gar timmar bland snöa och klyftorna. Vid uppe vaknandet var löga mer än hjertat varmt; men detta perpetuum mobile slog ännu för Sulitelmas krona, och vd för ta llicken deråt upptäcktes den genast, bestrålad a! waorgonselen. Kring de hvita iskiistallerna sväfvade nu en lika så hvitglänsande fjeliuf; men efter en kort stuud insveptes alltssmmans å nyo i snömoln. Sulit-!mas friare afläzsnade sig då för alltid från den od:äghgt frostiga skönheten, som, till gensvar å sista afskedshelsningen, utsände nordvestvinden med nya snöhviflar. Stafeiten fick då hastigast förvimrma, att man redan gissat hans herrskarinnas mening, och att dess tolkning på så tydlig svenska, som det nu skedde, var öfverflödig välfägnad E--m.