åt VG RA RO ET AKA TE LET ID TRENTER TARAS ARNDT PIRAT TIA STOCK HÖLM Den 18 Oktober. Med en rösts pluralitet afslog Ridderskapet och Adela i går afton genom votering KonstitutionsUtskottets famösa förslag om upphäfvande af Juryinrättningen i tryckfrihetsmål, isammanhang med Indragningsmaktens ställande på indragningsstat. Dcebatien som räckte både föroch eftermiddag, kunde sägas handia de rebus variis et nonnullis aliis. Emot Juryn yttrade sig, utom KonstitutionsUtskottets O.dförande å Utskottets, samt Hr HofKanslern Frih. v. Schulzenheim å embetets vägnar, om vi få begagna detta uttryck, ehuru icke fullt egentligt, äfven Friherrarne G. F. Åkerhjelm, Ludvig Boije, Jakob Cederström, Hr v, Hartmansdor (ff och Rosenblad. Den skarpaste och farligaste vedersakaren emot juryn var likväl den juridiska lärdomens representant i huset, Hr A. L. v. Strussenfelt, hvilken hade väpnat sig ur sin rikt munderade akademiska rustkammare, och försåg protokollet med ett så digert skriftligt opus, att han sjelf förklarade sig icke:vilja uppehålla tiden med des; uppläsning, utan gjorde ett muntligt sammandrag af innehållet, hvilket ändock var tillräckligt lärorikt. Den lärde och värde ledamoten hade deruti framdragit alla de skäl, som utgöra gräddan af hvad den store Feuerbach yttrat öfver denna inrättnsings olägenheter, och hvilka till större delen närmare kunna inhemtas i sista upplagan af Brockhaus? konversationslexikon, som öfver art. Jury innehåller en väl affattad uppsats. Det är skada, att en så lärd jurist som Hr Sirusseofelt företrädesvis familiariserat sig med hvad som i rättsvetenskaperna blifvit yttradt af Professorer i de despotiska stzterna, hvilkas regeringar haft ett bestämdt intresse ett motverka liberala institutioner, och kunnat föreskrifva sina universitetslärare riktningen af deräs föreläsningar, men icke med hvad män, sådane som en Blackstone och Bentbam, skrifvit om dessa inrättningar, då desse sednare likväl lefvat midt ibland dem, och sålunda närmare varit i tilifalle att bedöma deras inflytande, Denne ensidighet tycktes den lärde Ledamoten också sjelf vidgå, då han tillkännagaf, att han endast skildrat Juryn på dess fulaste sida, och alt ban mindre vidrörde den såsom politisk institution än såsom domstolsform i ; allmävhet. — Hr Stvussenfelts argumenter upptogos hufvudsakligast af Hr Dalmanv, som kallade hans anförande en kompilation, och inbjöd honom att särskilt debattera saken i en disputationsakt, emedan här icke vo:e rätta stället för så lärda och vidtomfattande afbandlingar; hvaremot Hr Str. invände att han icke ansåg sig vederlagd af glåpord, som vore ; Hr Dalmans vanliga vapen emot honom. . För öfrigt framställde äfven de andre talarne åtskilliga exempel från andra länder, på misstag som blifvit begångne af juryer; Hr Friherre Cederström ansåg publicisterne jäfvige att yttra sig i denna fråga, och Hr von Hartmansdor ff som förklarade, att han vid sista Riksdag varit för Juryns bibehållande, men sedan af erfarenheten fått en förändrad öfvertygelse, sökte anslå Ridd. oeh Adelns känsla, med åberopande af den olagliga form, i hvilken både Indragningsmakt och Jury tillkommit och önskade, att minnet af dessa båda olagligheter måtte på en gång tillintetgöras. På andra sidan talade, för Juryn, Grefvarne Horn och Frölich, Arr Cederschöld, Lalman, L. Hjerta, Frib. Klingsporr och Hr Crusenstolpe. Den sistnämde förundrade sig öfver Frib. Cederströms klander af Juryn så mycket mer, som Frih. i följd af sitt täta anlitande till Juryman hade blifvit räknad till den såkallade Stereotypen. Frih. Klingsporr försvarade Juryr, men förmente det onda pressen åstadkommit, vara Styrelsens eget fel, som ej hindrat republikanska läror att få fritt predikas i ett monarkiskt samhälle. Hr Hjerta replikerade Hr v. Hartmansdorff, och hoppades ait hans röraadefuppmaning, utgången från en fö änAnand Alsaortiysalona sadakn HA us MH Sdf KIJAFR FAS j j