Men detia Hellas, säg, hvar är det väl,
Om cj hos männen, som dess storhet bilda?
Är kroppen menskan? är det cj de:s själ?
Se folkets massa, denna råa, vilda,
Som leds af djurets drift och stundens nyck
Som intet vet, men dock i allt sig blandar,
Och än fördrar, än öfvar sjelf förtryck,
Fins Grekland der? Nej, hos de högre andar,
De starka, gudakorade, de få,
Af hvilka hopen skyddas, stöds och ledes,
Dess vilja formas, dess beslut beredes,
Der finnes det, — så fins det los oss två. —
Med mig att jämnas du kanske tör lida. —
Demosthenes, som står vid Filips sida,
Är Hellas, ty det är dess bättre hälft.
Hvad här vi rådslå om, af det är handladt,
Och i de planer, de förslag vi hvälft
Dess öde stadgas, eller blir förvandladt.
Vi äro solar på dess firmament ,
Och massan fjettrad i sin tröghets vanor,
Hvars mörker lyser af det ljus vi tändt,
Beror af oss och följer våra banor.
Hyperides (för sig,
Jag altså lär för intet räknad bli.
Demosthenes.
Jag vet, Kung Filip, väl Lur högt du gäller,
Ej i ditt land blott, men hos ditt parti;
Men när mitt folk så lågt mot mig du ställer
n slafnation du målar, ej en fri.
Det skilzan är, och tecknarns konst lär vika
När för sin blick han aldrig ämnet haft.
Filip.
Nation och frihet! det är att förlika
Befäl med lydnad, svagheten med kraft,
Och tankans slöhet med förståndels styrka,
Du roar dig att hypotheser yrka.
N D:emosthenes
Du Konung är, till magten står din håg,
Hur skall jag friheten för dig beskrifva?
Men fordom du Epaminondas såg,
Du biand hans vänner ville räknad blifv2,
e der en fil man, en republikan.
Rik, ty han var vid ädelt armod van;
Befälet yuxen ty han kunde lyda;
Stark, ty han kände hvar hans herre fanns,
I agen, hvilkens bud han visste tyda; .-
Ej svag men ödmjuk i sin äras glans.
Ej stolt ens af de dygder honom pryda;
Stor, ty han brann af ingen storhets törst,
En bhjelte — ty han sig besegrat först, —
Pilip.
ag kan väl ej som du Laas målning göra —
Men bildecs drag djupt i mitt hjerta käns,
Men han, sem än jag tror mig se och höra,
Som höjt sig öfver dödlighetens gräns,
Fins han igen 1 hvar Atheniens?
Demo sthenes.
Nej, några få blott Gudarne beskärde,
Att ren på jorden uppnå deras rang.
Men hvar Atheniens förstår hans värde,
Hans dygders vigt, hans känslors san man ang.
Den frie endast rätt den skatta lärde,
Ty blott hans jord Fp:minondas bär. —
Täönk dig eo gång en republik af kungar;
Allt hyad från hopen dem utmärka plär: