R IM TATA TD GD ÅA FT
RIASDAGSUNDOPRRÄTTELSER.
Plenum hos Ridderskapet och Adeln den 15 Sept.
Första föredragninzsämnet under detta plenum
var Hr Silfverhjelms motion, rörande beviljande af
moratorium för BPEankodiskontens gäldenärer. Hr
Silfverhjelm föreslår: 1:0 Att anstånd af minst 3
och högst 6 månader må af Bankostyrelsen kunna
medgifvas för alla förfallna eller lagsökta lån uti
Bankodiskonten och dess Lånekontor, råknadt från
den tid kolerasjukdomen i provinsen utbrutit, och
att ingen straffränta må ifrågakomma för de lån,
som inom den sålunda stadgade tid icke omsättas
eller inbetalas, såvida Låntagaren uvder tiden stäl-
ler aniaglig säkerhet för hela skuldbeloppets och
räntors derefter skeende återbetalning, i den för
Diskontrörelsen i allmänhet stadgade ordning. 2:00
Att alla dagsökningsåtgärder för Bankodiskonten och
dess Lånekontor må, under den sålunda bestämda
tid, ioställas, utom i de enskilta fall, der, efter
särskilt pröfning, Direktionen arser Bankens säker-
bet kunna gå förlorad, derest icke lagsökningen
fullföljes hos såväl låvtagarne som dess löftesmin
gemensamt. FH: Stuart uppträdde såsom motstån-
dare emot delta förslag. Han fästade uppmärksam-
heten på den rubbnaing i allmänna krediten, som
antagavdet deraf stulle korsma att förorsaka. An-
stånd hafva vanligivis varit förelöpare till afskrif-
ningar. I synnerhet skulle ett dylikt anståndssystem i
närvarande period Lögst menligt inverka på silfverut-
vexlingen, och vare dessutom en osättvisa emot de
personer, som behöfde lån af samma diskont, hvilken
derigenom skulle komma ait tillslutas. Den villersalla
och de oredor, hviika deraf skulle blifva en följd
vore vida betäskligare än de olyckor medlet
tar att förekomma.
CY FTT
ENE
syf-
Den höäjnde farsoten vore
reg olyetlig för lerdet, att! representationen bör
genom sina råd öka orederna. Hr Guinther ön-
skade att det afsedda goda är d målet kunde upp-
nås mea tredde ej alt det!a kunde ske genom itt
ut:ärda jernbref eler, som de fordom kallades, be-
skärmelsebref. Detta vore endast botande för nå-
are fö, och gencm alt partelt afbjelpa förligerhe-
ten, gjorde man mer skada, än nytta. Ett hätltre
medel vore, cm men, såsom förut blifvit föreslaget,
ville söka att göra alla valutor rörliga. — Frih.
Boye, L., erinrade em arstårdssvstemet vid 1817
1
. 2 . - .
års Riksdag då erskilte leda så stora förluster ge-