säkra beredande genom huslig undervisöing i näringsflit
och slöjder, ifrån allt åtagande af förmyndare-befattningar.
De äro i behof af kredit för sin egen rörelse , oci just till
följd af arfvens hemliga eller tysta natur, och den derpå
grundade tysta förmånsrätt de äga, vållar det obetydligare
arfvet, för denna kredit, så att säga, samma svårigheter
som de betydligare. Hela denna talrika skara af omyndiga
blir derföre nu öfverlemnad åt förmyndare som icke idka
näring, och man ser derföre en mängd sådane åtaganden i
stället göras af de tärande klasserne , samt synnerligast af
Embetsmän, Domare m. tl., hvaribland, isynnerhet inom
Städerne, till följd af deras embetsmanna-befattningars lin-
driguct, städernas, Embetsmän åtaga sig en stor andel. Då
nu dessa personer äro samtligen utur stånd, att sjelfve leda,
undervisa och hjelpa myndlingen till ett säkert lefnadsyrke
inom näringslifvct, måste allt, som fordras dertill, betalas,
eller ock lemnas ynglingen utan all praktisk bildving ,
och nödgas med blott cn ytlig skolbildning kasta sig
in i tjenstevägen, prest-embetet eller krigstjensten. Han
sjeif blir ofta derigenom olycklig och oduglig; samhället ser
en betydlig kraft bortspuil för de icke produktiva yrkena;
otögenheterna iuträffa olyckligtvis talvikast inom den klass
af medborgare, hvars industriösa ställning samhället eljest
kunde göra till den nyttigaste, den kraftfullas!e af alla.
Äfven inom Boade-Ståndet, M. B., uteör, till följd af nöd-
vändieheten, att sammanhäålla jerdegendomen och den der-
af följande sedvanliga utlösningen af medarfyingar , denna
kla-s af omyndige en rätt betydlig det, och om vid första
påscendet det skulle synas, som svårigheterna ibland oss
verkade mindre ondt, kommer detta devaf, att förmyndare-
kallet, oftare utöfvadt inom jordbruksklassen , åtminstone
1
I
underlättar myndlingens bekantskap wmed jordbruksyrket.
Slen göra vi oss deremot den stora och viotica frågan , orm
. . ( . . rer K - va .
cj, mom vårt land, detär missförhållandet emellan den jord-
brukande och de andre närivesidkande klassernas talrvikhet,
nIr
g, då torde svaret visa oss, att sanima anledning för
förmynderskapens öfvergifvs af de andra folkklasserna
äfveu mås genheter inom oss; och vi inse
då vigten af en annan ordning dermed i framtiden. För de
ileste af oss framstår denna sanning redan såsom händ sak,
då vi dagligen s:, huru de förmöguare och redbaraste Bön-
derne bemöda sig och oftast lyckas, att undandraga sig för-
myndarevården. Men med stora steg nalkas den tid, då
inom alla stånd och vilkor utbildningen tull kunskap, konst-
färdighet och redbarhet, kommer alt betyda mer, än pen-
nivgcarfven. Låtom 05s derföre äfven i detta fallsöka be-
fordra hvad som kan bereda det unga slägtet dessa stora
fördelar; och målte Vi ej sälta så höet värde på den vansk-
liga delen af dess art, att vi sjelfy: betaga dem den red-
Lbarare, som s ä uda dem, än famil-
jer, och samt Jältare än alla Årvfskiften och testamenten
från den flydda tiden.
Hel säkrare kan erl
i den förkoppaing att tysta förmånsrättigheternas upp-
häfvande skall hafva till följd, alt förmyndarevården lälta-
)
re öfvergår 1 redbare och aktning de medborgares hän-
der, och säkrare blifver hvad den bör vara: en verklig er-
sättning för den ömma och verksamma föräldravården, sumt
att beslutet derom således skall! kraftigast bidraga till de
omyndigas säkerhet; äfvensom i öfvertygelsen, att alla tysta
förmånsrätter på ett högst skadligt sätt neka oss fördelen
af en för näringslifvet nödvändig fastighetskredit, anser jag
mig således, sedan stadga i myntväsendet nu bör kunna för-
väntas, samt ctt ändamålsenligt ordnadt hypoteksväsende
snart kan och bör 1 värt laud frambringas, böra bifalla den
Kongl. propositionen.
Med Anders Dzweclsson insslämde vice Talmännen Jon
Jonsson, Heurlin, Rutberg, Joh. Andersson från
Upsala län och Tuve Månsson från Skåne.
(Slutet följer).
OT TSEA RE SA SA SO NED DOT ANNE TR ENN ABS nn 0 AN
till stor del vällar sjelfva jordbrukets nedtryckta ställ--