KALEIDOSKORP.
I Kilmarnvock i Irlaod skulle för ett par veckor
sedan en ung farmer fira sitt bröllop. På utsatt
timma vo:o alla gästerne församlade i de tillkom-
mande svärföräldrarres hus, ochBingenifelades utom
brudgummer. Man väntade länge och förgäfves;
ingen brudgum hördes af, och bans broder hade
allt ait göra för att trösta den stackars bruden, som
var utom sig af förtviflan. Det visade sig dock
snart, att den bhifvande svågern hade, som man sä-
ger, cv våltal:g tunga; ty efter en stund satte sig
hela sällskapet i röreise till prestgården, och svå-
gern spatserade såsom brudgum, helt förröjd vid
brudens sida. Vigseln gick ganska riktigt för sig,
och sallskapet återvände ull bröllopsgården, bruden
under ett förpåj 4 småleende, och den nye äkta
mannen alldeles drucken af förtjusning. Dansen
började, och eitev att hafva svängt om en stund
skulle de nygifta just satta sig i schäsen och fara
hem, då, till allmän förskrackeise , den uteblifne
brudsummen trädde in på gården, drypande af
svett och svarjande öfver den smutsiga vägen, som
så lange uppehållit honom... Fan hade icke förr
blifsit undersättad om hvad som skett under hans
frånvaro, frvän han genast började mörbulta bror
sin, cCh en nöstan allmän batalj följde mellan de
båda sär prnes anbängare, Slutligen återställdes
lugnet, och saken uppgjordes på så sätt, att bruden
skulle ålllära den at bröderne, som först brunnit
för henars bebag, och mot hvilken transport den
sköna lika luet bade vågot all invanda, som förut
mo: svå ernus anbud, att med henne träda i brud-
stol.
——— 2 -. - RR AREAN