att förvänta beviljandet af tryckfrihet, och i ingen en-
da af hans många löftesrika proklamationuer finnes
den heller omnämd med ett enda ord. En regets
ring, som sökte sitt fotfäste och stöd i fördomar
och vantro, kuade visserligen icke tillå!a tryckfri-
het; men talaren hoppades att Drottningens regse-
ring icke kunde vilja räknas till denna klass. —
Lifligast försvarades tryckfriheten af Ur Palarea,
fordom läkare, sededermera GCortezdeputerad och
general, åren 1821 til 1823. Om man 18:10,
då nästan hela Spanien var öfversvämmadt af ut-
ländsta fiender, utan mehn för fäderneslandets sak,
kuaonat prokiamera tryckfriheten, så kunde talaren
icke inse någon grund hvarföre de n icke nu kunde
beviljas, då ju blott en litea del af landet är i in-
surgenternas våld, nu, sedan Spanska folket i li-
dandets skola, hvilken det geromgått under abso-
lutismens välde, mognat till åtnjutande af konstitu-
tionell frihet. Måtte man upphöra att komma fram
med invänningen om den lägre folsklassens vanvår-
dade kultur:iillstind. Dessa klasser stå icke i an-
dra länder högre i odling än 1 Spanien. Men ja
längre de stodo efier, desto oundgärgligare vore det
att, genom införandet af tr vekfrihet, mångfaldiga
medlen til! befordrande af bildning och upplysning.
T-laren hade af tryckfrihetens motståndare blifvit
mött med det inkasfet, att det sjolfsvåld, hvartill
tryckfriheten urartat åren 1822 och 1923, mest bi-
dragit till undergången af Cort: honest en. (Hr
Lopez-Bannos, likaledes f. d. general och depute-
rad till Cortez, hade nemlicen påstått, alt de ty-
gellösa yttran: derne i jurnalerne Tereerola och Zu-
riago 1522 varit medelbara aniedningen till under-
gången af 1512 års konstitution). Men han sva:ade
häctill, att ett helt annat efl än det i Tercerola
och Zuriago utejutna, I åstadkommi it denna olyckli-
ga ketastrof. De mutor, som hel:ga alliansens spio-
ner användt, så länge de åcnu uppehöllo sig i Ma-
drid under den pompösa benämuvingen af ambassa-
dörer, dessa mutor kunde till en stor del den för-
slappving och det förderf till krifva as, som gjorde
det så lätt för Fiansyska invaslovsarmden alt till-
intetgöra Spaniens frihet. — AA andra siden upp-
trädde väl flere af Kammarens ledamöter mot ti yck-
friheten, men ingen enda vågade besirid: densamm
i principen, utan insiränkte sig hufvudsakligen till
det argument, att Spanien ännu icke vore moget
för denna institution, utan vore bättre belåtet med
en väl organiserad censur. Martinez dela Rosa va-
rierade detta tema i ett långt tal, men com af åhö-
rarne upptogs med sådan ovilja och förorsakade så-
dant butler på gallerierne, att Kermarens presi-
dent måste gripa till sin ringklocka, och förmana
till tystnad. Samma förhållande inträffade då en
annan Prokurador, Riva-Henera, för 15108 ena modi-
fikation i den ifrågavarande arilkela af petilonen,
hvarigenom densamma blefve alfaitad i utryck,
som mera närmade sig regeringens åsigter. Bit
cerhördt buller uppkom åter på gallerierne, och det
var med största möda presiden:en kunde återstal-
la tystnad. — Sedan diskussionen olet bragt till
slut, anställdes voiering, då, såsom förut blifvit
nämdt, artikeln antogs i sin ursprungliga form, med
57 röster mot 55.
SRA VETT TTIETERD ETS TIERP TR ET SUNT TIPSEN HE
——— vv— LLLuevse vv —— vs mr ——
