Emot detta beslut reserverade sig Hans Jansson från Elfsborgs län, Gustaf Larsson fr. Stockholms län, Nils Persson fr. Södermanland , Heurlin fr... Småland och Tuve Månsson fr. Skåne. Atskilliga bet. fr. Ekon.-Utskottet (ill och med N:o 110), äfvensom från Stats-Utskottet (till och med N:o 243) hiföllos utan diskussion. Deremot fann ståndet för godt att afslå sistnämde Utskotts bet. (N:e 244), i frågan om afskrifning af ena i salpeterfoudens räkenskaper balanserad summa, utgifven som !an till Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Dn Londe-Ståndets Plenum d. 11 September. Koenstitutions-Ut-kottets Memorial (N:o 31), med förslag ill grundkgs stadsarde, avgående Piksdags återkominarde på oestämd tid bhvart femte år, förekom til överläggning, — And. Danielson förklarade sig gilla Utkotuets grundsats: art en bestäm, för enskilta yrkena på s nde tid mi antacas för Rilsecs Ständers ssMmimantriden: men ville (öresta es anian lagbetänmelse i afseende på sättet. imlisen don långa mellontvden melJan Piksdasarne vare en bland anledaingarne till den bristude kännedom och vana, som bus oss röjer sig vid ligstiftande ärendinas betandling. Han a tog, det hela iatioven skulle anse rältast, ait Riksdagarve hölles kvart tredje är mid blott es statsrevisisn mellan hvar Riksdag, så vida nremltigen icke hostnaderna aAnsågos blifva allför tunga, WL följa ai representationsformens brister. Ben sjelfva derna ofullsemliga represectatoasform förmente Talaren skola, i följd af de titare bållne riksmötena, säkrare för bältras , erär sarmhällsbristerna då oftare komme alt framställa sig för samma generations ögon. Opinionen stalg Palaren ansåg nem sades då snarare och mera ocmotsiåvdlig, 1 stället att förbätlringarna nu blifva Ingsammare och omöjliga, när deras vigt blott sällan kan i verkligheten förnimmas, och således öfvertygelsen em deras nö!vänd ghet endast blir inskränkt inom några få upplystare klas:er, under det egennytta och maktlystnad med ökad kraft kunna afböja dem. De stora fördelarre af tätare Biksdagar stulle säkert ersätta den obetydliga skilnaden i kostnaden för dem. Äfvenstatsförvaltningen och den ekonomiska lagstifningen skulle skörda sto: a fördelar. Riksens Ständ r kunde då åstadkomma en bestämdare kontroll på ministerens handlingar. Denna ministöre skulle från den stunden stå i en nödtvunrgen förening med nationen i grundsatser, under det att dess personligheter voro mindre utsatte för obehasligheten at de opiniorsvexlingar, som den längre mellantiden mellan riksmötera vanligen utvecklar. ÖOpinionen om rikets husbålliing skulle då märkbart veta att rotfästa sig, och eit i denna opinion stadgadt styselsesystem skulle vinna i fasthet cch konscqvens. Talaren trodde sig ej öfverdiifva, cå han förklarnde den mening, att ef:er tre Lagtima Riksdagars parlamentariska strider i dessa ärnen, urder en fri tryckpress cch en ministere, som handlade upprittigt i nationens ivtiessen, skulle hela Svenska Folket äga en öfvertygelse om sitt eget bästa, sina nationella fördelar , sin samhällsinrättrings beshalffenbet, sina rättigheter och skyldigheter, hvilken skulle erbjuda det en framtid af lugn , belåtenhet cch kiaft, som eljest för gälves måste förvantas. I afseende på rätta tiden för Riksens Ständers sammantriden förmente Talaren den icke vara hösten, såsom Utskottet föreslagit. Tiden näst före Jul är för lardtmannen af stor vigt, i följd af enskilia bushällnir gers vanliga ordnande i de flesta orter af riket: tjersthjonsflyttningen inträffar i slutet af Oktober; årstiden är då oftast obebaglig för resor; vöglaget d ligt ev. s. v. Den tid deremot, som vira bröder Norrmänren i sin Grundlov utsatt för Stortingens begynnelse, nemligen den första söcknedagen i Fecbirusri månad, syots vara den mest lämpliga. De tilltagande dagarne medpifva et ständigt ökadt arbete i Utskotten; våren ssulle måhända ock lisa de tröga riksagsgöromålen ; vintern erbjöd lätta 1esor för de aflägse boende representanterna; på 4 å 5 minader borde ock de kvart tredj: år infallande riksmötera kunna ganska väl slutas. lepresentanen vore då hemma för att sköta enskilta göromå!, dådet bäst behöfdes , innan hösten cch iroligem innan skörden. De enda som hade olägenhet hiaf voro — de förnäma, som om viniera vistas I Stockholm. Talaren avsåg sig böra på ofvanstående skäl propenrera, alt i 49 S RB. F. cch 2 S. R. O. må insättas orden: hvart tredje år , på första helgfria dagen af Februari månad.