Tysta Förmånsrätterna. Anders Danielsson ifrån Elfsborgs län anförde: Det finnes säkerligen icgcn ibland ass, som icke redan gjort sig reda för vigten af det beslut vi nu gå att fatla; men det är måhända just denna allmänt erkända vigt, som förleder oss alt hellre tro på de gamla hittills gällande lagar nes fornåldra vishet, än att strängt undersöka ändamålsenligheten af de för ändringar, hvilka a framtiden yrkar. Vare det långt ifrån mig alt ogilla den tanka, som förmår oss att med varsamhet tillintetgöra våra förfäders under ärhundraden bepröfvad e lagar och inrättningar; men jag tillstår öppet, att den blinda tron på deras förträfflighet under nya tidsförhållanden kan jag ej dela. Jag anser det vara nödvändigt, alt numera söka andra garanlier för förmyndarevården, än under de fo hällsförhållanderne, samt ati upphäfva det binder för krediten, som alla hemliga clfor såkallade tysta förmånsrätter måste åstadkomma. dera den känsla för de omynDi jag yvct att redligt ! I 2en föranledev till öfv ertygelse I dis bästa, som hos m: af alldeles motsatt heskaftunhet, vill jag i sjelfva denna a, ledd af en på de sanna och allmännaste för allan derne grundad bfvertygetse, son för denna nödvänichet alt åstadkomma en pstörändring Jag lemnar deroJt och hället i i för äcande rätten, i som cen obestridlig inungeägaren. För nekad af I litbruk icke fö a nuvarande samhällens gen och krediten. cudast valet emellan att Da han cj kunde äga det enda me I tatt sälja ing af densamma, äfven pe, qv: verksamma sv Ornfidt et odo dock i rande ekonomiska vilme telst så kal landtconom den a industri, sedan stä ve fillskanuteslutande re mede väinrättarne. Då jorden bör: jagligen kunna förpans. uppstod väl för jordbiukoren en möjlighet at! behålla del at den egendom, ha kuld innebkade, men all s brukning hos oss frälse bönder, unde förenas mc dd mst af den öfriga i Hen var honem ! iyckning cch tom. m. sig allt mer söllande, och behofvet n 1 4! snart a? mer hbeqväme 10dAde: tall stin Da uppkom det iuteet sningsbruk , som i åtvåliat utvecklingen af så stora och oväntaitändamäålse nligt uppfi ah toduslrien. Jordägaren la sin cecerdomsa mlad, 1 3 som blot tb ukare för redan huanit alt rikta kapitala after, 1 den vän det carne och kle 2 genora inteck den del sem motsvarade stulder; men de ärliga kostLvae för dessa eller penningeräntan var mycket mindre, den uppoffring af produk tronsvinst, som förut under sältniugen mäste göras. En stor fördel erbjöds honom , hvilken fördel sedan alltmer förstorades geJen alltmer fallande penningräntan. Verkningarne enna inleckningslag oc h af den: ni ingsfrilket, h vilken Ser rare tiders allmänna upplysning utkräft, hafva i pågra Euneci ska länder frambringat de of sfantliga krafter inom inirien och kapitalerna, Kvilka der visa sig; och det ir ra en ecmotståndlig nödvändighet, att hvarj: lärd måutta sig i besittning af dessa stora fördelar, om det utan alltför stora förluster kunna handla med andra er; ty endast det land kan med fördel handla med ett vat, som för sin industri äger att påräkna en dermed örlig förlagskraft, arbetskraft och konstfärdighet. Det der, till följd af otjenliga lagar och na tional kraftt eller okunnighet, penningeräntan är tung, och arnerna stå höga, under det att arbetets ledning och Ining icke klokt uppfaltas; ett sådant land måste hanclas med förlust, i jemförelse med andra länder. Och som perningeräntan ieke under ett ordnadt myntväsende beror eusamt af inländska kapitaltillgångar, utan kan lämpa sig efter andra länders ränta, i den mån begagnandet af deras kapitaler står öppet för industrien, inser man lätt den oberäkneliga vigten af lagstiftningen för den så kallade realkrediten eller fastigheternas beläning. Efter denna korta skildring inse vi, huru nödvändigt det är, att inteckningen blir en handling, som till sin natur BNia3er fullkomligt egenskapen af hvarje allcänt antaglig kreditförbindelse, der att den kan blifva klar och ob estridlig. Då, men först då, kan den uppfylla ändamålet. Men, frågar man, hvarföre skola vi offra våra omyndiga haras och statens, savat vissa allmänna inrättningars säkerbet, för alt bereda fördelar åt dem som behöfva kredit. 2og skulle ja sshenhn Fdert tålamod, mine bröder, om jag israde Eder alla ec skäl, som så väl i den Kongl. Propooen, som 1 ens ie reservationer och yttranden 1 detta als cendeiblifvit an? rde. De äro så förtjenstfullt framställde, så ofta upprepad e, så väl kände, att jag ej bör af dem hämta vidare stöd för bifallet af det nu föredragne BPetänkundet, under det vilkor Utskottet föreslagit, neml. att en säkrare koniroll stadgas för enskilta förmynAarevår den. Men jag anser mig böra fästa der uppmi ksamhet på andra förhållanden, som skola ännu mer öfsertyga oss, att de omyndige sjelfva deraf hafva en verklig öråcl. Dervid vill jag helt on hållet förbizå det särs skilförhållande, som med värt stånd i allmänhet inträffar, E den föreslagne förändringen raer betryggar än förminar den nuvarande säkerheten i förmyndarevården, då s!öra delen af arfvon i inom oss utgöres af fast gheter, hvars idiea innehafs: Hnda joke AÅeraf bunsa da