spektaklet, och från en loge se sig sjelf spela, Han fann,, Enlig: förväntan, aktören, sam siöreställde hans person, vara under all kritik, men aw han till utseendet mycket liknade Talma. Då denne ej kunde uthärda, att på deita sätt se rolen och sig sjelf misshandlade, skyndage han under en mellanakt in i foygern, och gaf sig tillkänna3 för Mahemet, hvilken blef slagen som om åskan träffat honom. Teaterdircektöres inkom nu, och Talma bad honom, med det bästa lynone i verlden, att låtsa som om ingenting händt; aktören hehöfde blott kläda af sig Mahometsdrägten, och Talma ville spela det återstående af hans rol. Hvem blef glad, om ej teaterdirektören och den stackars Mahomet? Talma inträdde på scenen, spelade stycket till slut, och förtjuste genom sin förvånande konst åskådarne, som med förundran sågo huru hans spel bief allt bättre och bättre under pjesens lopp; ty för att ej göra öfvergången alltför hastig, började Talma med att imitera den faiske Roscii röst och åtbörder. RR tät ngn