gär det gröfsta brott mo! naturl:g och medborger-
g lag, så må man väl anse såsom i nödfallet väl
bödel af några Landshöfdingar, att de spärrat
sna friska län mot de angränsande som äro icke
blott smittade, utan sladda uti et. dylikt rättslös-
hetstillståzd.
Ett län kan dock svåriigen spärras, då deremot
garnisonerae varit mer än llräcklige för den sä-
krase spirrning af G5rebarg eller Jönköping.
Underlålenheten alt spärra de smittade städerna
har vållat, ait både läxare cch läkemedel äro otill-
räckliae, sedan sjukdomen är så vidt spridd. Mån-
re icke nu hvarje bärad, sceien eller by, dit sjuk-
domen icke hunnit, må tänka på spärrnirg? Stock-
bol:rs stad kunde, som det tyckes, om de sjuka
städerna spörrets, lemnats ospårrad medan der var
friskt, men när cer blef siukt, borde den väl just
sparias, på det smittan cj Dn åle spridas cch lifs-
medel lacat kunna dit .
Kyrkoherden i den smittade Bringetofta cocien
skall genast jä it spärra den gården, der smitta först
förmärktes, och der Acra ditt i kolera, samt
just dermed skyddat öfvige socknen från smitte,
och den snitt deres innevånare från brist, af-
som ov! in mycken oro och lidan!e.
Spirroi: e sjuk ort måtte icke förbjudas af nå-
son förfa tining, tan vara i ställt påbuden af både
jag och sund: förnuft. Den gör spärroivg af fri-
ska orter rom landet onödig.