten, Kronan m. m. Och den som vet detta, som :
vet alt denna benamning nyttjzs jemväl om saker,
på hvilka den icke inträffar, Jåtsar sig vilja bestri-
da, att den får användas så som grundlagen alltid
och endast använder den, för att beteckna den mak:,
hvari Konungen utgör själen och den enda hand-
lande principen, Regeringen. Hvad kan en sådan
författare verkligen ha för afsigt?