e.ier sämre qva ihcerad :estetica-politisk Domare, vore alt sätta godtycket i stället för Lagen, hvartill Talaren ej kunde lemna sitt bifall. Grefve Horn, C. F., tode, i motsats med Hr Dalman att erfarenheten beklagligen alltför mycket vitsordat bebofvet af en censur på våra Landskaps-teatrar, der understundom för sedligheten ganska sårande representation r gåfvos. Detta verkade ofördelaktigt på de unga sicn2na och bo:de ej tillätas. Censuren vore till och med införd i England, me. m. Grefsen tillstyrkte bifal till Betänkandet. Fuih. Boije, L., var af den tanke, alt ett koirektiv borde finnas mot osedliga fiamställningar på scenen, hvilka voro af ett lingt vidsträcktare inflytande, än läsningen af en skrift i samma syftning. Hr v. Hartmanrsdorff betviflade, att ungdomen bi!dad s bätte, genom att se lasten framställd i des; nakenhet, än inhölid i blommor. Ur förstnämde syrepunkt borde barnen studera Lasse Majas samt andre stortjufvars historier, samt från skolan föras på spelhus, krogar, i otuktensboningar m. m., för att lära sig hata dessa la ter. Denna uppfostran gill.des likväl svårligen af nåon förauftig familjader. Talaren tilstyrkte b fall till eonsuren. Fril. Ehrenborg, C. IV., var af summa mevirg, och trodde Tryckfiihets-komitgen kunna sättas till censor i dessa m5il. — Slutligen bifölls Betänkandet, kvaremot Hir Dalman, IV. F., och Silfverhjelm , C., Sig 1eserverade. I sista punkt.n af bitänkardet tillstyrker Utskottet upphäfvandet af landsorts-teat:arnes afgifter till kongliga teatern. Hans Exellen; Hr Grefve Mörner faon det skäligt, att de pirsoner, sora minsia vinsten för teaterns sujetter, bid:aga genom afgifter till deras underhåll på ålderdomen, hvarföre dessa afgif er med största billighet til:falla teaterns pensionskassa. — Gref:e Horn anmärkte olagligheten af detta beskattningssätt. Aktörer voro af Riksexs Ständer beskattade i Bevilluingsförordningen, All beskaltning derutöfver, i anleduing af Kovgliga bref, vore konstitutionsvidrig. Det Kovcliga brefvet af år 1931 vore af dylik beskaffenhet, hvarföre men äfven. inom Utskottet tänit att derföre göra antmärknipz emot Kounnsens rådgifvare, hvilken anmärkning vid omröstning genom en ganska ringa pluraiitet förfallit. Hr Grefven för sin del kunde om5jligen gilla, att Hof Kapellet pensionerades derigecom, att en claslig skatt lades på uvdersåtarne. Han var ingalunda emot pensionerna, men medlen måste på laslig väs sökas på aunrat håll. Hr v. Hartmansdorff fanv skilnaden olämplig emellan kapeil och teater. Talaren påstod att ingen rätt här voce för nära trädd, :!y teaterväsendet vore hittills en polisfråga. Utskottet hade föreslagit, alt afgiften skulle tillfalla undervisningsv:rken. Då man ville fråntaga någon något, så bemantlade man alltid tillg eppet dervizenom, att det b.stämdes till ett godt ändamål. Talaren bestred grundsatsen att taga från den rike och gifsa åt cen fattige. Här tog man från en fattig coch gaf åt en annan fattg. Det torde förefslia någon besynnerligt, yttrade talaren, att Stats-Sckreteraren för Eklesias!ikärenderna bär uppträder emot en förmån tiliagd undervisningsverken. Mea tan trodde, art ingen förmån vunnes derigenom, att man tillegnade sig hvad en annan tillkommer. Friherre Boije, L., ansåg det vara högst rättsvidiigt att ta2 något ifrån pensionsinrältningar. Grefve Horn farn det högst besynrerligt, att personer, hörande ill Konungens konselj, kunde påstå något så grurndlegsvidrigt. Svenske män kunna ej beskattas annat äv af Rikets Ständer. Vid denna fråga finnes icke en gå:g sken af billighet. En stlådespelare i landsoiterne kan ej beröfva någon artist i hufvudstadens någon inkomst. Grefve Mörner hade sig väl bekant, att anmärkningar emot Konungens rådgifsare ofta väckas inom Utskottet, men då den ifrågavarande förfallit inom sjelfva Utskottet, der den blifvit väckt, så torde den ej vara si grundad, som vissa talare velat påstå. Då det är en polisrättighet alt tillåta spektaklerne, så er det :fven en rättighet, atl beslämma de vilkor, under hvilka ce få gifvas. G eve Horn begärde sutlgen votering, hvilten så utfill, att Utskottets betänkande afslogs med 25 röster emot 23, hvaremot Hrir Dalnman ch Silfverhjelm vesersverade sis, den före med tillägg, att han ansåg stadgandet af ifiåcavarande afaitter innefata en uppenbar öfverträdtise af gruadlagens föreskrifi cm Svenska folkets ritt act exvsamt sig beskalts. STR RI US ör TR UNET ELLE NEN BILS OA NEP TDST I k TV NM NREAKI SAT ERAT SIDA a 4