bröder. Ädle Menniskovänner, som Gud gifvit förmåga att
hjelpa, låten icke detta mitt hopp bedragas! J blifven väl
ofta anlitade, men tröttnen icke. Sällan har någon med
mera skäl anropat eder menniskekärlek. Hundradetals nöd-
ställda menniskor sätta, näst Gud, sitt hopp till eder och
vänta en skärf af edra händer. Uteblifver den, så måste
många af dem tillgripa otjenliga födoämnen, och blifra ett
så mycket lättare rof för den förödande pest, som hotar att
förr eller senare hemsöka dem.
De gåfvor, som af välgörerheten öfversändas till Under-
tecknad, skola tacksamt redovisas. Wexiö och Toby den 10
Sept. 1834.
A. Hagelberg,
Kontr. Prost och Kyrkoherde.