BREF TILL SVENSKA MINERVA.
Andra Brefvet.
Goda Tant! Mången undrar hvarföre Tant icke
svarat på mitt första bre, serdeles som jag gifvit
Tant så god besinningstid. En så nära slägting som
jag, så nära, att jag med större skäl än Hr Dal-
man kan vänta mig, att fråa Tants lippar få höra
de vänliga orden lilla kusin, en så nära slägting
torde väl ega rätt (så tror mången) att fordra ett
par rader till svar, åtminstone ett recipisse. Som-
liga säga, att jag skickat Tant nötter, och att des-
sa varit för härda att knäcka för Tants gemla tän-
der, cch skåda deri skälet till Tants tystnad. Andra
hafva andra och ännu orimligare gissningar. Men
jag har vid aila tillfällen tagit Tarts försvar, eme-
dan jag vet att orsaken till Tants tystnad ligger i
helt andra förhinder. Jag har remligen underrät-
tat dem, att Tant tagit sig så stor spånad af riks-
dagen, att Tant ej hinner asnat än spinna. Dessli-
kes har jag gjort vederbörande uppmärksamma på
finheten af de trådar, som Tant spinner, och alla
hafva med beundran af. Tants skicklighet erkänt, att
de äro fina som spindeltrådar; alla hafva med mig
erkänt Tanats underbara förmåga, att sammanfoga
dessa trådar till veckliga spindelaät, och alla hafva
med mig beklagat, att i spindelnät ej kunna andra
naturer fångas, än flugor och mygg. -
Jag är gled att denna gången få göra rättvisa åt
Tants spinnkonst, lika: om jag sista gången gladde mig,
alt göra rättvisa åt Tants kotkonst Derna glädje har
likväl (bvi skulle jag förneka det?) ep egoistisk be-
stårdsdel. Jag hoppas nemligea att Tant som så
gerna prisar sig sjef, genom mycket och itereradt
beröm skall blifva mig bevågen. Slik bevågenhet
torde jag väl behöfva, när alla de fiender, som jag
tänker att skalfa mig, gifva mig skal att qväda så,
som J2g cn gång hörde min sal. Far under betänk-
liga omständigheter qväda:
Store stutar uti en ring
Hafva sig kring mig gitvit,
Fete oxar rundt omkring
Stå mig allt efter lifvet,
Som lejon vred
Gapa the med sip mun så bred.
Tant frågar hur jag kunnat komma på så me-
lankoliska fantasier. Goda Tant! det våller det
myckna munvädret som nu på en tid blåst i mina
öron, i anledning af mitt första bref till Tant.
En man kom pordanifrån och blåste munväder i
mina öron och sade: Du bör vara rättvis; du bör