blott ett återbärande af hvad som är taget ifrån de fattige, sem ofta pantsätta sin enda silfversked för att få se deras konster. Sådane pantsättningar voro ej ovanliga, när maskraderre för några år sedan kommo i gång uti Göteborg. Genom sådant vinres ingen Uppyseinog. Vi halva redan Sett några afhandlingar af ett sällskap för folkets bildande, och det vore önskligt att detta företag ej måtte afstanna. Hr Wijk afstyrkte bifall till betänkandet. Hr Zessle trodde, att man ej får betrakta skådespelen ur annan synpunkt än som skön konst. Den Lör vara fri; men frike:en får ej sträckas till sje!fsvåld, Den, som bäst uppfattar sitt mål, vinner uppmuntran af publiken. Uppförande af spektakler bör bero af kommunen eller folket. Det vore ej lämpligt ait en teatertrupp finge hvar som helst uppföra sp-ktakler; ty dels bör truppens personal vara välfrejdad, och för det andra böra ortens autoriteter och polis veta utaf representationerne, för att kunna se till, att ej ol;ckor tima genom eldsvåda och dylikt, samt vaka öfver ordningen. Spektakler kunde, efter talarens förmenande, väl bestå i bredd med de scciaa inrättningar dem Hr Wijk omnärmt. Uti den underdåniga skrifvelsen borde nämnas, huru stor afgiften borde vara, och ansåg Hr Hessle den böra bibehållas vid hvad den nu är, eller för hvarj; representation 2 Rdr af iuhemska, och 4 Rdr af utländska skådesp lare eller histrioner. Ar Holm yttrade, att, då detta är en fri konst; så bör den ock vara fri. På Hr W:jks yttrande om spektaklernes skadliga inflytande på sedligheten svarade Hr Holm, a!t det vore bättre, om det funnes teatrar, der den mindre bemedlade fick roa sig, än att de såkallade lägre Masserne skola söka sina nöjen på de baler, som i tidningarna annonseras ända till några och 20 för en euda afton. I öfrigt förenade År Holm sig med Hr Hessle. Br Limnelius förenade sig med Er Wijk. De! vore tydligt, att ingen, som har förmögenbet, vill lägga den uti en sådan dårskap. Teatrar skulle derföre upprättas af äfventyrare, på kiedit. De skulle ej kunna bära sig, och fattiganstalterne öfverfyllas. I Utskottet hade ock Bondeståndets ledamöter varit emot detta betänkande, emedan de påstodo, att på landsbygden funnos nog förvillelser ändå. Hr Rubin visste ej, om friheten att anlägga teatrar skulle medföra någon nytta; men om detta bifölls för Hufvudstaden, :å borde rättigheten dertill äfven utsträckas till landsorterne. Afgifterne borde erläggas till kommunerne, som underhållit truppen och kanske äfven får gifva den respenningar. Man bar föreslagit Hofkanzlerns Ombud till censor. Talaren de orter der Boktryckeri är. Hvem skule då censure:a, om resande tea!ertruppa rkomma till stad eller ort, der Tryckeri ej finnes? Sådant hade Utskottet bort förstå. Hr Rydin ansåg det vara en af menniskans heligeste rättigheter, att fritt få yttra sin tanka, detta må ske på teatern eller annorstädes, Denna rättighet bör ej öfverlemnas till en censors godtycke, och man har ej erfarit några olägenheter af den bristande censuren å de teater-pjeser, som hittils uppförts sf resande teatertrupper. Man borde dessutom kunna stifta lagar emot de:sa befarade missbruk, utan att behöfva införa censur. Borgare-Ståndets Plenum d. 11 September. Ståndet beslöt att skrifyelser skulle affärdas till Hrr Falhem, Wedberg, Cederborg cch Tottie, hvilka dels utan permission, dels öfver permissionstiden sig ifrån Miksdagsgöromålen atlägsnat, med anmaning att, så fort sig göra låter, sig härstädes åter infinna. På Hr Talmannens proposition uppdrog Ståndet åt Expeditions-Utskottet att utfärda förordnande för Hr Hofrätts-Rådet Landin, att vara Rikets Ständers Jastitie Ombudsman. De uti Stats Utskottets memorial N:o 250, i anledning af skiljaktiga beslut i några delar af Stats-Regleringen, till Ståndet framställde inbjudsigar att frånträda sine, 1 åtskilliga punkter, från öfrige Stånden, skiljaktiga beslut, samt förena sig med de anåra Stånden, afslogos, hvaremot de föreslagne votcringspropositionerne gillades, med undantag af den 15:de voteringspropositionen: Den som bifaller, att ett årligt anslag af 54,00ce Rdr, att endast och allenast användas till Beväringsmanskapets beklädnad, må å Stat uppföras, voterar: Ja; Den det ej vill, Nei. Vinner Nej, kommer ett anslag af 45,000 Räar att till berörde ändamål anvisas. — I anledning häraf yttrade, Er Ekerman att ban i denna del cj varit af lika tanka som Utskottet. Ridd. och Adeln, Presteoch Bergare-Stånden hafva beviljat uppförande å Stat af 70,000 Kdr. Detta har dercmot Bonde-Ståndet afslagit, och i stället beviljat 45,000 Rdr till Beväringens beklädnad. Då således, genom trenne Stånds sammanstämmande. beslut,