tagas under armarna, om någon behöfver det. Du behöfver behålla ditt monopolium och få dig ett till med görligaste första. Hvar skole vi finna lagerbjelkar nog, att stödja din lutande byggaad? Se dig omkring! Hvar äro dina hjeltar och bje! tinnor? Hvar är Hjortsberg, skämtets konung, med konstens och ålderdomens dubbelkrona kiinvg hjessan — lagerkransen och silfverhåren? Hvar är den ypperlige Torslow — skådebanans Proteus — som i skiftande skepnader, från och med dena grubblande Hamlets till och med den lättsinnige, pojkaktige Philiberts, förtjuste oss alla? — Och hvar är hon, den drottninglika Elisabeth, fru Torslow? Borta, borta! Lydig, som Sara sinom man och herra, har hon honom följt, och dei var således icke för reskuil som hon döptes till Sara. Och hvar är ändtligen hon — Preciosa Preiiosissima, Fru Esikson, allmänhetens älskling? Hvar är Gurli? Jag frågar dig: hvar äro de? och och osvarar mig: hvar äro de? men Du har intet att svara. Se på de kämpar och amazoner, som du har qrar och erkännp, att din nakenhet är för stor, att kunsa höljas af ett enda almlöf. Några fikonalöf äger du ju icke. Mest beklagar jag dock dig, Du ädle, fast olycklige Förste Direktör för Kgl. Maj:ts spektakler; ty det är på dina skuldror, som bördan hyilar, Men modet bör Du ej fälla. Äfven Du har ett ankare i stormen, en räddande vän i nöden! Kom ihåg atl teatern hav stor skuld , och alldenstund Statsskuld är nytig för en stat, så måste teaterskuld vara nyttig för en teater, och en sior teaierskuld dess nyttigare, ju större hon är. Denna skuld är ditt ankare i stormen, din räddande vän i nöden. Fäll icke modet, ädle fast olycklige Förste Direktör för Kongl. Maj:ts spestakler. Andra Kapitlet. I förrgår börjades första Akten första Scenen af Bankens silfverålder och sista Akten första Scenen af Teaterns jernålder — dd. v. s. i förrgår Ööppnades Bankoluckan till Sifverutvexling och Kongl. Teatern gaf sin första representation. Teaternotiser äro gavska nyttiga, ty derisenom få Stockholmsboarne veta, hvai de hatva sett, och landsortsboarne, hvad de icke hafva sett, så att begge kunna vara belåtna. Derföre har jag nu den äran att gifva en teaternotis. I förrgår afton gafs först Qväkarn och Dansösen, ett väl kändt stycke, som Jtörtjenar att vara wvilkändt. Hr Almlöf, som spelte Qväkarn, spelte efter vanligheten förträffligt, och att Dansösen, Mamsell Högqvist, gör sina saker bra, vet hela verlden. Derefter gafs den Döfve, af Ifland. Af några komiska situationer har Iffland, såsom hans sed var, gjort en komedi. Det hela är till för delarnes skull, men icke delarne för det helas skull. Om exekutionen är ingenting att säga. Hr Sevelin åbäkte sig. Det var i honom ämne till en stor skådespelare, (den som sett honom spela Den girige i Molieres Komedi af samma namn, erkänner riktigheten af mitt omdöme); men bifallsropen från fjerde och femte raden hafva så förbryllat hans hjerna, att han merendels icke spelar rollen utan karrikalyren på rollen. P. MEDA AA PIPE APA ARBE RKT TOA BETRRANNEKTT PE ENE NEDAN TRONEN LIGE IIRE tant n RA SER RR — 2 et ER AA TT! 2 Pa DN I Mo oauuooo1oo.o Kl Ian 1 I