ark papper, ja till och med ieke då, ty jag supponerar han
ägde någon vän, som gjorde detta förskott.
Såsom skäl för denua ingripande, och kommande genera-
tioner förstörande, !agförändring åberopar man det menliga
inflytande, sora de omyndiges nu ägande förmånsrätt bar på
der allmänna kreditev, för hvilken man i dessa tider icke kan
göra nog uppoffring. Jag skall icke eller bestrida hvad
som för sådant ändamål billigt kan ske, men man förlåte
mig, att jag icke kan medgifra kreditens stärkande på
fader- och moderlösas bekostnad. Man tycker sig nu icke
kunna göra nog för kreditens utvecklande, oeh jag lyckön-
skar de så vidt kreditsökande; men jag beklagar, att deras
behofver aldrig lära blifva uppfyllda. För min del måste
jag erkänna, att jag iror det vara tjenligare, att vid alla
tillfällen uppmana folket: till arbetsamhet, omtanka och flit, än
att uppmuntra dem, till och med underlätta och understödja
dem, till skuldsättning; jig har under min korta tid sctt den
kreditägande få kredit och derigenom komma i konkurs-
tillstånd, och jag har sett cn annan, som icke blifvit be-
värdigad med kredit; denne har arbetat och blifvit obe-
roende. Jag kän en ort, der man anser för en verklig
skymf, att vara skuldsatt, helst om skulden hinner den
böjt, att den verkligen. graverar den jord, man inrehar;
alt depna tanka varit mäktig att
Ma ändamålet. Att kredit är o-
uvdgävglig och bar i alla tider ägt och måste äga rum,
järer ingen bestrida, men den som äger de nti Hr Baths
vid betänkandet fogade reservation uppräknade egenskaper,
saknar den ieke eller, utan afseende ä både förmynderssap
clior hvad ormstiutieglocler som helst. Äger han icke dessa,
så är krediten u: onyttig, och dess nekande tjenar ho-
m då mera til I än skada.
Hedervärda ss har nu, på mitt eget enfaldiga
och jag tror säkerligen
1 möjligaste måltio ur:
ro
cci ohonstlade sätt, vtrat min mening, ty jag anser mig
bit hafra uppfyllt vin pligt, då jag framlägger mina å-
sådane
jag sjelf förmår utveckla dem. -— Detta
neip från barndomen, tv jag har aldrig,
sa med lånta fjädrar Kan jag
I yttrande af denna min mening,
stone med godt samvycte kunna mö-
le kommittenter och deras barn, och
då jag framdeles (om jag lefver) kom-
ic, som oskyldiga fader- och moder-
mit samvete skall icke kunna före-
ec deras timmeliga vara af kon-
are förstördt. Jag kan icke ifrårgå
ehuru djerft man på att all-
ifrågavarande Jagförändring, jag
ubbla motsatsen. Vill man betrakta
;sentalionens (tillgöranden kärutinnvan, så torde förra
tagsi i upplysa detta. Går man till nationen
man ännu blifva fullkom-
s skulle önska att
männa rösten påkall
öfveriygad om tred
et saltes i tllfölle, alt härom afsifta sitt volum; den
d
Sq mgår saken, skulle då med förundran få se den sto-
rr. NR jori för afslag af detta betänkande, som
ni fi
ig t ännagifva, alt jag med flit förhi-
gått alla de i lag ide skäl, jig kunnat hafva alt an-
föra, emedan det icke stått hvarken i min eller många an
dras förmåga, att utförligare andraga dem, än Hr DPååth
uti sin Reservation det gjort, hvilken jag alltså i allo åbe-
ropar, och mina känslor tillåta mig icke, att tillbakalålla
vin skyldiga och vördsamma tacksamhet mot Herrarne
åäath och Linderbolm, samt ståvdsbröderna Anders
ålsson cch Anders Svensson, som ull sina reserva-
oocr med det varmaste nit omfattat de faderlösas sak.
c är och förblifver dem så väl å egen som mina kom-
mittententers vägnar högst förbunden. Jag önskar afslag å
fö svernde betänkandet, samt bifall till förra betänkandet
:0 1.
I samma syftning som Lars Hansson, talade Lars Lars-
p
son från Skaraborgs län cch Erik Persson fr. Gefleborgs
Jä Nils Månsson och Per Jönsson från Skåne samt
Johan Bengtsson från Westernorrland förklarade sig vis-
serligen inse det mehn och hinder, som de tysta förmåns-
rätterna medföra, cj mindre för förmyndares kredit, än ock
för sjelfva barnagodsets säkra utlånande; n:en trodde dock, att
dessa förmånsrätter böra fortfara, intilldess en förordning
vikommer om förmyndarkamrars inrättande. And.
PDeniclsson från Elfsborgs län upptog nu till besvarande
hyad Lars Hansson anfört, och yttrade: ? Lars Hansson an-
ser, att en förmyndare-räkning icke innefattar någon säker-
het för dess saldo, om inteckning i fast cgendom får gälla
framför barnaarf. Jag för min del tror, att för det första
den värda talaren icke kan garantera de omyndige att få
fastighetsägare till förmyndare, då arfsmedel hindra intek-
ning, emedan bebofvet af kredit på fastigheterna alltmera
ökar sig, och måste, i följd af sakernas naturliga skick,
ännu mera göra det. Sådana säkerheter för arfven, som kunna
äsyftes, komma just att Hifva större derigen:-m, att alla
itckningar blifva säkre, gångbare cch recile kreditpap-
per, hvarföre kapitalisterte bellre söka sådane säkerheter,
ch förlägenbet, kreditibrist cch orcdor såled.s förekem-
ras inom den klass, som i allmänhet man hel:t anför-
tor förmyndarevård, nemligen de besutne. Den värde
niccbrodren Lar s Hanss on handlar i statsekonomi, lika-
scm då wlesa, 1 sina predikningar, uppmana till dygder,
sem de icke sjelfva kunna ulöfva. Pan uppmanar folket
till arbetsamhet, omtanka och flit, men (som han sägev)
vill ej uppmuntra till skuldsättning cler underlätta och un-
dersiödja den. Att uppmuntra till skuldsättning har
väl cck ingen ifrågasalt; men jag undrar, buru den värde
talaren i vär tid tänker sig arbete, omtanka och flit utan
penningar och kredit? Vill han, att tusendetals men-
niskor skola hållas i slafveri under några få stora och ri-
ka förläggare? Eller inser ban ej, att det är just oberocn-
det af dessa och möjligheten att begagna egna smär: ce säkerheter
och besnarincar. som titoära wilkans för TAL