bröder. Ädle Menniskovänner, som Gud gifvit förmåga att hjelpa, låten icke detta mitt hopp bedragas! J blifven väl ofta anlitade, men tröttnen icke. Sällan har någon med mera skäl anropat eder menniskekärlek. Hundradetals nödställda menniskor sätta, näst Gud, sitt hopp till eder och vänta en skärf af edra händer. Uteblifver den, så måste många af dem tillgripa otjenliga födoämnen, och blifra ett så mycket lättare rof för den förödande pest, som hotar att förr eller senare hemsöka dem. De gåfvor, som af välgörerheten öfversändas till Undertecknad, skola tacksamt redovisas. Wexiö och Toby den 10 Sept. 1834. A. Hagelberg, Kontr. Prost och Kyrkoherde.