MIDIL Ir) Je MUTE Ny EL Oo främsta och älsta kammaren, sjelfskufvenbet, — i andra kammaren både sjelfskiifvenhet och val, samt i de öfriga, valen ensamt, — ett förhållande, som ovedersägligen utmärker, att jemväl korporationseller klassvalen äga ett senare ursprung, och att de förste Svenske Representanterne, långt ifrån att hafva biifvit ussedde medelst valröster, varit sjelfkallade. . Häraf lärer nogsamt kunna slutas, att Ståndsfördelnirgens borttagande och införandet af Noriges eller någon annan, genom allmänna val bildad, för Sverige ohistorisk representation, skulle föranleda subbning af Statsförfattningen i dess djupaste grundval, och må hända innebära sådan hvälfning, som vanligen benämnes Revolution, försvarbar endast under vilkoret af den yttersta nödvändighet, men aldrig, under sakernas lugna skick, med rättvisa eller ens med sarnolikhet genomförlig. Klagomålen deröfver, att National-Församlingen, i dess närvarande sammeansättnivg, mera hindrar än främjar ärendenas syftesenliga gång och afslutande, att den saknar kraft till ett ofta nyttigt motstånd och att den sällan uttrycker eller enas rådfrågar pationens röst, drabba obestridligen till viss grad organerne, men ännu mer och väsendtigast våra invecklade och i flera hänseenden olämpliga Riksdags-förbandlingsformerz; ty erkännas måste alt, i dem, representationen rörer sig tungt, arbetar mödosamt och stundom splittrar eller förspiller sin styrka på fåfänga och anudelösa ord och imeningstvister. Eburu de af ome nästföregående Riksdagars Konstitutions-Utskott fiamlagda förslag till bestämmelser, angående Riksdagsgöromålens förenklade och ordentligare behandling, hos PiksStånden rönt föga bifall, är dock nuvarande KonstitutionsUtskott betänkt alt, till sitt fredands mot billiga förebråelser, förnya vissa af dessa förslag, med modifikationer och tillsatser. Hvad nu beträffar den återstående bufvudfrågan om oepresenterades inrymmande i RiksStånden, har Utskottet bärvid såsom princip-regul!ativer antagit, dels att RiksStånden utgöra elementer, och att hvarje element, enligt dess natur och betydelse, måste vara möjligast enkelt, rent och oblandadt, dels att, då alla ej kunna representera, det är nog om alla representeras, samt att Svenska representationen egentligen icke omfattar enskilta, utan opersonliga eller korporationsoch således samhälls-intressen. Utskottet har fördenskull ansett, från personlig vaträtt och valbarhet till Riksdag, böra äfven hädanefter uteslutas ofrälse Possessicnater på landet, fastighetsägare i städerna samt militära Embetsoch Tjenstemän, hvilka individvelt ej kunna hänföras till något bland RiksStånden, men hvilkas medborgerliga intressen förut inom flera Stånd representeras. Deremot har Utskottet trott åtskilliga andra i representationen hittills ej deltagande medborgare-klasser böra deri för framtiden inrymmas, nemligen: I Bondeståndet: Säteri,samt Råoch Rörs-hemmansägare af allmogen, dertill redan qvalificerade genom samma yrke och samma sjelfständighet. Såmedelst skulle ock detta stånds representation fullkomnas. Hemmanets beskaffenhet, enligt jordebok, synes ej göra något till saken så framt det befinnes i allmogens band. Dessutom har, under innevarande Riksdag, Bondeståndet bland sig upptagit frälse hemmansägare; Säterisamt Råoch Rörshemman äro af nästan enahanda natur som frälsehemmanen, och i Kronans jordeböcker under frälsekolumnen uptagna. ) Borgareståndet: Manufakturister och Fabriksägare på lan det genom förening med närmaste stad, till åtnjutande af valrätt och valbarhet för densamma enligt 1823 års KonstitutionsUtskotts förslag i vissa omständigheter modifieradt. Fabriker, sysselsättande sig med råämnens förädling, bilda verkliga Stadsmanna-näringar; deras anläggande på landet gynnas af valtendrifts-tillfällen och ringare lefnadskostnad; och en EStadsmannanaring kan väl skäligen ej utstängas från bevakandet af silt intresse, fastän hon, efter behörigt tillstånd och med det allmännas vinst, utom staden bedrifves. I Presteståndet: Ordinarie till annat Riksstånd ej hörande lärare vid Gymnasier, samt lärdomsoch Apologist-skolor inom bufvudstaden och stiften. I Presteståndet representeras nästan uteslutande Kyrkan och Prediko ämbetet; hvaremot Skolan eller Undervisningskallet der cj representeras annorlunda än omedelbarligen ger nom Biskoparne såsom Eforer och en celler arnan Kyrkoherde, som tillfälligt derjemte är Gymnasii-Lekttr Ordinarie Lärare vid Elementar-läroverken synas följaktligen berättigade att särskilt välja och väljas till Riksdagsmän mmom Presteståndet, dit de ock, i egenskap af Ecklesiastika personer, närmast höra. Vidare i Presteståndet: ordinarie genom Konungens fullmakt utnämde Domare och civileEmbetsmän, hvilka ej tillhöra något af Riksstånden. Ehuru Presteståndet egentligen består och måste bestå af Eklesiastika Embetsoch Tjenstemän, kunna deck Kyrkans tjenare med desto större skäl tillika anses för statens, fom denna och AR -. en 1 TNoO oo AP 0