Foon svår krisis är. det en skyldighet för äm,
som öga i sin hand något medel till upplysnings spri-
dande, om boteme del mot det onda, helst när man
ännu sväfvar i ovisshet, hviket ar det rätta, altsö-
ka befordia till allmän kunskap alla sådana råd,
som erfirenheten i ett eller anvat fall visat verk-
amma. Af sådan anledning tror Red. sig äfven
böra meddela följande till allminbetens tjenst insän-
sa:
Till Ir Bedahtören af Aftonbladet.
Min Herre!
. mig att begära irföraudet i Tit. blad af
redanståsn le nppgift, lycklis om den kunde, inär-
varande tid, versa på mångess öfvertygelse, samt
bidrega till att lugna fleras upprörda stiunen.
För några dagar sidan blef jagiangripen af a!la
Je, till den gårgbara sjukdomen, hörande symto-
mer, ibiond hvilta de svåraste voro krampaitig
verk I biöstet och underlifvet.
Sällarde mig noga till cefierirätelse Svenska Lä-
kare-Sallstapets instruktion, som nyhgen blifvit all-
mänheten meddelad, höll jag mig genast stilla o
inne I mina rum, samt intog det, 1 nämde instruk-
tion föreskrifna, svettmedlet af flådertg med kam-
er!sdroppar, samt använde frotieringar med kam-
teris-bränvin, allt znågot starkt, på det at: verkan
af detta medel skulle blifva så mycket grundligare.
Hetta skedde bittida om aftonen, medlet veriade
hela natten, och påföljunde morgonen voro alla
rampaktiga plågorna försvunna, exdast mattighet
återstod efter den starka sveltningen.
Denna påföljande dag, intog jag eit vanligt laxa-
tif af 7 coleqvint- ella såkallade hufvudflusspil-
fer, samt drack yr mist bafresoppa, i hvilken var
inlegdt rvågot socker, att göra den mera välsma-
kande.
Efter denna bögst enkla kur, befis ner jag mig
alldeles återställd, och önskade, alt alla de som an-
gripas af gångbara sjukdomens symtomer, ville öf-
versa sig om Sanningen, att man, med snara och
kraftiga medel, han med vecklig fremgång möta
och öfvervinga denna farsots första plågor, då man
sedan kan anse sig frälsad. endast man är försigtig,
och iakttiager ett högst måttligt och stilla lIefoads-
sätt.
Til min enkla kur hörer äfven alt jag, så myc-
ket möjligt är, undviker att lyssna till berättelser
och kärirgpraty samt till allt hvad som kan hos mig
Ästadkommma en sorglig sinnnesstämning. Jag har
bedt alla mna vänzrer att göra detsamma.
Med fullkomlig högaktning c.
Stockholm d. 10 S:p- Gustaf Backman,
teniber 1834. Löjvaut vid Koogl. Jem!-
lands hästjigare-korps.
kd