gar timmar bland snöa och klyftorna. Vid uppe
vaknandet var löga mer än hjertat varmt; men detta
perpetuum mobile slog ännu för Sulitelmas krona,
och vd för ta llicken deråt upptäcktes den genast,
bestrålad a! waorgonselen. Kring de hvita iskiistal-
lerna sväfvade nu en lika så hvitglänsande fjeliuf;
men efter en kort stuud insveptes alltssmmans å
nyo i snömoln. Sulit-!mas friare afläzsnade sig då
för alltid från den od:äghgt frostiga skönheten, som,
till gensvar å sista afskedshelsningen, utsände nord-
vestvinden med nya snöhviflar. Stafeiten fick då
hastigast förvimrma, att man redan gissat hans herr-
skarinnas mening, och att dess tolkning på så tyd-
lig svenska, som det nu skedde, var öfverflödig väl-
fägnad E--m.