2 2 LL ACE TAR (rt BIE LUILa De ee UL CBI UN SM PAP EIS PPfel 9
som ofta nödgas vara frånvarande i Utskotten, har
man, då de äro närvarande, det bästa biträdet; af
dem uppgöras de bästa förslagen.
Hr af Ehkenstam vitsordade Grefve v. Fersens
uppgifter i afseende på Bevillnings-Utskottet, att
de ofrälse stånden blifva fulltaliga genom tillfälliga
suppleanter rär som helst. Han anmärkte, att Rid-
darhusordvingen hade ctt strängare stadgande än
Riksd.Ord., då den förra bjöd, att anmärkning skulle
göras emot en ledamot af Pidd. och Adela, då han
-
varit frånvarande 3 gånger: den sednare, alt an-
I
märkning skulle göras, då frånvaro inträffat mer än
3, d. v. s. 4 gånger.
Hr Lagerhjelm fann uti motionen något nedslå-
ende för RBidd. och Adelo. Det vore för honom
oväntadt, alt detta ståvd kunnat göra sig förtjent
;
denstund hvarje iedamot,
1
l
2
inom ett stånd, der ära oc
i
af dylka stadganden, al
i tro vore det förnäm-
ot utan någon liskalisa-
sta, borde fullgöra sin plig
tion. Talaren bade, såsom ledamot i StatsUtskot-
tet vid flere föregående Riksäagar, haft den erfa-
renheten, alt Adelns ledamöter gjort mesta nyttan
i Utskoltet; då han deremot af de andra Stånden
sett en och annan välja Utskottssammanträdena till
bvilotidz; andre af starka middagar alldeles otjenli-
ge att deltaga i Utskottsarbetet. Han fann moti-
verna tull Friherre Boyes motion goda, men hyste
det förtroendet till motionären, att han ville deruti
mildra ordalagen. Flere skulle önska sig ur Utskot-
tea blott för denna motions skull. Andra vilja be-
handlas med samma delikatess som de öfriga stån-
den, Svårigheten alt erhålla skicklige Utskottsle-
damöter skulle derigenom ökas. Talaren jemförde
dessutom förhållandet emellan Ridd. och Adelns
uppoifringar vid Riksdagarne och dem, som cjordes
till ex. af en prost från landet. Ban hemställde till
molionären, att ej begära remiss å motionen.
Hr Ifjärne hade med bekymmer sett, huru lik-
gutigt ålskillige af Ridd. och Adeins ledamöter sköt-
te sitt Riksdagsmannakall, ehuru han ansett tillmä-
ian emot ståndet kollektivt för mindre grannlaga,
särdeles från en ledamot i ett annat Riksstånd, som
sjelf brutit mot grundlagen genom en bortresa från
Riksdagen utan permission.
Friherre Stjernkrona förklarade förhållandet under
gårdagen och visade, alt Ridderskapet och Adeln åtmn
stone vid detta tillfälle fått uppbära ett orättvist klander.
Ledamöterne från Ridderskapet och Adeln hade då ej be
svarat de ledamöter från de andra Ständen, som apostrofe.-
rat Adeln, och talaren för ein del ansåg det bältre att med
tystnad moitaga ett grurdlagsvidrigt klander, än att lika
grundlagsvidrigt besvera det. Såsom Elektor trodde Fri-
herren sig böra svara på den förebråelse, som man gjort
El. ktorerne. Då desse måst 2:ne gånger i veckan, i anse-
ende till afsägelser, välja ända till i2 ledamöter, inträffa-
de det ofta, att man, med matrikeln i hand, hade största
svårighet a!t få platserne fyllde. Hr Friherrn fann den
väckta motionen förödmjukande för Adeln, hvarföre han
hemställde till Ståndet, om man ej bellre skulle söka att
vinna det åsyftade ändamålet, derigenom att Ridderskapet
och Adeln hädanefter valde så många suppleanter, alt in-
tet klander må äga rum.
Grefve Horn återtog: att just den omständighet, att
Elektorerne nödgades sammanträda 2:ne gånger i veckan
visade, buru Ridderskapet och Aden uppfattade silt re-
presentantkall. Detta bevisade äfven Riddarhusets tomma
bänkar, besatta, med få undantag, endast af Stock-
holmsboer. Hvad motionen angick, så önskade Hr Grefven,
att den måtte förfalla, emedan det åsytade korrcktiyct
funnes redan i grundlagarne,
Hr Dalman hade ej önskat deltaga i denna diskussion,
som, ehvad den annars verkade, likväl icke torde inför na-
tionen fritaga Ridderskapet och Adeln från beskyllningen
att med likgiltighet handhafva sitt representantkall. Den
visade emellertid en af de stora oformligheterna af vår re-
presentation. Han instämde hufvudsakligen med Grefve
Horn och ville endast tillägga, att om de enskilte ledamö-
ternes utcblifvande i förstärkta Banko-Utskottet icke kol-
Iecktivt drabbade Ridderskapet och Adeln eller dess Elckto-
rer, så vore dock firhållandet icke sådant i afscende å
mässfallet i nämden för val af Justitie Ombudsmans Sup-
pleant; ty då valet härtill skedde endast 536 timmar före
sammanträdet, syntes det icke vara ett alltför långt sträckt
förutseende, om man före valet gjort sig underrättad, hu-
ruvida de på vallistorne uppförde personer vistas i staden
eller äro sjuka. Då Ridderskapets och Adelns ledamöter
vanligen sjelfve hafva så litet besvär vid valsedlarnes upp-
görande, så synes den eller de, som s:g dermed befatta,
lämpligen böra tillse, hu:u dermed förhåller sig. Klandret
drabbar således den majoritet, sem vanligen är den segrande
vid val. Hvad PFrihesre B ijes motion beträffade, ansig ta-
laren de deri föreslrgra korrektiven snarare motarbeta än
befrämja att godt ändamål, cnär de utan tvifrvel skulle öka
Utskottsledamöter. Om deremot
svårigheterna alt erhålla . .
hvarje ledamot finge plikta culigt Ordningsstadsan, -
Utskottens Ordförande, utan konsideration, fullgjorde sin
ver försumliga till förlust al
samt
phet, alt anmäla de flera gel i
Riksdagsmannarätten, så vore detta korr: kuv nog. Talaren
ansåg bäst alt Frilerre Boije återtog sin motion,
Hr Silfverhjelm föreslog att h ddarbus- Utskottet måt-
te anmodas att inkomma med ott tillägg till 24 Si Riddar-
hbusordånivgen, så att denna S må innehålla ett tillräckligt
d .
KA
Ib orrveltiv met JAA CM os