innestå i Riksgäldskontoret till säkerhet för kanalens fram-
tida underhåll, så borde man respektera ett sådant beslut,
och ej upphäfva detsamma. Dessutom utgjorde Ångbogse-
ringsfartygen ingen laglig säkerhet; ty talaren hade hört
sägas att lagen stadgar, det pant bör hafvas i handom, om
den skall medföra förmånsrätt. — Hr Wijk svarade här-
på, att ordentliga köpebref å boxcringsfartygen kunde upp-
rättas och öfverlemnas till Riksgäldskontoret; hvarförutan
Kanaldirektionens Ledamöter, en för alla och alla för en,
ikläda sig borgen för den lyftade summan. Kanalen utan
bogseringsfartyg liknade en fullfärdig vagn utan hjul. —
Betänkandet bifölls.
OM ENSKILTA TEATRAR OCH TEATER-
CENSUR.
Ekonomi-Utskottets Betänkande 104, hvaruti
Utskottet, som bekant är, tillstyrkt underd. anhål-
lan hos Kongl. Mej:t, att enskilta Teatrar må få
i Hufvudstaden upprättas, hvarförutan Utskottet
tillstyrkt, att Tcaterstycken icke må på enskilta
Teatrar uppföras, uian att förut vara granskade
och godkände af dertill förordnad person eller
auktoritet, samt upphäfsande af Landsorts-Tea-
trarnes afgifter till Kongl. Teaterns och Hofkapel-
les pensioaskassor, afslogs genom votering, efter
föregången diskussion, hvaruti Hr Rubin yttrade
sig emot den föreslagna censuren. Det blefve ofta
svårt att finna någon skicklig Censor, och Utskot-
tet bade bort närmare bestämma hvilken skulle
utöfva denna makt. — Hr Hessle gillade, att en-
skilta Teatrar få i Hufvudstaden anläggas; men
hade önskat, att denna frihet äfven sträckt sig till
Landsorterne. Hvad c nsuren beträffade, ansåg
talaren den nödvändig. Att afgifterne ifrån Lands-
ortsteatrarne och öfrige såkallade histrioner skulle
utgå till folkundervisningen, ansåg Hr He:sle vara
ett förslag, som ej skulle, utan mycket besvär, kun-
na realiseras. De borde tillfalla den kommun, der
spektaklerne varit uppförda, och som fick använ-
da dessa inkomster för sin skola. — Hr Rydin ön-
skade, alt den föreslagna censuren måtte borttagas;
Tingen. Detta var en ny indragningsmakt. Om
man ville tänka sig en Regering, som ville införa
korruptionssystemet, hvilket herrligt tillfälle skulle
den icke dertill äga genom denna censur. Al-
ia pjeser, deruti folkens rättigheter framlyste, kun-
de då förbju2as, och i stället de mest despotiska
satser och tänkesäit ifrån scenen bibringas nationen
o.s.v. — Hr Halling fann en ofullständighet der-
uti, alt Utskot!et ej föreslagit den person, hos hvil-
ken man borde söka rättighet att uppsätta en Tea-
ter; men gillade Betänkandet i hufvudsaken. Cen-
surcn borde deck endast komma i fråga, när man
ville uppföra avdra pjeser än sådane, som förut
voro genom trycket allmängjorda eller uppförda
på Koogl. Teaterr; ty desse pjeser hade förut un-
dergått nödig censur. Talaren hyste ej den fruk-
tan Hr Rydin yttiat, eller Regeringens inverkan på
de sceniska föreställvingarne; ty han trodde, att de
på högre ort hafva annat göra än skrifva Tcater-
pjeser. Hr Halling ansåg Tryckfiihetskomitegen
ej vara lämplig censor, enär nya pjeser ofta kunna
komma i fröga att uppföras å orter, fjerran ifrån
Tryckfrihetskomitgen. — Ej heller bör Regeringen
tilisätta Censorer, Talaren föreslog derföre till Cen-
sor, HofKanslerens Ombud, samt, i bändelse af
missnöje med hans beslut, en Jury sisom skiljedo-
mare. Hvad Teatertruppers och histrioners afgifter
betreffade, delade Hr Halling lika tanker med Hr Hess-
le. — Hiv Holm och Arnberg troddeäfven, att Hofkar-
slerens Ombud kunde vara Censor, samt förenade. sig
med Hr Hessle i afseende på afgifterne. Friheten attin-
rätta Teatrar borde äfven utströckas till lar dsorterne.
Or Vik talade emot friheten att in:ätta flera
Teatrar. Utskottet har utgått ifrån den synpunkt,
att Teatrarne befordrade sedligheten, Hr Wijk
kunde ej dela denna tanka. Han trodde att kro-
gen alltid skulle vara uli granskapet af Teaterp.
Dessutom skulle det ej komma att saknas äfventy-
rire, som lockade unga personer att låta enrollera
sig i detta yrke, så skadligt i synnerhet för femi-
nina könet, som ofta nödgas tiligripa andra utvägar
för att lifnära sig. I Göteborg hade ofta händt, att,
efter slutade representationer, en stor del af trup-
pen gått omkring för att tigga tilsammans respen-
pingar. Sådant kan väl ej anses befrämja sedlighet. I
Ervgland har man sökt utbreda sedlighet och bild-
ning derigenom, att sällskaper bildat sig, som om
afinarne hålla föreläsningar och tal uti allahanda
ämnen. Derigenom bildas handtverkare och konst-
närer. Talaren önskade, att vi rättade oss efter
detta exempel. Vi behöfva industri och närande
medlemmar, ej tärande, Hvad Histriorerne beträf-
far böra de, p? de ställen de taga penningar, antin-
gen -hatala afg:ftor cellon gifurn on ottor floava nonnn