HELSINGBORG. afgår från Stockholm Tisdagar och Lördagar kl. 6 f. m., samt ankommer till Stockholm Söndagar ochOnsdagar. RA DEBATT I SPANSKA PROKURADORERNES KAMMARE RÖRANDE TRYCKFRIHETEN. Vid sidan af den ömhet, Sveriges KonstitutionsUtskott visat för bevarandet af den tryckfrihet vi ännu äga qvar, genom det ryktbara förslaget om ense RE TS TR pe a afskaffandet af jury i tryckfrihetsmäl, torde det ittressera våra läsare att s-, huru frågan om tryckfriheten, denna garanti för alla de andra samhällsrättigheterna, betraktas inom Spanska Pioturadorernes Kammare. Man bör dervid, för jemförelsens skull, ikogkomms3, att vi ett fjerdedels sekel befuapit oss på den konstitutionella banan, di devemot Spanien så tillstgandes nyss vaknat opp ur dena, blott för en kort tid afbruina, död:slummer, hvari absolutismen försinkt detta land. Det var d. 4 och 3 Sept. som den artikel af den bekanta petitionen, hvilken handlar om tryctfriheten, förekom tll diskussida hos Prokuradorerne. Ibland de talare, som yttrade sig fer tryckfriheten och fordrade ati den utan dröjsmål st ulle erkännas som en fundamentalprincip, uppfattade Hr Ävargues densamma hufvudsakligen ur den praktiska synpunkten. England och Nord-Amerika — sade han — äro stater, som redan sedan linge varit i åtnjutande af tryckfrihet, och just dessa båda stater se vi stå längst framom alla de öfrige, såväl i: industri som ulbildning af sina statsinrättningart. Genom tryckfriheten sättas medborgarne 1 dessa stater i stånd att kunna öfsverskåda sitt fäderneslands angelägenheter, belysta från alla sidor. På detta sätt hafva de mer och mer vunnit förmåga att öfver dem bilda sig ett eget, sundt omdöme. Hos dem har tidnivgsläsning blifvit ett så allmänt utbredt behof, ait det till och med sträckt sig till den minste handtverkaren — ja till sjelfva dagsarbetaren. Och hvem kan väl undra häröfver, enär 1 länder med fri-press goda p-opukler i mängd framkommit, då deremot i stater med fjeltrad press en man af heder knapt kan förmå sig, att stiga ned till medarbetare i det system af officiell osanning, som är en nödvändig följd af godtycklig censur. Hvem kan väl und:a på att Eagelsmännens och Nord-Amevikanarnes förståndskrafter i hvarje hänseende utbildat sig, då de alla dagar hafva rikliga ämnen till eftertanka i de vigtiga förereå!l, som den periodiska pressen i dessa länder fritt behandlar, under det de censurerade dagbladen i andra stater, bland isre angelägenheter måhända icke våga göra andra till föremål för sina betraktelser, än grymhet mot djur och nykterhetsförevirgar. Engelsmannen, Nord-Amerikanaren älskar sina institutioner, emedan han genom egen pröfaing öfvertygat sig om deras värde; hans tillgifvenhet för dem är icke utan frukt, emedan den hvilar på fast grund, på egen sakkännedom; då deremot de menniskors tanklösa anhänglighet, som blott efter ett maktspråk ofvanifrån mäta värdet eller odugligheten af det bestående, väl kan bilda lydiga samhällsrmachiner, men inga stora, inga utmärkta män, af de raturanlag som finnas hos urgdomea inom alla ståad. Derföre finna vi aldrig i England och Nord-Amerika brist på förträffliga statsmän, under det på andra stallen endast en hvardaglig medelmåtta släpar sig fram i det nötta spåret. — tår Lasante upptog till vederläggning deras inkast, som väl ville låta tryckfrihetens princip passera, såsom förnuftsenlig, men i anseende tili de olägenheter dess utöfvande medförde, önskade tillintetgöra alla principens fölider. Han visade att de olägesheter, som åtfölja tryckfriheten, endast derföre af många ansågos öfvervägande, emedan de mera omedelbart och på ytan visade sig för betraktarens blick, än de omätliga, af Hr Avargues till ea del utvecklade fördelar, som visserligen icke direkte följa på uppstäilandet af tryckfrihetens princip, men väl småningom, och derföre så mycket säkrare, spira opp ur dess varaktiga bruk och handhafvande. Må man icke invända, alt tryckfrihetens vedersakare äro lika talrika som dess vänner. Det förhåller sig icke så; ty visserligen gifves det en mängd, som äro likgiltiga i denna punkt — talaren mesade alla dem, som icke kunna läsa — men egentliga vedersakare fann tryckfriheten blott i dem, som hade fördel vid fortfarandet af missbruken i samhället. För sådana personer är tryckfriheten visserligen en sty.gelse, emedaa de ganska väl inse, att stabiliteten : i dessa missbruk icke låter sig med densamma förena. Derföre skulle man aidriv af Iafanten Den