hvari det är så svårt att tillvägabringa någon än-
dring. Hr von Troil önskade att-hvarje represen-
tant måtte fråga sig sjelf, om - han så i bot-
ten förstod alla de ämnen, bvilka här bor-
de omfattas, som det vore nödigt, för att utan
misstag göra fördelningen på förhand. Han var
öfvertygad, ett i3:deiar af Riksdagsmäårnen icke
hade denna insigt. Det vore likväl nödvändigt, att
ställa sakerna så, att genom ärendernas riktiga för-
delning enhet och drift kunde vinnas, och talaren
hörde ej till dem, som viile hafva Regeringen så
kraftlös, att dess ansvarize personer i föregifvandet
af sin vanmekt må finza ursäkter för det ingen-
ting utättas.
Efter en lång strid blef också denna åsigt sut-
ligen antsgen af Adeln, likasom den förut blifvit
det hos Borgare-Ståndet; i följd hvaraf Stats-Råden
i grundlagen endast skulie omnåmnas: Ena för Ju-
stitiesdepartementet; Eno för Utrikes-departemen-
fet 0. 3 v. utan närmare beskrifning på de g5ro-
mål som tillhöra hvarje departement.
Den intressantaste debatten, som föreföll på ef-
termiddagen, angick frågan huruvida den egentliga
inrikes hushålls förvaltnir gen skulle delas emeilan
två eller ire departementer. Grefvarne Horn och
Frölich opwnerade 3 början för ett särskilt depar-
tement under namn af inrikes civil-departementet,
som skulle hefsa under sin uppsigt landtregerin-
gen, allmänna ordvingen, skjuis- och pesträsendet m.
m., ett för de egentliga näringarva, och eu för upp-
börden, drätsel c och finanserna. Ar von Hartmansdor ff
var egentligen den, som föranledde deras inskränk-
ning till två, nemlbigen ett enda för näriegarna, och
ett för drät.eln. Han ådagalad le, med taliika ex-
empei, orimligheten af den närvarande fördelningen
mellan Kammar -och Handels- och Finans- expeditio-
nerne, som Carl den XI år 1714 under sin fången-
skap i Turkiet hade fastställt fir Regeringen i Sver-
ge, och hvilken alltsedan fortgått. Enligt denna
fördelning hade den ene departementschefen bör-
jan, och den andra deremot slutet af hvarje slags
produktion under sitt inseende. Det vore all-
deles såsom om tvenre trädgårdsmästare skulle
finnas för en trädgård, af bv Iia den ena skulle skö-
ta roten och stammen, men den andre grenarne
ech bladen på växterna. Sålunda hörde t. ex, Jagt
och skoghushållnipg under Kammar-Expeditionen,
men trävarnhkandeln och bundtmakerierna till Han-
dels-; I Landtbruk och qvarnar under Kammar-; Ba-
gare och Brygzsre, om förägla produkterne, till
Hande els-; odlipgen af lin och bampa till Kammar-;
väfnaderne och Tepslagerie: ne till Handel -; grufve-
driften, tackjerusblåsningen och stångjernsmidet till
Kammar-; toifva:s och saxars tillverkning tull Han-
dels-, med mycket mera, som to:de vara öfverflö-
digt att här återgifva. Talaren hemställde, hvad
siegs öfversigt och sammanhang på detia sätt kun-
de foråras eller ficnas hos någondera af cbeferne,
då ingendera kan följa utveckiir gen af en industri-
gren från början till slutet.
En ännu mera intressant och Hflig öfverläggning,
an de nu omnämda, föreföll dock i gårdagens ef-
termidda2gs-plenum , f anledaing af det förslag Hr
Dalman, enligt öfverenskommelse vid de bekanta kon-
ferenserna, framställde vidg 5. angående Stats- Rådets
ansvarighet, terligen att den föredragande ovil-
korligen skulle anses hafva tillstyrkt hvarje beslut
som han kontrasignerat, och sålunda äfven äga rät-
tighet och förbindelse att vägra sin kontrasigna-
tion vid de tillfällen, då han ansåg en ifrågaställd
åtgärd strida mot Rikets sannskyldiga nytta. Vi
återkomma till denna diskussion en annan dag.
Märkbart var att detta förslag förkastades endast
med 2 iöÖisters pluralitet, eller 27 mot 25, oaktadt
sex af konseljens egna Ledamöter, DD. EE. Gref-
varne Lövvenhjelm och af Wetterstedt , Frih:ne
Åkerhjelm , v. Schulzenheim och Hr wv. Hartmans-
dorff icke fanno det strida mot grannlagenheten,
att delfaga i omröstningen deiöfver, för hvilket
ändamål de qvarstansade tills klockan lidit öfver
11 på aftonen.