att folket i allmänle tänker som je, och så län-
ge fruktar jaz icke, såsom Utskotet, någon fara
för yttrenderätten från folkets sida. Om Utskottet
väntar den från något annat bill, så kan meningen
iske var: rågon annan, än alt förstöringen skulle
ske genom vald, och d.nna profetia — ellev ho-
telse, bur det ssall tagas — hade man ej bordt
vänta sg från Sändern:s högsta vårdare öfver
G undiazarna.
Mr-o äfven om Utskot:ets hotelse ging? i verk-
slällisbe, så vore det dock icke yttrande-
ritten sjvif, som fö stört sig. Ifrån den sidan fruk-
tar jag således ingenting 3 och dem enda farhåga jig
i förevarande f.ågs bys:r, är den, at: Utskottet
sagt en omening. Denna olycka är så mycket me-
ra oväntad, som Utssottet i vissa delar af sitt M--
moris) visat, att det kan raisonerera gonska rätt
och bindande. Hela betraktelsen om Indragnings-
makten är ganska väl utförd, och jag instam-sser
deri af själ och hjirta, utom i den punkten, att
denna makt bör förkastas äfven och hufvudsakligast
derföre, att den tillkommit i strid mot n annan
g:undl-gs aragraf. Detta lärer vara vanliga fallet
med alla lagförsndrfngar, alt et nytt stedgonde
upphäfver ett äldre. Enda felet blitv.v då, om
om man glömmer att ärdra det äldre. I öfrigt
vet jag icke, hvad större helgd och krafi Rego-
ringsfermen bar än hvarje anzan grundlig.
Men det synes hafva legat en så kalsd fint
under dea förhatliga indragsing:maktens fördöman-
ce, hufvudsskligea på denna grund. Det andrings-
förslaget var populärt och välsommet; således trod-
de man sig kunna i detta angeväma sällskap in-
smyga en grundsats, som sedermera kunde duga
till genomdrifvande af andra kärare planer, till
hvilka isynnerhet hörde Jury-inrältningens afskaf-
fande.
Jag förstår verkligen icke, hvsd alla de, som man
kan innefatta under benämningen vederbörande, haf-
va att örebrå denna inrättning, Har den icke
skaffat nog många på fästning? Har den icke dömt
nog många till dryga böter? Hatar man den der-
före, att någon enda anklagad undsluppit? Detta
är visst bedröfligt och skulle på många ställen iro-
lizev alldeles undvikits, om Jury ej funnits.
Utskottet påstår Ju: yinrättoingen vara för Svenska
Lagstiftningen och Lagskipningen i öfrigt främ-
nmande. Jag medger, alt ord.t Jury är främman-
de 3; men saken är icke främmande. Ordet behöf-
ver blott öfversättas, så är saken bekant; Märmnd är
ett ganska väl bekant ord för Svenska öron, om
cck saken icke nu mera är fu!lt densamma , som
hon fordom ver. Jag vill sedermera försöka ut-
veckla mina tankar om den urgamla nämndens syc-
nerliga lämpligbet till all dom öfver yttring af o-
pinion och omdöme; på förhand vill jag blott näm-
n2, att, om än det, som ännu kallas nämnd , icke
bibehål!er fullkomligt sin ursprnoglisa natur, qvar-
stå dock — eller hafva till och med i senare ti-
der uppkommit — dömende auktoriteter, som full-
komligt svara emot idd.n om Jury. Har Utskottet
ad:ig hört talas om kompromisser, gode män vid
äsgodelningar och dylikt? Jag skulle såledss icke
h.fva väntat att få höra Jury cmtalas såsom för
Svenska Lagstiftingen och Lagskipningen främmande,
så länge nemligen man fäster sig vid sak cch ej
blott vid ord.
Utskottet: fäster också ett högst besynnerligt begrepp
vid iaga Domstol? och lagza Rättegångsfo: mer.
Eft:r milt begrepp äro alla domstolar och former
lage, som blifvit föreskrifna genom en; laglig ord-
ning tillkommen lag, Jag ber Utskottet besinna
följderna af ett annat förklaringssätt. Icke måtte
Utskottet vilja tillerkönna hederstiteln laga blott
åt det, som är gammalt ? Jag har hört omtalas,
att här skall fiznas en sekt, eller skola, eller hvad
mean kallar det, som f r bexämning af historisk ,
emedan den bloit skall vilja tåla hvad som hafver
varit; men jag har ock hört andra påstå, att deana
skola läser historien på samma sätt som den onde
läste bibeln, eller jemt så mycket som passar till
ändamålet. Desse historiske, med Konstitutions-
Utskottet i spetsen — ty det vore skamligt att tro,
det en så hög korps skulle gå medinågot sällskap,
er den följde i släptåg — desse histeriske hafvai
denna fråga blott Jläsit ett århundrede tillbaka i
sin historia ; andia gånger skola de påminna sig,
att Sverge funnits i två, tre, fyra århundraden.
Detta allt går efter omständigheter och behof —
säger man.
Grundlagen talar om laga Domstol och vill der-
med. 10 att en hvar m.å Karctitnfionsntskattoet 3