säkra beredande genom huslig undervisöing i näringsflit och slöjder, ifrån allt åtagande af förmyndare-befattningar. De äro i behof af kredit för sin egen rörelse , oci just till följd af arfvens hemliga eller tysta natur, och den derpå grundade tysta förmånsrätt de äga, vållar det obetydligare arfvet, för denna kredit, så att säga, samma svårigheter som de betydligare. Hela denna talrika skara af omyndiga blir derföre nu öfverlemnad åt förmyndare som icke idka näring, och man ser derföre en mängd sådane åtaganden i stället göras af de tärande klasserne , samt synnerligast af Embetsmän, Domare m. tl., hvaribland, isynnerhet inom Städerne, till följd af deras embetsmanna-befattningars lindriguct, städernas, Embetsmän åtaga sig en stor andel. Då nu dessa personer äro samtligen utur stånd, att sjelfve leda, undervisa och hjelpa myndlingen till ett säkert lefnadsyrke inom näringslifvct, måste allt, som fordras dertill, betalas, eller ock lemnas ynglingen utan all praktisk bildving , och nödgas med blott cn ytlig skolbildning kasta sig in i tjenstevägen, prest-embetet eller krigstjensten. Han sjeif blir ofta derigenom olycklig och oduglig; samhället ser en betydlig kraft bortspuil för de icke produktiva yrkena; otögenheterna iuträffa olyckligtvis talvikast inom den klass af medborgare, hvars industriösa ställning samhället eljest kunde göra till den nyttigaste, den kraftfullas!e af alla. Äfven inom Boade-Ståndet, M. B., uteör, till följd af nödvändieheten, att sammanhäålla jerdegendomen och den deraf följande sedvanliga utlösningen af medarfyingar , denna kla-s af omyndige en rätt betydlig det, och om vid första påscendet det skulle synas, som svårigheterna ibland oss verkade mindre ondt, kommer detta devaf, att förmyndarekallet, oftare utöfvadt inom jordbruksklassen , åtminstone 1 I underlättar myndlingens bekantskap wmed jordbruksyrket. Slen göra vi oss deremot den stora och viotica frågan , orm . . ( . . rer K va . cj, mom vårt land, detär missförhållandet emellan den jordbrukande och de andre närivesidkande klassernas talrvikhet, nIr g, då torde svaret visa oss, att sanima anledning för förmynderskapens öfvergifvs af de andra folkklasserna äfveu mås genheter inom oss; och vi inse då vigten af en annan ordning dermed i framtiden. För de ileste af oss framstår denna sanning redan såsom händ sak, då vi dagligen s:, huru de förmöguare och redbaraste Bönderne bemöda sig och oftast lyckas, att undandraga sig förmyndarevården. Men med stora steg nalkas den tid, då inom alla stånd och vilkor utbildningen tull kunskap, konstfärdighet och redbarhet, kommer alt betyda mer, än pennivgcarfven. Låtom 05s derföre äfven i detta fallsöka befordra hvad som kan bereda det unga slägtet dessa stora fördelar; och målte Vi ej sälta så höet värde på den vanskliga delen af dess art, att vi sjelfy: betaga dem den redLbarare, som s ä uda dem, än familjer, och samt Jältare än alla Årvfskiften och testamenten från den flydda tiden. Hel säkrare kan erl i den förkoppaing att tysta förmånsrättigheternas upphäfvande skall hafva till följd, alt förmyndarevården lälta) re öfvergår 1 redbare och aktning de medborgares händer, och säkrare blifver hvad den bör vara: en verklig ersättning för den ömma och verksamma föräldravården, sumt att beslutet derom således skall! kraftigast bidraga till de omyndigas säkerhet; äfvensom i öfvertygelsen, att alla tysta förmånsrätter på ett högst skadligt sätt neka oss fördelen af en för näringslifvet nödvändig fastighetskredit, anser jag mig således, sedan stadga i myntväsendet nu bör kunna förväntas, samt ctt ändamålsenligt ordnadt hypoteksväsende snart kan och bör 1 värt laud frambringas, böra bifalla den Kongl. propositionen. Med Anders Dzweclsson insslämde vice Talmännen Jon Jonsson, Heurlin, Rutberg, Joh. Andersson från Upsala län och Tuve Månsson från Skåne. (Slutet följer). OT TSEA RE SA SA SO NED DOT ANNE TR ENN ABS nn 0 AN till stor del vällar sjelfva jordbrukets nedtryckta ställ-