gär det gröfsta brott mo! naturl:g och medborgerg lag, så må man väl anse såsom i nödfallet väl bödel af några Landshöfdingar, att de spärrat sna friska län mot de angränsande som äro icke blott smittade, utan sladda uti et. dylikt rättslöshetstillståzd. Ett län kan dock svåriigen spärras, då deremot garnisonerae varit mer än llräcklige för den säkrase spirrning af G5rebarg eller Jönköping. Underlålenheten alt spärra de smittade städerna har vållat, ait både läxare cch läkemedel äro otillräckliae, sedan sjukdomen är så vidt spridd. Månre icke nu hvarje bärad, sceien eller by, dit sjukdomen icke hunnit, må tänka på spärrnirg? Stockbol:rs stad kunde, som det tyckes, om de sjuka städerna spörrets, lemnats ospårrad medan der var friskt, men när cer blef siukt, borde den väl just sparias, på det smittan cj Dn åle spridas cch lifsmedel lacat kunna dit . Kyrkoherden i den smittade Bringetofta cocien skall genast jä it spärra den gården, der smitta först förmärktes, och der Acra ditt i kolera, samt just dermed skyddat öfvige socknen från smitte, och den snitt deres innevånare från brist, afsom ov! in mycken oro och lidan!e. Spirroi: e sjuk ort måtte icke förbjudas af nåson förfa tining, tan vara i ställt påbuden af både jag och sund: förnuft. Den gör spärroivg af friska orter rom landet onödig.