blott ett återbärande af hvad som är taget ifrån de
fattige, sem ofta pantsätta sin enda silfversked för
att få se deras konster. Sådane pantsättningar vo-
ro ej ovanliga, när maskraderre för några år sedan
kommo i gång uti Göteborg. Genom sådant vin-
res ingen Uppyseinog. Vi halva redan Sett några
afhandlingar af ett sällskap för folkets bildande,
och det vore önskligt att detta företag ej måtte af-
stanna. Hr Wijk afstyrkte bifall till betänkandet.
Hr Zessle trodde, att man ej får betrakta skåde-
spelen ur annan synpunkt än som skön konst. Den
Lör vara fri; men frike:en får ej sträckas till sje!fs-
våld, Den, som bäst uppfattar sitt mål, vinner upp-
muntran af publiken. Uppförande af spektakler
bör bero af kommunen eller folket. Det vore ej
lämpligt ait en teatertrupp finge hvar som helst
uppföra sp-ktakler; ty dels bör truppens personal
vara välfrejdad, och för det andra böra ortens au-
toriteter och polis veta utaf representationerne, för
att kunna se till, att ej ol;ckor tima genom eldsvåda
och dylikt, samt vaka öfver ordningen. Spektakler
kunde, efter talarens förmenande, väl bestå i bredd
med de scciaa inrättningar dem Hr Wijk omnärmt.
Uti den underdåniga skrifvelsen borde nämnas, huru
stor afgiften borde vara, och ansåg Hr Hessle den
böra bibehållas vid hvad den nu är, eller för hvar-
j; representation 2 Rdr af iuhemska, och 4 Rdr af
utländska skådesp lare eller histrioner.
Ar Holm yttrade, att, då detta är en fri konst;
så bör den ock vara fri. På Hr W:jks yttrande om
spektaklernes skadliga inflytande på sedligheten sva-
rade Hr Holm, a!t det vore bättre, om det funnes
teatrar, der den mindre bemedlade fick roa sig, än
att de såkallade lägre Masserne skola söka sina nö-
jen på de baler, som i tidningarna annonseras ända
till några och 20 för en euda afton. I öfrigt för-
enade År Holm sig med Hr Hessle.
Br Limnelius förenade sig med Er Wijk. De!
vore tydligt, att ingen, som har förmögenbet, vill
lägga den uti en sådan dårskap. Teatrar skulle
derföre upprättas af äfventyrare, på kiedit. De
skulle ej kunna bära sig, och fattiganstalterne öfver-
fyllas. I Utskottet hade ock Bondeståndets ledamö-
ter varit emot detta betänkande, emedan de påsto-
do, att på landsbygden funnos nog förvillelser än-
då.
Hr Rubin visste ej, om friheten att anlägga teatrar
skulle medföra någon nytta; men om detta bifölls
för Hufvudstaden, :å borde rättigheten dertill äfven
utsträckas till landsorterne. Afgifterne borde erläg-
gas till kommunerne, som underhållit truppen och
kanske äfven får gifva den respenningar. Man bar
föreslagit Hofkanzlerns Ombud till censor. Talaren
de orter der Boktryckeri är. Hvem skule då cen-
sure:a, om resande tea!ertruppa rkomma till stad eller
ort, der Tryckeri ej finnes? Sådant hade Utskottet
bort förstå.
Hr Rydin ansåg det vara en af menniskans heli-
geste rättigheter, att fritt få yttra sin tanka, detta
må ske på teatern eller annorstädes, Denna rättig-
het bör ej öfverlemnas till en censors godtycke, och
man har ej erfarit några olägenheter af den bri-
stande censuren å de teater-pjeser, som hittils upp-
förts sf resande teatertrupper. Man borde dessut-
om kunna stifta lagar emot de:sa befarade missbruk,
utan att behöfva införa censur.
Borgare-Ståndets Plenum d. 11 September.
Ståndet beslöt att skrifyelser skulle affärdas till Hrr
Falhem, Wedberg, Cederborg cch Tottie, hvilka
dels utan permission, dels öfver permissionstiden sig ifrån
Miksdagsgöromålen atlägsnat, med anmaning att, så fort sig
göra låter, sig härstädes åter infinna. På Hr Talmannens
proposition uppdrog Ståndet åt Expeditions-Utskottet att
utfärda förordnande för Hr Hofrätts-Rådet Landin, att va-
ra Rikets Ständers Jastitie Ombudsman. De uti Stats Ut-
skottets memorial N:o 250, i anledning af skiljaktiga beslut
i några delar af Stats-Regleringen, till Ståndet framställde
inbjudsigar att frånträda sine, 1 åtskilliga punkter, från öf-
rige Stånden, skiljaktiga beslut, samt förena sig med de an-
åra Stånden, afslogos, hvaremot de föreslagne votcringspro-
positionerne gillades, med undantag af den 15:de voterings-
propositionen: Den som bifaller, att ett årligt anslag af
54,00ce Rdr, att endast och allenast användas till Bevärings-
manskapets beklädnad, må å Stat uppföras, voterar: Ja;
Den det ej vill, Nei. Vinner Nej, kommer ett anslag af
45,000 Räar att till berörde ändamål anvisas. — I anled-
ning häraf yttrade, Er Ekerman att ban i denna del cj
varit af lika tanka som Utskottet. Ridd. och Adeln, Preste-
och Bergare-Stånden hafva beviljat uppförande å Stat af
70,000 Kdr. Detta har dercmot Bonde-Ståndet afslagit, och
i stället beviljat 45,000 Rdr till Beväringens beklädnad.
Då således, genom trenne Stånds sammanstämmande. beslut,