Bristande utrymme och andra ämnen för dagen
hindrade oss att, vid meddelandet af Högsta Dom-
stolens Utslag, angående Kapten Lindeberg, i sist-
lidne Fredagsbladet, tillägga några reflexioner, som
vi anse påkallade både af sakens juridiska vigt, så-
som en af de ryktbaraste rättegångar Svenska dom-
stolarnes annaler hafva att uppvisa, och af de skäl,
på hvilka Utslaget grundar sig.
Om vi vid detta tillfälle våga det yttrandet, att
det synes oss hafva varit en möjlighet för Doma-
remakten att komma till ett annat resultat, än hvad
som skett, så skall sådant kanhända anses förmätet,
icke blott derföre att denna tanke strider emot det
gifoa Utslaget, utan ock emedan vi sjelfve otvun-
get medgifva, att Kapten Lindeberg, äfven om hans
skrift icke förekommer oss så smädlig, att han der-
före förtjent dödsstraffet, likväl felat ganska myc-
ket, särdeles mot sig sjelf, då han trädt så nära
in på den yttersta gränsen för den tillåtna gransk-
ningen, att tvänne de förnämsta domstolar i
landet, som bland sina ledamöter räkna män, lika
högaktade för samvetsgrann redlighet och lagkun-
skap, deri kunnat finna ett Majestätsbiott. — Vår
undersökning skall således egentligen sträcka sig
derhän, dels huruvida icke nägra af de i domen
upptagna uttryck ur Kapten Lindebergs skrift, i
sjelfva verket innefatta en betydelse, som icke kan
hänföras till smädlighet, dels också om icke, såsom
motstycke till de öfriga, andia omständigheter fin-
nas, som kunnat tala för användande af den do-
mareregeln, att i tvetydiga fall hellre fria än
falla.
I detta af:eende måste det framför allt anmär-
kas såsom en hufvudomständighet, att alla de fak-
za, hvilka Hr Lindeberg uppgifvit och på hvilka
han grundat sitt klander, äro fullkomligt sannings-
evliga. Sålunda lärer det hvarken bestridas, att
Kongl. Maj:t sjelf äger en teater, — såvida de
med denna teaters personal ingångna kontrakter
Icke äro garanterade af någon annan än Konun-
gen, hvilken alltid, sedan teaterns stviftelse, för
densamma utfärdat reglementen, tillsatt styresmän
ech bestämt grunderna för aflöningen; — att an-
dra teatrar i hufvudstaden blifvit förbjudna ;
hvilket är nogsamt kändt; — att Kommgen ålagt
de enskilta teatrarna i landsorten skatter under oli-
ka rubriker, och att lån. blifvit upptagna mot