att folket i allmänle tänker som je, och så länge fruktar jaz icke, såsom Utskotet, någon fara för yttrenderätten från folkets sida. Om Utskottet väntar den från något annat bill, så kan meningen iske var: rågon annan, än alt förstöringen skulle ske genom vald, och d.nna profetia — ellev hotelse, bur det ssall tagas — hade man ej bordt vänta sg från Sändern:s högsta vårdare öfver G undiazarna. Mr-o äfven om Utskot:ets hotelse ging? i verkslällisbe, så vore det dock icke yttranderitten sjvif, som fö stört sig. Ifrån den sidan fruktar jag således ingenting 3 och dem enda farhåga jig i förevarande f.ågs bys:r, är den, at: Utskottet sagt en omening. Denna olycka är så mycket mera oväntad, som Utssottet i vissa delar af sitt M-moris) visat, att det kan raisonerera gonska rätt och bindande. Hela betraktelsen om Indragningsmakten är ganska väl utförd, och jag instam-sser deri af själ och hjirta, utom i den punkten, att denna makt bör förkastas äfven och hufvudsakligast derföre, att den tillkommit i strid mot n annan g:undl-gs aragraf. Detta lärer vara vanliga fallet med alla lagförsndrfngar, alt et nytt stedgonde upphäfver ett äldre. Enda felet blitv.v då, om om man glömmer att ärdra det äldre. I öfrigt vet jag icke, hvad större helgd och krafi Regoringsfermen bar än hvarje anzan grundlig. Men det synes hafva legat en så kalsd fint under dea förhatliga indragsing:maktens fördömance, hufvudsskligea på denna grund. Det andringsförslaget var populärt och välsommet; således trodde man sig kunna i detta angeväma sällskap insmyga en grundsats, som sedermera kunde duga till genomdrifvande af andra kärare planer, till hvilka isynnerhet hörde Jury-inrältningens afskaffande. Jag förstår verkligen icke, hvsd alla de, som man kan innefatta under benämningen vederbörande, hafva att örebrå denna inrättning, Har den icke skaffat nog många på fästning? Har den icke dömt nog många till dryga böter? Hatar man den derföre, att någon enda anklagad undsluppit? Detta är visst bedröfligt och skulle på många ställen irolizev alldeles undvikits, om Jury ej funnits. Utskottet påstår Ju: yinrättoingen vara för Svenska Lagstiftningen och Lagskipningen i öfrigt främnmande. Jag medger, alt ord.t Jury är främmande 3; men saken är icke främmande. Ordet behöfver blott öfversättas, så är saken bekant; Märmnd är ett ganska väl bekant ord för Svenska öron, om cck saken icke nu mera är fu!lt densamma , som hon fordom ver. Jag vill sedermera försöka utveckla mina tankar om den urgamla nämndens sycnerliga lämpligbet till all dom öfver yttring af opinion och omdöme; på förhand vill jag blott nämn2, att, om än det, som ännu kallas nämnd , icke bibehål!er fullkomligt sin ursprnoglisa natur, qvarstå dock — eller hafva till och med i senare tider uppkommit — dömende auktoriteter, som fullkomligt svara emot idd.n om Jury. Har Utskottet ad:ig hört talas om kompromisser, gode män vid äsgodelningar och dylikt? Jag skulle såledss icke h.fva väntat att få höra Jury cmtalas såsom för Svenska Lagstiftingen och Lagskipningen främmande, så länge nemligen man fäster sig vid sak cch ej blott vid ord. Utskottet: fäster också ett högst besynnerligt begrepp vid iaga Domstol? och lagza Rättegångsfo: mer. Eft:r milt begrepp äro alla domstolar och former lage, som blifvit föreskrifna genom en; laglig ordning tillkommen lag, Jag ber Utskottet besinna följderna af ett annat förklaringssätt. Icke måtte Utskottet vilja tillerkönna hederstiteln laga blott åt det, som är gammalt ? Jag har hört omtalas, att här skall fiznas en sekt, eller skola, eller hvad mean kallar det, som f r bexämning af historisk , emedan den bloit skall vilja tåla hvad som hafver varit; men jag har ock hört andra påstå, att deana skola läser historien på samma sätt som den onde läste bibeln, eller jemt så mycket som passar till ändamålet. Desse historiske, med KonstitutionsUtskottet i spetsen — ty det vore skamligt att tro, det en så hög korps skulle gå medinågot sällskap, er den följde i släptåg — desse histeriske hafvai denna fråga blott Jläsit ett århundrede tillbaka i sin historia ; andia gånger skola de påminna sig, att Sverge funnits i två, tre, fyra århundraden. Detta allt går efter omständigheter och behof — säger man. Grundlagen talar om laga Domstol och vill dermed. 10 att en hvar m.å Karctitnfionsntskattoet 3