så högst frånstötande mot alla af samma ravg som han, hvilka icke varit hans skolkamrater eller advokater jemte honom, — är till och med i hufvudstaden, om någon af hans valmanu der besöker honom, tfryntligheten sjelf mot gemene man. Hos Konungen är han idel tillgifvenhet, fastän han och Ludvig Filip ofta råka i lfliga diskussioner med hvarandra, hvilka alltid slutas med häftiga explosioner af vänskap. Nedåt håller alltså Dupin valmännen fast, och oppåt håller Konungen bonom; genom valmännen är Dupin stark mot Konungen, genom Dupins i Ludvig Filirs intressen helt och hållet invecklade läge är Konungen stark mot Dupin. Jag vet icke om någon verklig tillgifvenhet finnes mellan Dupin och Konungen. Jag tror väl — säger Dopin för sig sjelf — att H. Mej:t icke vill ka mig till förste minister, jag är för obeqväm, för orcliz, för äregirig; om jeg blott kuude få H. M. att förstå, alt jag är den rätte mannen för konom, att vira båda hufvuden, sammanlagda, skulle behe:rska iandet så det vore lust och glädje åt; dock — H. M. är så slug, han vill icke förstå, men jag är så smidig, som någon. Vare härmed huru som helst, må Konungen besluta sig att omsider taga Dupin eller icke; hvad som är säkert är, att Dupin sätter de Kongl. miuistrarne många myror i hufvudet. Hr Guizot hatar ban af bjertans grund, emedan Guizot är mera känd i Eurcpa, mera betydarde i den lärda och politiska verlden, emedan han umgåtts med aristokratien och genom sin styfva hillning vida skiljer sig från Hr Dupins framfusiga, något burleska, ömsom förtroliga, ömsom fråns O!ande mandr. Öfver Hr Thiers b klagar han sig af endra orsaker, men i synnerhet emedan han är sluzare, och står väl hos Talleyrand, Då han alar om de andra ministrarne, rycker han på axarzce, fastän Persil, såsom hans gamle väa och kamrat, borde kunna anstå honem. Dupin ville bilda en minister med BEranger, Louis, Passy, och måhända äfven Etienne (ehuru ban genom denne fruktar alt utsätta sig för ridikylen), men ser med fasa, att bland alla hans kolleger icke finnnes en enda man af någon betydenhet, som, i egenskap af talare, aff:rsman eller lärd, kunde bjuda Guizot och Thiers spetsen. Öfver denna Dupins cf. uktsamhet triumfera nu de ministeriella bladen, och skrattar eppo:itionen, Denna skulle vilja hafva Dupin vid styret för att tvinga honom till koncessioner, eller med ii!!bjelp af doktrinärerne, som då stulle öfvergå till cppositionen bringa honom i tvångsmål. Opposiioren har öfvergifvit allt hopp ait se Dnapin förstärka dess :eder; ty dertill är han alltför mycket hofizan, och bar alltför mycket Konungens öra. I deta skick kunna sakerna ännu länge stå, emedan hvad Kozrungea vill, dock slutligen kommer att gå ginom; ty han är ganska bestämdt den, som har mesta karakter bland alla dessa skenbara karakterer, som med hvarandra strida om ministeren, one rn ET år et ort i GE ——