(Insändt.)
Till Svenska Läkaresällskapet i Stockholm.
Vid en tidpunkt, då man ho: de anse Sällskapets
verksamhet vaa till fullo upptagen af allvarsam-
mare ämnen, särdeles af en förbittrad redaktion ef
anvisningen tili kolerans behandling, var det i hög-
sta måtto öfverraskande att erfara, det Sällskapet
emeilanåt roar sig med att leka auktoritet eller
Dortmstol och producera omotiverade opinionsyitrin-
gar. Ett P.ocokollsutdrag, icfördt uti Sv. Miner-
va, har underrättat Författaren af Pnigra ordian-
ledning af kolerans utbrott i Göteborg, intagne
uti N:o 193 af Aftonbladet, att Läkare-Sällskapet
ogillat dessa hans erinringar, grucdade dels på Kougl.
Maj:ts Cirkulär till Lanadshöfdingar och Konsistori-
er d. 25 Aug. 1913, dels på angifna vetenskapliga
fakte. Skälen för detta ogillar. de äro och tordr för-
blifva obekanta, isynnerhet sedan en beålagansvärd
töröcelse bekräftat de ogillade erinringarnes sanning.
Emellertid har den absoluta nulliteten af Läkare-
säliskapets knapphändiga dom blifvit af detta Blads
Redaktion, vid det illustra protokollsutdragets re-
fererande, redan tilhäckligen demonstrerad. Herr
Grefve Rosens intressanta Rapport med sna mycket
upplysande Bilagor, Hr Öfver Fält-Läkarens Aschans
bestämda förklarande, jeme de talande olyckorne
för dagen, äro beklageligen allt för mycket öfver-
ensstämmande med den Svenske Läkarens af Sall-
skapet ogzillade åsigter. Då den enhälliga förkastel-
sen sålunda måste åter fslla på sina upphofsmän,
kunde ock den ogillade uppsatsens Förtattare för
egen cel vara belåten. Men hans pligter emot Fä-
dernes!andet och dess institutioner mana honom,
att i tid varna den der enhälligheten i Läkare-
Sällskapet för några klippor i dess vya farvatten.
Det har blifvit ett ordspråk, att den era synden
gr den andras moder. Det ena cformliga tilltaget
af ett Sälskap kan framkalla ett annat, Sålunda
kunde det hända, ati Läkare-Sällskapet, genom sin
inblandning uti tvisterne för dagen,nedsläpades fiå :
sin fordom vackra ståndpunkt till n simpel kot-
ieriinstitutior. Namnet: Svenska Läkare-Sällska-
pe blir en usurpation, i det ögonblick Säliskapet,
; stället för att 1eda en fråga, låvar sig till Sleg-
svärd åt en harrasen Stockholms- eller Gö:eborgs-
Notabilitet emot en annan Svensk Läkare. Den: es
erioriogar voro visserligen ej behagliga för blom-
sterälskare, men de voro och äro ännu tillsänglige
för analys ock vederläggniog. Var någon Sallska-
pets iLedamot ul sådan vederläggning enskilt in-
tresserad, så tlibörde det honom, att öppet e
mottaga uppmaningen, icke att krypa batom en
icke erkänd Areopag, och ännu mirdre pas-
sade det den sistnämde, att skydda henom
genom ett summariskt och em vissa farser på-
micnande! Dixit — Man lefver icke mera i
maktspråkens tider, allraminst inom vetandets om-
råde. Den Svenska läkaren är för väl bekant med
sällskapets Heroer, för att ej vela, huru ech på hvad
sätt det ifrågavarande protokollsutdraget tillkommit.
Att dess uppkomst härrört från något synnerligt
deltagande för Göteborgs läkare betviflas. Man är
snarare färdig att tro, det dokumentet skulle vara