KE nt At RR AA rn nr
S:te år på bestämd tid, hvilken Utså.ttet utsart på
första helgfria dag i Oktober månad. Grefve Frö-
lich, som önskade, att Utskottet hade s-mmanslagit
frågorna om lagtima och urtima Riksdagar, föreslog
ett amendement uti detta förslag, mnemligen att i
stället för hvart S5:te skulle bestämmas hvart 3:dje
år. Hr Giefven motiverade detta sitt förslag grund-
igt och öfvertygande. De långa intervallerne emel-
lan Riksdagarne göra det nu omöjligt, att med upp-
märksamhet följa de allmänna ärenderne, - Med
Piksdagar hvart 3:dje år skulle äfven erhållas deo
ekonomiska förmån, att de skulle betydligt för-
kortas, Statsrevisionerne emellan Riksdagarne ej be-
höfvas, utan kbuana af Riksens Ständer genom de-
ras StatsUtskoit under Riksdagarne förrättas, m. m.
Emot detta amendement uppträdde Frih, Ceder-
ström Jac, hvilsen tycktes önska Riksdags-inter-
vallernes utsträckande så långt som möjligt, och
ansåg de 5 iren böra räknas ifrån den ena Riks-
dagens slut till den ardras början. Friberren bestred
alla de fördelar af det minskade mellan :kof, Grefve
F:ölich anfört. Revisions-arbe!et skulle ej af Ri-
kets Ständer, kunna medhinnas; Riksdagarve ej för-
kortas, m. m, Man skulle endast genom denna för-
ändring komma till ökade kostnoader. Dessutom
giorde Friherren åtskilliga anmärknisgar emot Ut-
skoitets redaktion af Grundlagsparagrafen. U:skot-
tet hade newl. föreslagit, att uti hvarje Riksdagsbe-
slut borde Riksdagskallelsen till nästa Riksmöle in-
föras, Detta ogillade Friherren såsom aldeles o-
formligt och öfrverflödigt; då grundlagen bestämde
dagen, behöfde den j bestäromsas af Stärderna. För
att åstadkomma redaktionsförändring harutinnan,
yrkade Frihertren åters emiss. Gretve v. Fersen, IH.
instämde 1 samma åsigter som Grefve Frölich. Riks-
dagarne skulle ej blifva så långa, ej så betungande
för landet. Representanterne skulle ej uttröttas, och
sålunda bättre sköta sitt riksdigsmannakail. Hr
Grefven ansåg det derjemte mindre behöflet, isya-
nerhet med en förkortad tidrymd emellan riksdagar-
ne, att göra den fina distinktion Utskottet gjort e-
mellan iagtima och urtima riksdagar, hvilka senare
efter förändringen troligen skulle försvinna. Frih.
Ehrenborg besvarade Grefve Fiölichs anmärkning
emot Utskoitet, som ej sammanslagit frågan om
lagtima och urtima Riksdag. Man hade irom Ut-
skoltet förmodat, att några ville bifalla förslaget om
de lagtima Riksdagarnes återkommande på bestämd
tid, men ej Utskottets förslag i derpå följande be-
tänkande om urtima riksdagarne. Då grundlagen
biuder att ett betänkande i sin helhet måste bifal-
las eller förkastas, så hade Utskottet trott sig han-
dia rättast, då det behandlat frågorna hvar för sig.
Friherren tillkännagaf, att han varit af olika tanke
med Utskottets majoritet, och önskade riksdagarnes
återkommande hvart 3dje år; men hade ej låtit sin
reservation åtfölja betänkandet, då han hade tillfäl-
le alt yttra sin tanka inom Ståndet. I likhet med
Grefse Frölich trodde han, att statsrevisionerne, som
ej voro afsedde i 1809 års grundlag, kunde försvin-
na, och granskningen mera ändamålsenligt företa-
sas af Stats-Utskottet, hvilket genom Hofkanslern
borde kunna uppkalla de personer, emot hvil-
ka enmärkningar kurde göras, och förklaringar
af desse genast afgifvas. Genom tätare Riksdagar
blifva Riksdagsmännen mer bekanta med göromå-
ten, och Riksdagarne skulle derigenom betydligt
förkortas. Rörande den af Hr Frih. Cederström an-
märkte Riksdagskallelse, så hade Utskottet bibe-
hållit detta lagstadgande, dels för att skarpt ut-
märka skilnaden emellan lagtima Riksdag, till
hvilken Riksens Ständer kalla, cc3 urtima, till
hvilken Konungen kallar, dels emedan Svenska fol-
ket ämu torde behöfra väckelsen att hvart 5:te år
påminnas om dess medborgerliga pligt. — IGrefve
Horn önskade äfven, att frågan om lagtima och
u:tima Riksdagar bade blifvit hebardlad i sam-
macnhanrg, samt ansåg de uppgifne metiverne för
R ksdagsinterva!lernes förkortande tillräckligt ta-
lande. Skulle en dylik förändring föranleda ökade
kostnader, så trodde Hr Grefven, att dessa ej bor-
de komma i beräkning, om lagstiftnirgen kunde
åstadkomma något godt. Den derigerom vunna
kontinuiteten skulle i hög grad förkorta Riksda-
garne, motionsraseriet skulle minskas m. m. Hr
Grefven ansåg Riksdagar hvartanrat år vara Cet
rättaste, men ville ej yrka det, emedar. han trod-
de alt opinionerne ej vore mogna dertill. — Frih.
Boije L. ansåg Riksdagars hållande hvart tredje år
vara nyttigt både för Regeringen och representa-
tionen; men trodde dock att revisionerne detta o-
aktedt borde årligen forteå. äfvensom att urtima