R IM TATA TD GD ÅA FT RIASDAGSUNDOPRRÄTTELSER. Plenum hos Ridderskapet och Adeln den 15 Sept. Första föredragninzsämnet under detta plenum var Hr Silfverhjelms motion, rörande beviljande af moratorium för BPEankodiskontens gäldenärer. Hr Silfverhjelm föreslår: 1:0 Att anstånd af minst 3 och högst 6 månader må af Bankostyrelsen kunna medgifvas för alla förfallna eller lagsökta lån uti Bankodiskonten och dess Lånekontor, råknadt från den tid kolerasjukdomen i provinsen utbrutit, och att ingen straffränta må ifrågakomma för de lån, som inom den sålunda stadgade tid icke omsättas eller inbetalas, såvida Låntagaren uvder tiden ställer aniaglig säkerhet för hela skuldbeloppets och räntors derefter skeende återbetalning, i den för Diskontrörelsen i allmänhet stadgade ordning. 2:00 Att alla dagsökningsåtgärder för Bankodiskonten och dess Lånekontor må, under den sålunda bestämda tid, ioställas, utom i de enskilta fall, der, efter särskilt pröfning, Direktionen arser Bankens säkerbet kunna gå förlorad, derest icke lagsökningen fullföljes hos såväl låvtagarne som dess löftesmin gemensamt. FH: Stuart uppträdde såsom motståndare emot delta förslag. Han fästade uppmärksamheten på den rubbnaing i allmänna krediten, som antagavdet deraf stulle korsma att förorsaka. Anstånd hafva vanligivis varit förelöpare till afskrifningar. I synnerhet skulle ett dylikt anståndssystem i närvarande period Lögst menligt inverka på silfverutvexlingen, och vare dessutom en osättvisa emot de personer, som behöfde lån af samma diskont, hvilken derigenom skulle komma ait tillslutas. Den villersalla och de oredor, hviika deraf skulle blifva en följd vore vida betäskligare än de olyckor medlet tar att förekomma. CY FTT ENE syfDen höäjnde farsoten vore reg olyetlig för lerdet, att! representationen bör genom sina råd öka orederna. Hr Guinther önskade att det afsedda goda är d målet kunde uppnås mea tredde ej alt det!a kunde ske genom itt ut:ärda jernbref eler, som de fordom kallades, beskärmelsebref. Detta vore endast botande för nåare fö, och gencm alt partelt afbjelpa förligerheten, gjorde man mer skada, än nytta. Ett hätltre medel vore, cm men, såsom förut blifvit föreslaget, ville söka att göra alla valutor rörliga. — Frih. Boye, L., erinrade em arstårdssvstemet vid 1817 1 . 2 . . års Riksdag då erskilte leda så stora förluster ge