e.ier sämre qva ihcerad :estetica-politisk Domare,
vore alt sätta godtycket i stället för Lagen, hvar-
till Talaren ej kunde lemna sitt bifall.
Grefve Horn, C. F., tode, i motsats med Hr
Dalman att erfarenheten beklagligen alltför myc-
ket vitsordat bebofvet af en censur på våra Land-
skaps-teatrar, der understundom för sedligheten gan-
ska sårande representation r gåfvos. Detta verkade
ofördelaktigt på de unga sicn2na och bo:de ej til-
lätas. Censuren vore till och med införd i Eng-
land, me. m. Grefsen tillstyrkte bifal till Betän-
kandet. Fuih. Boije, L., var af den tanke, alt ett
koirektiv borde finnas mot osedliga fiamställningar
på scenen, hvilka voro af ett lingt vidsträcktare
inflytande, än läsningen af en skrift i samma syft-
ning. Hr v. Hartmanrsdorff betviflade, att ungdo-
men bi!dad s bätte, genom att se lasten framställd
i des; nakenhet, än inhölid i blommor. Ur först-
nämde syrepunkt borde barnen studera Lasse Majas
samt andre stortjufvars historier, samt från skolan
föras på spelhus, krogar, i otuktens- boningar m.
m., för att lära sig hata dessa la ter. Denna upp-
fostran gill.des likväl svårligen af nåon förauftig
familjader. Talaren tilstyrkte b fall till eonsuren.
Fril. Ehrenborg, C. IV., var af summa mevirg,
och trodde Tryckfiihets-komitgen kunna sättas till
censor i dessa m5il. — Slutligen bifölls Betänkan-
det, kvaremot Hir Dalman, IV. F., och Silfver-
hjelm , C., Sig 1eserverade.
I sista punkt.n af bitänkardet tillstyrker Ut-
skottet upphäfvandet af landsorts-teat:arnes afgif-
ter till kongliga teatern. Hans Exellen; Hr Grefve
Mörner faon det skäligt, att de pirsoner, sora min-
sia vinsten för teaterns sujetter, bid:aga genom af-
gifter till deras underhåll på ålderdomen, hvarföre
dessa afgif er med största billighet til:falla teaterns
pensionskassa. — Gref:e Horn anmärkte olaglighe-
ten af detta beskattningssätt. Aktörer voro af Rik-
sexs Ständer beskattade i Bevilluingsförordningen,
All beskaltning derutöfver, i anleduing af Kovgliga
bref, vore konstitutionsvidrig. Det Kovcliga bref-
vet af år 1931 vore af dylik beskaffenhet, hvar-
före men äfven. inom Utskottet tänit att der-
före göra antmärknipz emot Kounnsens rådgif-
vare, hvilken anmärkning vid omröstning genom
en ganska ringa pluraiitet förfallit. Hr Grefven
för sin del kunde om5jligen gilla, att Hof Kapellet
pensionerades derigecom, att en claslig skatt la-
des på uvdersåtarne. Han var ingalunda emot pen-
sionerna, men medlen måste på laslig väs sökas på
aunrat håll. Hr v. Hartmansdorff fanv skilnaden
olämplig emellan kapeil och teater. Talaren påstod
att ingen rätt här voce för nära trädd, :!y teater-
väsendet vore hittills en polisfråga. Utskottet hade
föreslagit, alt afgiften skulle tillfalla undervisnings-
v:rken. Då man ville fråntaga någon något, så
bemantlade man alltid tillg eppet dervizenom, att
det b.stämdes till ett godt ändamål. Talaren bestred
grundsatsen att taga från den rike och gifsa åt
cen fattige. Här tog man från en fattig coch gaf
åt en annan fattg. Det torde förefslia någon be-
synnerligt, yttrade talaren, att Stats-Sckreteraren
för Eklesias!ikärenderna bär uppträder emot en
förmån tiliagd undervisningsverken. Mea tan trod-
de, art ingen förmån vunnes derigenom, att man
tillegnade sig hvad en annan tillkommer. Friherre
Boije, L., ansåg det vara högst rättsvidiigt att ta-
2 något ifrån pensionsinrältningar. Grefve Horn
farn det högst besynrerligt, att personer, hörande
ill Konungens konselj, kunde påstå något så grurnd-
legsvidrigt. Svenske män kunna ej beskattas annat
äv af Rikets Ständer. Vid denna fråga finnes icke
en gå:g sken af billighet. En stlådespelare i lands-
oiterne kan ej beröfva någon artist i hufvud-
stadens någon inkomst. Grefve Mörner hade
sig väl bekant, att anmärkningar emot Konungens
rådgifsare ofta väckas inom Utskottet, men då den
ifrågavarande förfallit inom sjelfva Utskottet, der
den blifvit väckt, så torde den ej vara si grundad,
som vissa talare velat påstå. Då det är en polis-
rättighet alt tillåta spektaklerne, så er det :fven
en rättighet, atl beslämma de vilkor, under hvilka
ce få gifvas. G eve Horn begärde sutlgen votering,
hvilten så utfill, att Utskottets betänkande afslogs
med 25 röster emot 23, hvaremot Hrir Dalnman
ch Silfverhjelm vesersverade sis, den före med
tillägg, att han ansåg stadgandet af ifiåcavarande
afaitter innefata en uppenbar öfverträdtise af gruad-
lagens föreskrifi cm Svenska folkets ritt act exvsamt
sig beskalts.
STR RI US ör TR UNET ELLE NEN BILS OA NEP TDST I k TV NM NREAKI SAT ERAT SIDA
a
-
4