spektaklet, och från en loge se sig sjelf spela, Han
fann,, Enlig: förväntan, aktören, sam siöreställde
hans person, vara under all kritik, men aw han
till utseendet mycket liknade Talma. Då denne ej
kunde uthärda, att på deita sätt se rolen och
sig sjelf misshandlade, skyndage han under en
mellanakt in i foygern, och gaf sig till-
känna3 för Mahemet, hvilken blef slagen som
om åskan träffat honom. Teaterdircektöres inkom
nu, och Talma bad honom, med det bästa lynone i
verlden, att låtsa som om ingenting händt; aktören
hehöfde blott kläda af sig Mahometsdrägten, och
Talma ville spela det återstående af hans rol. Hvem
blef glad, om ej teaterdirektören och den stackars
Mahomet? Talma inträdde på scenen, spelade styc-
ket till slut, och förtjuste genom sin förvånande
konst åskådarne, som med förundran sågo huru hans
spel bief allt bättre och bättre under pjesens lopp;
ty för att ej göra öfvergången alltför hastig, börja-
de Talma med att imitera den faiske Roscii röst
och åtbörder.
RR tät ngn