Bristande utrymme och andra ämnen för dagen hindrade oss att, vid meddelandet af Högsta Domstolens Utslag, angående Kapten Lindeberg, i sistlidne Fredagsbladet, tillägga några reflexioner, som vi anse påkallade både af sakens juridiska vigt, såsom en af de ryktbaraste rättegångar Svenska domstolarnes annaler hafva att uppvisa, och af de skäl, på hvilka Utslaget grundar sig. Om vi vid detta tillfälle våga det yttrandet, att det synes oss hafva varit en möjlighet för Domaremakten att komma till ett annat resultat, än hvad som skett, så skall sådant kanhända anses förmätet, icke blott derföre att denna tanke strider emot det gifoa Utslaget, utan ock emedan vi sjelfve otvunget medgifva, att Kapten Lindeberg, äfven om hans skrift icke förekommer oss så smädlig, att han derföre förtjent dödsstraffet, likväl felat ganska mycket, särdeles mot sig sjelf, då han trädt så nära in på den yttersta gränsen för den tillåtna granskningen, att tvänne de förnämsta domstolar i landet, som bland sina ledamöter räkna män, lika högaktade för samvetsgrann redlighet och lagkunskap, deri kunnat finna ett Majestätsbiott. — Vår undersökning skall således egentligen sträcka sig derhän, dels huruvida icke nägra af de i domen upptagna uttryck ur Kapten Lindebergs skrift, i sjelfva verket innefatta en betydelse, som icke kan hänföras till smädlighet, dels också om icke, såsom motstycke till de öfriga, andia omständigheter finnas, som kunnat tala för användande af den domareregeln, att i tvetydiga fall hellre fria än falla. I detta af:eende måste det framför allt anmärkas såsom en hufvudomständighet, att alla de fakza, hvilka Hr Lindeberg uppgifvit och på hvilka han grundat sitt klander, äro fullkomligt sanningsevliga. Sålunda lärer det hvarken bestridas, att Kongl. Maj:t sjelf äger en teater, — såvida de med denna teaters personal ingångna kontrakter Icke äro garanterade af någon annan än Konungen, hvilken alltid, sedan teaterns stviftelse, för densamma utfärdat reglementen, tillsatt styresmän ech bestämt grunderna för aflöningen; — att andra teatrar i hufvudstaden blifvit förbjudna ; hvilket är nogsamt kändt; — att Kommgen ålagt de enskilta teatrarna i landsorten skatter under olika rubriker, och att lån. blifvit upptagna mot