sätt sam alla andra dylika, derigenom att Konungens Rådgifvare tillstyrka eller ej afstyrka dem. Äro de lagstridiga, så träffar ansvaret dessa Rådgifvarc, som undanhållit nödiga upplysningar, celler Föredraganden, som cj nekat att kontrasignera dem, om äfven oaktadt Konungens ändock fortfarande yrkande, att ett sådant beslut skall utfärdas.? Detta beslut kan, som hvarje annat, åtalas af Ständerna, och måste kunna af hvarje enskilt omtalas, samt dess lagenlighet undersökas. Nu återstår således frågan om min påstådda obehöriga forskning efier motiverna. Hyad jag derom yttrat är likväl icke någon gissning, utan ea tydlig kunskap, stödd på bestämda fakta. Då den ena af mina ansökningar, att i hufvudstaden få anlägga en teater, år 1829 skulle föredrages i konseljen, uppvaktade jag Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, för-alt begära dess Höga förord för saken. Hans Kongl. Höghet behagade svara mig, att Hans Kongl. Höghet icke med säkerhet visste huruvida en enskilt teater kunde anses menlig för den Kongl. teatern. En af StatsRådets Ledamöter, Hans Exellens Hr Grefve Mörner, som jag i samma ändamål besökte, svarade mig, att H. E cj kunde tillstyrka något bifall till min ansökning, enär Kgl. teatern utgifvit penningar, för att fi vara utan medtiäflare. Dermed hänger så tillsammans, a!t den fordna Dramatiska teaterns lottägarce iuköpte Stenborgska teaterns attiralj och privilegium; men sjelfva detta bolag upphörde redan år 1813, då Kongl. Maj:t förenade det med Kongl. stora teatern. Dessa båda omständigheter anför jag, naturligtvis utan att kunna bevisa dem. De torde, såsom mina ord, få gälla hvad de kunna. Ar 1832 inlemnade jag en förnyad ansökning i samma ämne. Hon föredrogs den 30 Juni. Då hade dittills varande teaterdirektören tagit afsked, någon ny var ej utnämd, och teaterns existens stod åter i fråga. Ansökningens afgörande uppsköts derfö e, och på densamma finnas följande ord tecknade med blyerts: skulle hvila tills afgjordt är, att teatern äger bestånd.? Detta bestånd tryggades för någon tid genom en ny direktörs utnämnande, och dennes vidtagna arrangementer för betäckande af teaterns skuld. När detta var afgjordt, och ansökningen den 6 Oktob:r ånyo föredrogs, blef den i rästföljande konseljden 13 Oktober afslagen. Detta dokument skall jag hafva äran i original aflemna, i händelse Hr Justitie-Omhbudsmannen faner sådant nödigt. Mina ansökningar, att få anlägga en teater, ha således blifvit afslagna för den Kongl. teaterns skull. Cm fiera oci bevis bårpå behöfvas, så lie man cndact rebitterna på Riddarhuset under innevaande år: Ritsdag, d r Koavngens rådgifvare öp:et förklarat, att andra teatrirs exi tens stulle vara menlig för den Kongliga, och Hans Exe. Hr Greve Mö ner fann det till och med skäligt, att de personer, saa minska vinasten för teaterns cvjelter, bidraga genom afgifter till deras underhåll på ä!derd mens. Där ex Konungens rådgcifvare anser sjefva de spektakler, som gifsas i landserterna, skadliga för den Kongl. tvaterns intresse, buru skall han Gå anse dem, :om kunde komma att uppföras i hufvudstaden. I plivum den 5 Juni ialadoe säger en tidning vid refereraudet af debatten, Frihirre Akerhjelm för teaterns monopolium, samt regerivgens rättighet, att vigra nya teatrars anlöggarde. Han anförde sin erfarenhet, hvilka bevisede, all j mer än ca teater kunde bära sig i Stocksg Y Lolm.? — Hr v. Hartmansdorff instämde med de talare, m yrkat inonopeliuvm för Kongl teatern i Stictholm. ; det då cn tom gixning, alt Konungens rådgifvare, för gå. teaterns skuld, afstyrkt mina ansökningar? Jag bar bär ofvan och i min åtalade -krift yttrat mig om utlägningars tillåtelse a!t spela tå Djurgården, och dennsa tillåtelse ble! om jag ej mit.tar mig, är 1825 meddelad dem gerom Teaterdirettionens förslag. Något utlåtande derom måste finnas i Kammarexpediiirnen, trorjag i fall Eerr Justitie-Ombudsmannen behagade fråga deretter. De öfriga Kongl. be-laten, jag omnämnt, äro vidtagna med tydiiga ordalag för Eorgl. teaterns räkning. De Broensitillåtelse att få syela i hufvudstaden är direkte utfärdad af Korgl. Maj:ts spektakel-direktion. Kongl. cirkuläret af den 30 Juli 193: föreskiify:r en afgift af 2 Rdr bko .åsom bidrag tilt Vårt Hofkajells i;ensionsinrättning )h och de båda Kongl. tillåtelserna, att upptaga lån och forpanta rummen i Operahuset, äro gifna till följe af teaterdirektiorens underdånga framställning. Jag har sålunda ej otillbörligt forskat efter några motiver, utan sagt hvad jag med fakta dels g-nast bevisat, dels nu torde hafva tillräckligen styrkt, Herr Ju tite-Ombtudsmannen lärer häraf bebaga iuhämta den oomkullstötliga ranningen af hvarje ord, som finnes i min skrift. Högsta domstolens på:tående, det jsg tillåtit mig cm konungens egen böga person och gerningar de yttranden, att Korurgen i uppgina fall, till enskild vinst skulle hafva öfverträdt grundlagarza, samt förrärmat tredje mans rätt, har således den clyckan att rakt strida mot verkliga förhållandet. Om jag sagt det, och såsom nu sagt sanning, samt ej nyttjat förnärmanrde uttryck, så vote mitt yttrande ostraffligt; men jag har alldrig sagt m———— St t) Det torde ej vara otjenligt, att in ecxtenso auföratdetta konungabref. Se här dess lydelse: Carl Joban, ete Vi hafva i råder beslutit, att af alla kringvandrande personer, som uppföra skådespel eller för allmänheten visa taskspelerier, konstridning, Hindansning, djurdansring, menagerier, skuggspel, fyrverkerier, m, m. dylikt, skall såsom bidrag till Vårt Hof-Kapells pension:inrättning, från nästa års början, erläggas 2 Rdr bko för bvarje deg de, efter gjorda anslag, gifva sådana representationer: körandes uppbörden häraf, på sätt gerom nådigt cirkulär AT so få sf Mo: RCA KUf.It: fär ardnadt rörande den JJJJMJJJJJFMJMJMJMHMHMHMHMHMHMHMHMHMHHMUHUHUHUHUHH HH mö own