forer ett heil anna: språk an torr, har Ju fördom uttalat den åsigt, att en fri press och ett nat:onalgarde äro de båda ourdj;jängliga bålverken för ett folks frihet. Det inkast man hämtade från Spaniens föga framskridna civilisation, för att framställa det såsom ännu icke moget för åtnjutandet af: fria institutioner, är cn tevolierande smädelse mot denna ädelsinnade nation, som i lojalite: och tapperket, i tålamod och inte!ligens icke står efter nigon anaan. Eller är måhända Spanien icke så upplyst, som England var under Wiihelm III, Frankrike under Ludvig XVIII, och Portugaal i sitt närvarande tilistånd? flvad som blifvit dessa länder beviljadt, det kunde och miste Spanien nu erhålla. Sedan härefter Ir Bendichi di Quili, Santa Fe och markis de Falces yttrat sig i ministörens anda, och förklarat de begärda institutionerne an tingen vara förtidiga, ötverflödiga eller farliga, anteg sig Hr Maria Lopez, cn af Kammarens talangfullaste ledamöter, petitioner med stor värma och under allmänt bifali från de närvarande åhörarne, hvilka äfven på samma sätt upptagit Or Tiueba y Cosios tal. Hr Lopez önskade aw se petitiocen diskuterad och antazen i sin helhet, emedan de redaktionsfel, som tillifventyrs deri funnos, sedermeÅ ra kunde rättas, och icke borde ligga i vägen för antagandet af de helsosamma fundamentalprinciper, sem 1 petitionen blifuit uttslade. Han trodde icke, att någon opposition kunde äga rum mot ett: så ändamålsenligt förfarande; han skulle frukta att förolämpa .fammiren, om han fö:ut-, save tillvaron af en sådan! opposition. Vi frihetens barn — så söt han sitt tal — som förenat vår sak med hennes, under ala landsflyktens mödor och besvär, vi fi icke glömma, att ett fienligt öde lät despolismens råa makt trampa friheten i stoftet, och att enda medlet att skydda henne för återfall i samma missöde, består deii, att vi för pu och alltid proklamera ett fast och oupphörligt vidhållande af de grundsatser, som innefattas i petitionen. Derigerem, och endust de:igenom, kunna vi betrygga både den närvarande sturdens och framtidens välgång och lycka. — Hr Martinez de la Rosa uppträdde nu i tribunen, för att bekämpa petitioren, Han utgick fiåan den äventyrliga satsen, att folkets frihet farn en väsendtlig garantiisjelfva den monarkiska principen. Si ofta en thron blifvit störtad, så ofta den monarkiska p:ircipen lidit intrång, hade, efter talarens förmenande, friheten tillika gått under, och tygellöshet, med alla thy å:följande olyckor, trädt i stället, Foltvälde hadealltid ledt till despotism, till diktatw; så bade det gått i England i Cromveils tid, ceh i Fiankrike under! Bonaparte. Under det monarken tager sina trogna stander sill råds och lyssnar till deras rådslag, stänger Cromvell till Parlamentsalen, osh soppar pyckeln i sin ficka, cch Bonaparte hade till och wed gerom grenadierer lititi drifva folkrepreseatanterne åtskils. — Nu öfvergick ministern till de särskilta artiklarne af petinen, och fann i synnerhet i den första en stötesten. Denna artikel vore ordagrant lånad ur Fransyskta konstitutionen af 1799, och stridde mot alla sunda privciper i statsrätten, — Visserligen låt det höra sig, om man uppställde den grurdsatsen, att det är tillåtit för hvar och en att göra hvad ingen lag förbjuder honom. Men att vända om denna grundsals, såsom det skett i berörde artikel, det vore att förstöra hela den hierarki af lydnad, som är oundgänglig i en stat, och som sträckte sig längre än till ett blott och bart iakttagande af bestämda lagbud. På samma sätt som barnetoinskränkt lydde fadrens välde och lärlipgen sin mästares vink, utan att dertill förpliktas genom bestämd lag, på samma sätt, förmente den värde talaren, funnes 1 staten en f:ån den lägste till den högste uppstigande skala af oundgär glig lydnad. — De följande artiklarne smakade: icke ministern bättre än den första. Särskilt förElarade han i afseende på tryckfriheten, att det för Inger del nu vore en tjer lig tid, att tänka på dess införande. Man kunde framdeles en ging moget afväga de olfgenheter den medförde, mo: de fördeJar den tilläfventyrs erböd. För öfrigt förbehöll ban sig, att få återkomma till de särskilta artikfarne, då den speciella diskussionen inträffade, om annars, emot hvad han föreställde sig, Kammaren skulle besluta, att taga petitienen såvida i öfvervägande, att en diskussion öfver de särskilta avtiklarTe ansågs lämplig. — Allmänna diskuss:oren förklarades nu vara slutad och Kammaren beslöt, med en majoritet af 33 röster cmot ministrarne, att till afgörande företaga, särskilt, bhverje artikel i pctitionen. Grefve Toreno pioponerade nu, att förändra Ardalvdelsen af (usta avtilteln ll fölanda. 2J, mm ——Z ?S oo ct . . Å . . ( d2QHHHeNhNsstt.a uu m——s mm soon —— — — — --——— -—--— —-Z B BFmE -----——llt — — — — —X—