Tysta Förmånsrätterna.
Anders Danielsson ifrån Elfsborgs län anförde:
Det finnes säkerligen icgcn ibland ass, som icke redan
gjort sig reda för vigten af det beslut vi nu gå att fatla;
men det är måhända just denna allmänt erkända vigt, som
förleder oss alt hellre tro på de gamla hittills gällande lagar nes
fornåldra vishet, än att strängt undersöka ändamålsenlighe-
ten af de för ändringar, hvilka a framtiden yrkar. Vare det
långt ifrån mig alt ogilla den tanka, som förmår oss att
med varsamhet tillintetgöra våra förfäders under ärhun-
draden bepröfvad e lagar och inrättningar; men jag tillstår
öppet, att den blinda tron på deras förträfflighet under
nya tidsförhållanden kan jag ej dela. Jag anser det vara
nödvändigt, alt numera söka andra garanlier för förmyn-
darevården, än under de fo hällsförhållanderne, samt
ati upphäfva det binder för krediten, som alla hemliga cl-
for såkallade tysta förmånsrätter måste åstadkomma.
dera den känsla för de omyn-
Di jag yvct att redligt ! I
2en föranledev till öfv ertygelse
I
dis bästa, som hos m:
af alldeles motsatt heskaftunhet, vill jag i sjelfva denna
a, ledd af en på de sanna och allmännaste för allan
derne grundad bfvertygetse, son för denna nödvän-
ichet alt åstadkomma en pstörändring Jag lemnar der-
oJt och hället i i för äcande rätten,
i som cen obestridlig in-
ungeägaren. För nekad af I
litbruk icke fö
a nuvarande samhällens
gen och krediten.
cudast valet emellan att
Da han cj kunde äga
det enda me
I tatt sälja
ing af densamma, äfven
pe, qv:
verksamma sv
Ornfidt et
odo dock i
rande ekonomiska vil-
me telst så kal landt-
conom den a industri,
sedan stä ve fillskan-
uteslutande re mede väinrätt-
arne. Då jorden bör: jagligen kunna förpan-
s. uppstod väl för jordbiukoren en möjlighet at! behålla
del at den egendom, ha kuld innebkade, men all
s brukning
hos oss frälse bönder,
unde förenas mc dd
mst af den öfriga i Hen var honem
! iyckning cch
tom. m. sig allt mer söllande, och behofvet
n 1 4! -
snart a? mer hbeqväme
10dAde:
tall stin
Da uppkom det iuteet sningsbruk , som i åt-
våliat utvecklingen af så stora och ovänta-
itändamäålse nligt uppfi
ah toduslrien. Jordägaren
la sin cecerdomsa mlad,
1
3 som blot tb ukare för
redan huanit alt rikta kapitala
after, 1 den vän det
carne och kle
2 genora inteck
den del sem motsvarade stulder; men de ärliga kost-
Lvae för dessa eller penningeräntan var mycket mindre,
den uppoffring af produk tronsvinst, som förut under
sältniugen mäste göras. En stor fördel erbjöds honom
, hvilken fördel sedan alltmer förstorades ge-
Jen alltmer fallande penningräntan. Verkningarne
enna inleckningslag oc h af den: ni ingsfrilket, h vilken Ser
rare tiders allmänna upplysning utkräft, hafva i pågra Eu-
neci ska länder frambringat de of sfantliga krafter inom in-
irien och kapitalerna, Kvilka der visa sig; och det ir
ra en ecmotståndlig nödvändighet, att hvarj: lärd må-
utta sig i besittning af dessa stora fördelar, om det
utan alltför stora förluster kunna handla med andra
er; ty endast det land kan med fördel handla med ett
vat, som för sin industri äger att påräkna en dermed
örlig förlagskraft, arbetskraft och konstfärdighet. Det
der, till följd af otjenliga lagar och na tional kraft-
t eller okunnighet, penningeräntan är tung, och ar-
nerna stå höga, under det att arbetets ledning och
Ining icke klokt uppfaltas; ett sådant land måste han-
clas med förlust, i jemförelse med andra länder. Och som
perningeräntan ieke under ett ordnadt myntväsende beror
eusamt af inländska kapitaltillgångar, utan kan lämpa sig
efter andra länders ränta, i den mån begagnandet af deras
kapitaler står öppet för industrien, inser man lätt den obe-
räkneliga vigten af lagstiftningen för den så kallade real-
krediten eller fastigheternas beläning.
Efter denna korta skildring inse vi, huru nödvändigt det
är, att inteckningen blir en handling, som till sin natur
BNia3er fullkomligt egenskapen af hvarje allcänt antaglig
kreditförbindelse, der att den kan blifva klar och ob e-
stridlig. Då, men först då, kan den uppfylla ändamålet.
Men, frågar man, hvarföre skola vi offra våra omyndiga
haras och statens, savat vissa allmänna inrättningars säker-
bet, för alt bereda fördelar åt dem som behöfva kredit.
2og skulle ja sshenhn Fdert tålamod, mine bröder, om jag
israde Eder alla ec skäl, som så väl i den Kongl. Propo-
oen, som 1 ens ie reservationer och yttranden 1 detta
als cendeiblifvit an? rde. De äro så förtjenstfullt framställ-
de, så ofta upprepad e, så väl kände, att jag ej bör af dem
hämta vidare stöd för bifallet af det nu föredragne BPetän-
kundet, under det vilkor Utskottet föreslagit, neml. att
en säkrare koniroll stadgas för enskilta förmyn-
Aarevår den. Men jag anser mig böra fästa der upp-
mi ksamhet på andra förhållanden, som skola ännu mer öf-
sertyga oss, att de omyndige sjelfva deraf hafva en verklig
öråcl. Dervid vill jag helt on hållet förbizå det särs skil-
förhållande, som med värt stånd i allmänhet inträffar,
E den föreslagne förändringen raer betryggar än förmin-
ar den nuvarande säkerheten i förmyndarevården, då s!ör-
a delen af arfvon i inom oss utgöres af fast gheter, hvars
idiea innehafs: Hnda joke AÅeraf bunsa da