så högst frånstötande mot alla af samma ravg som
han, hvilka icke varit hans skolkamrater eller ad-
vokater jemte honom, — är till och med i hufvud-
staden, om någon af hans valmanu der besöker ho-
nom, tfryntligheten sjelf mot gemene man. Hos Ko-
nungen är han idel tillgifvenhet, fastän han och
Ludvig Filip ofta råka i lfliga diskussioner med
hvarandra, hvilka alltid slutas med häftiga explo-
sioner af vänskap. Nedåt håller alltså Dupin val-
männen fast, och oppåt håller Konungen bonom;
genom valmännen är Dupin stark mot Konungen,
genom Dupins i Ludvig Filirs intressen helt och
hållet invecklade läge är Konungen stark mot Du-
pin. Jag vet icke om någon verklig tillgifvenhet
finnes mellan Dupin och Konungen. Jag tror väl
— säger Dopin för sig sjelf — att H. Mej:t icke
vill ka mig till förste minister, jag är för obeqväm,
för orcliz, för äregirig; om jeg blott kuude få H. M.
att förstå, alt jag är den rätte mannen för konom,
att vira båda hufvuden, sammanlagda, skulle be-
he:rska iandet så det vore lust och glädje åt; dock
— H. M. är så slug, han vill icke förstå, men jag
är så smidig, som någon. Vare härmed huru som
helst, må Konungen besluta sig att omsider taga
Dupin eller icke; hvad som är säkert är, att Du-
pin sätter de Kongl. miuistrarne många myror i
hufvudet. Hr Guizot hatar ban af bjertans grund,
emedan Guizot är mera känd i Eurcpa, mera be-
tydarde i den lärda och politiska verlden, emedan
han umgåtts med aristokratien och genom sin styf-
va hillning vida skiljer sig från Hr Dupins fram-
fusiga, något burleska, ömsom förtroliga, ömsom
fråns O!ande mandr. Öfver Hr Thiers b klagar han
sig af endra orsaker, men i synnerhet emedan han
är sluzare, och står väl hos Talleyrand, Då han
alar om de andra ministrarne, rycker han på ax-
arzce, fastän Persil, såsom hans gamle väa och
kamrat, borde kunna anstå honem. Dupin ville
bilda en minister med BEranger, Louis, Passy, och
måhända äfven Etienne (ehuru ban genom denne
fruktar alt utsätta sig för ridikylen), men ser med
fasa, att bland alla hans kolleger icke finnnes
en enda man af någon betydenhet, som, i egen-
skap af talare, aff:rsman eller lärd, kunde bju-
da Guizot och Thiers spetsen. Öfver denna Du-
pins cf. uktsamhet triumfera nu de ministeriella bla-
den, och skrattar eppo:itionen, Denna skulle vilja
hafva Dupin vid styret för att tvinga honom till
koncessioner, eller med ii!!bjelp af doktrinärerne,
som då stulle öfvergå till cppositionen bringa ho-
nom i tvångsmål. Opposiioren har öfvergifvit allt
hopp ait se Dnapin förstärka dess :eder; ty dertill
är han alltför mycket hofizan, och bar alltför myc-
ket Konungens öra. I deta skick kunna sakerna
ännu länge stå, emedan hvad Kozrungea vill, dock
slutligen kommer att gå ginom; ty han är ganska
bestämdt den, som har mesta karakter bland alla
dessa skenbara karakterer, som med hvarandra stri-
da om ministeren,
one rn ET år et ort i GE
——