tagas under armarna, om någon behöfver det. Du
behöfver behålla ditt monopolium och få dig ett
till med görligaste första. Hvar skole vi finna la-
gerbjelkar nog, att stödja din lutande byggaad?
Se dig omkring! Hvar äro dina hjeltar och bje!
tinnor? Hvar är Hjortsberg, skämtets konung, med
konstens och ålderdomens dubbelkrona kiinvg hjes-
san — lagerkransen och silfverhåren? Hvar är den
ypperlige Torslow — skådebanans Proteus — som
i skiftande skepnader, från och med dena grubblan-
de Hamlets till och med den lättsinnige, pojkakti-
ge Philiberts, förtjuste oss alla? — Och hvar är
hon, den drottninglika Elisabeth, fru Torslow?
Borta, borta! Lydig, som Sara sinom man och her-
ra, har hon honom följt, och dei var således icke
för reskuil som hon döptes till Sara. Och hvar
är ändtligen hon — Preciosa Preiiosissima, Fru
Esikson, allmänhetens älskling? Hvar är Gurli?
Jag frågar dig: hvar äro de? och och osvarar mig:
hvar äro de? men Du har intet att svara. Se på
de kämpar och amazoner, som du har qrar och
erkännp, att din nakenhet är för stor, att kunsa höljas
af ett enda almlöf. Några fikonalöf äger du ju icke.
Mest beklagar jag dock dig, Du ädle, fast olyck-
lige Förste Direktör för Kgl. Maj:ts spektakler; ty
det är på dina skuldror, som bördan hyilar, Men
modet bör Du ej fälla. Äfven Du har ett ankare
i stormen, en räddande vän i nöden! Kom ihåg
atl teatern hav stor skuld , och alldenstund Stats-
skuld är nytig för en stat, så måste teaterskuld
vara nyttig för en teater, och en sior teaierskuld
dess nyttigare, ju större hon är. Denna skuld är
ditt ankare i stormen, din räddande vän i nöden.
Fäll icke modet, ädle fast olycklige Förste Direk-
tör för Kongl. Maj:ts spestakler.
Andra Kapitlet.
I förrgår börjades första Akten första Scenen af
Bankens silfverålder och sista Akten första Scenen
af Teaterns jernålder — dd. v. s. i förrgår Ööpp-
nades Bankoluckan till Sifverutvexling och Kongl.
Teatern gaf sin första representation.
Teaternotiser äro gavska nyttiga, ty derisenom
få Stockholmsboarne veta, hvai de hatva sett, och
landsortsboarne, hvad de icke hafva sett, så att
begge kunna vara belåtna. Derföre har jag nu den
äran att gifva en teaternotis.
I förrgår afton gafs först Qväkarn och Dansösen,
ett väl kändt stycke, som Jtörtjenar att vara wvil-
kändt. Hr Almlöf, som spelte Qväkarn, spelte ef-
ter vanligheten förträffligt, och att Dansösen, Mam-
sell Högqvist, gör sina saker bra, vet hela verlden.
Derefter gafs den Döfve, af Ifland. Af några
komiska situationer har Iffland, såsom hans sed
var, gjort en komedi. Det hela är till för delar-
nes skull, men icke delarne för det helas skull. Om
exekutionen är ingenting att säga. Hr Sevelin åbäkte
sig. Det var i honom ämne till en stor skådespe-
lare, (den som sett honom spela Den girige i Mo-
lieres Komedi af samma namn, erkänner riktigheten
af mitt omdöme); men bifallsropen från fjerde och
femte raden hafva så förbryllat hans hjerna, att
han merendels icke spelar rollen utan karrikalyren
på rollen.
P.
MEDA AA PIPE APA ARBE RKT TOA BETRRANNEKTT PE ENE NEDAN TRONEN LIGE IIRE
tant n RA SER
RR — 2 et ER AA
TT! 2 Pa DN I Mo oauuooo1oo.o Kl Ian 1
I