hvari det är så svårt att tillvägabringa någon ändring. Hr von Troil önskade att-hvarje representant måtte fråga sig sjelf, om han så i botten förstod alla de ämnen, bvilka här borde omfattas, som det vore nödigt, för att utan misstag göra fördelningen på förhand. Han var öfvertygad, ett i3:deiar af Riksdagsmäårnen icke hade denna insigt. Det vore likväl nödvändigt, att ställa sakerna så, att genom ärendernas riktiga fördelning enhet och drift kunde vinnas, och talaren hörde ej till dem, som viile hafva Regeringen så kraftlös, att dess ansvarize personer i föregifvandet af sin vanmekt må finza ursäkter för det ingenting utättas. Efter en lång strid blef också denna åsigt sutligen antsgen af Adeln, likasom den förut blifvit det hos Borgare-Ståndet; i följd hvaraf Stats-Råden i grundlagen endast skulie omnåmnas: Ena för Justitiesdepartementet; Eno för Utrikes-departemenfet 0. 3 v. utan närmare beskrifning på de g5romål som tillhöra hvarje departement. Den intressantaste debatten, som föreföll på eftermiddagen, angick frågan huruvida den egentliga inrikes hushålls förvaltnir gen skulle delas emeilan två eller ire departementer. Grefvarne Horn och Frölich opwnerade 3 början för ett särskilt departement under namn af inrikes civil-departementet, som skulle hefsa under sin uppsigt landtregeringen, allmänna ordvingen, skjuisoch pesträsendet m. m., ett för de egentliga näringarva, och eu för uppbörden, drätsel c och finanserna. Ar von Hartmansdor ff var egentligen den, som föranledde deras inskränkning till två, nemlbigen ett enda för näriegarna, och ett för drät.eln. Han ådagalad le, med taliika exempei, orimligheten af den närvarande fördelningen mellan Kammar -och Handelsoch Finansexpeditionerne, som Carl den XI år 1714 under sin fångenskap i Turkiet hade fastställt fir Regeringen i Sverge, och hvilken alltsedan fortgått. Enligt denna fördelning hade den ene departementschefen början, och den andra deremot slutet af hvarje slags produktion under sitt inseende. Det vore alldeles såsom om tvenre trädgårdsmästare skulle finnas för en trädgård, af bv Iia den ena skulle sköta roten och stammen, men den andre grenarne ech bladen på växterna. Sålunda hörde t. ex, Jagt och skoghushållnipg under Kammar-Expeditionen, men trävarnhkandeln och bundtmakerierna till Handels-; I Landtbruk och qvarnar under Kammar-; Bagare och Brygzsre, om förägla produkterne, till Hande els-; odlipgen af lin och bampa till Kammar-; väfnaderne och Tepslagerie: ne till Handel -; grufvedriften, tackjerusblåsningen och stångjernsmidet till Kammar-; toifva:s och saxars tillverkning tull Handels-, med mycket mera, som to:de vara öfverflödigt att här återgifva. Talaren hemställde, hvad siegs öfversigt och sammanhang på detia sätt kunde foråras eller ficnas hos någondera af cbeferne, då ingendera kan följa utveckiir gen af en industrigren från början till slutet. En ännu mera intressant och Hflig öfverläggning, an de nu omnämda, föreföll dock i gårdagens eftermidda2gs-plenum , f anledaing af det förslag Hr Dalman, enligt öfverenskommelse vid de bekanta konferenserna, framställde vidg 5. angående StatsRådets ansvarighet, terligen att den föredragande ovilkorligen skulle anses hafva tillstyrkt hvarje beslut som han kontrasignerat, och sålunda äfven äga rättighet och förbindelse att vägra sin kontrasignation vid de tillfällen, då han ansåg en ifrågaställd åtgärd strida mot Rikets sannskyldiga nytta. Vi återkomma till denna diskussion en annan dag. Märkbart var att detta förslag förkastades endast med 2 iöÖisters pluralitet, eller 27 mot 25, oaktadt sex af konseljens egna Ledamöter, DD. EE. Grefvarne Lövvenhjelm och af Wetterstedt , Frih:ne Åkerhjelm , v. Schulzenheim och Hr wv. Hartmansdorff icke fanno det strida mot grannlagenheten, att delfaga i omröstningen deiöfver, för hvilket ändamål de qvarstansade tills klockan lidit öfver 11 på aftonen.