Rn 5 nn ven för det fattiga Sverge, att det vore högst otjenligt att dela Krigsärendernas ekoaomiska del i ivå delar; och den tankan att Rådgifv2re i Komnandomål böra vara Chefer för Ekonomiska detaljerna, är en säkert olycisbringande tanke. Sverges försvar bör vara kraltfullt, och enhet fordras dertill i köasta förvaltningen. H iiken oförståndig täflan framkallas j gerom en sådan delning? Skulle det vel vara omöjligt för en Generalsperson, att känna Båtsmanshåilet såväl som Kucktebhållet, Fiottavs förrådsbehof och förrådsvåird, lika val som Armeens, pröfva begge vapnens verkliga behofver samt medlen att bäst fylla dem; eller tvertom för en Amiralsperson? Jag tier det cj — och jag till ech med tror: at iörenivncen är ett vilkor för ett svsterova!iskt ordnedt försvar, af Arad och Flotta gemensamt; ty, mellan begge ligger det för Riket vigtiga Kustförsvaret, sem måste grunda sig på begge vapnens samverkan, och hvarefter således begges organisatiou måste lämpas. Öppet vågar jag påstå, att det är den personliga inflytelsen, det är befordringsväsendet och åtsån att leda detta, som allexva vållar, att man ej vill erkänna riktigheten af den förvaltande Krigs-Ministeiens enhet i vårt land: men för min del tror jag det vera allralämpligast, alt äfven persoralens angelägenbeter bero af den, som bör äga äran af h.la Krigsdetaljens ekonomi-ka förträfflighet eiler vanäiran af dess försummade skick. Kommandomålen böra icke angå annat, än Armeens och Flottans rörelser, öfning och disciplin. Må befordringarne af Konungen beslutas efier dei General Adjutanterre vitsordat personernas skickligbet, i de fall, då ej tur bör och skall följas. Men ej må man genom Grundlagen lemvra mera i dessa personers händer; och visar det sig i öfr gt betänsligt att föresa hos samma person embetsgöromål, som, efter giundlagen, till en del böra föredragas i Stats-Rådet, mer iena annan del hos Konuogen enskilt. Jag anser GeneralAdjutantstjensterna ändamålsenligare uppfyll:e, ju mer de närmas den 1iörliga natur, de fordom ägde: då med Generel-Adjutantskäppen Konungen hvarje vecka eller månad hedrade den person, han ansåg böra i de ofvarnämde detaljer, men blott i dessa, råda och verka. Ea Föredragande 1 kommandomål bör anses för högsta armBefälhafvsren under Konungen, i fred, men ej såsom förvaltande minister. Så har ock 1809 års grundlag förstått saken, då den omtalar Konuvogeus företag med armåen eller flottan. På d:ssa skäl anser jg 1823 års KonstitutionsUtskott hafva handlat rätt då de föreslogo, att: Inrikes-ministerno skulle förestå de ärenden som angå nåriogarce (hvlika icke böra skiljas från handeln) allmänna hushållningen och inre ordningen; en Finans-miuister för kameraloch drätzelärenderz2, samt en Krigs-minister för armdeens och flottans ärenden, utom kommandomål. Jag yrkar att Utsko:tet måtte öfverväga detta nogare, och derefter förändra sin föreslgna redaktion. Det syves ej vara förenligt med den fördelning af statsmakterna, som erfareBheten vitsordar vara tjenligast, att Högsta Domstolens personal inblandar sig i ministerea. Jag behöfver ej ingå i den vidlyft:ga framställningen af alla de skäl, som tala för en sådan sj-lfständighet hos Högsta Domstolen, ty de inses allmänt. Jag tror att Utskottet bordt äfven i detta fall bämta en ledning af Norges ändamålsenligare bruk, samt derföre förena Justitieoch Polis-ärenderna (hvarmed jag förstår Polisdoemsolarnes ärender) under et departement, hvars chef blo:t är minister, men ej tillika ledamot i Högsta Domstolen. Då kunde man hoppas, att ej, som nu oftast händer, högsta rätt blir o:ätt. Jag anser Urskottets förslag i 24 4 vara högst vådligt, om med Justitie-ärenden äfven bör menas 1iättsfrågorna, Jag anser att en nödvändig följd af domaremaktens oberoende och administrationens r.-ska, säkra gång, måste blifva, att Nedre Justitie-rcvisionen undavdrages JusiitieKanslerns chefskap och eadast blir Högsta Domstolens Kansli, samt att Justitie ministern får sin cgen expedition, högsta åklagaren sin. Deras personal behöfver gå icke blifva talrik. Ait förnya striden om Allmänna Beredningens bibehållande är obebagligt för mig. Så länge enskilt rätt kan i vårt iand administra:ift afgöras, och, på bekostnad af personliga friheten, undandragas de lagliga domstolarne, amser jag Beredningen visserligen åsyfta cn garanti mera. Men då man åskåder dess nuvarande skick, och således endast i den finrer en tidsödande omgångsanledning, utan den