kovinstens uppstaplande t:ll nästa Riksdag; och man ser ej otydliga sträfvanden att förmå oss till dyra Statslån, under det man i red!iz, mea mindre väl betänkt upprik? tighet, föreslår os; en högre allmän beyillning, än d ta Rike sedan krigsåren någonsin vidkänts. Sådan är nu vår ställning — och att riktigt lösa den knut, som så många anledningar förenat sig att tilltrassla, är icke så lätt. D-1 synes omöjligt, om man ej i allt lö:rycker sig ur sista Riksdagens svindel, och återgår till 1823 års system. Aprtager man detta, synes mig deremot saken icke så svår. För Riksgäld:-Kantorets enskilta utgifter behöfres, enligt Utskuttets Betänkande, på 5 år 3,612,000 Rdr, bvilket i händelse Rikets Ständer afslå de cxtra anslagen för försvar-verket m. m. kommer att ansenligt nedsättas. Detta belopp af skuld kan skötas, genome3 proc. låa, på sätt det skedde åren 1824 — 1828, medelst ett enskilt kreiitiv för denna rörelse på Banken, af en half million Riksdaler; och till ränta behöfves högst: 1:sta året 21,000 Rdr, 2:dra 42,000, 3:dje 63,000, 4:de S4,000 och 5:te 165,002, hvartill säkerligen öfrerskotten å allmänna beviliningen skulle blifva tillräcklige; tyiverkligheten måste räntan kunna blifva vida mindre, då R.ksgälds Kontoret kan tillfälligt minska lånebeloppet med egzna kas amedel, samt med de öfyerskott, som ä öfrige beskattningstillarne komra ett uppstå. Öfrer denna lånerörelse bör naturligtvis särskilt räkning föras; och är jag öfvertygad, att liksom 18:18 års Stänvder fanno blott en effektiv skuld af 35 von Rdr, då man likväl år 1823 beslutat att utgifterna för kanaler m. m. :hulle med omkring 1,800:,00v Rdr genom upplåning b stridas, skola 1539 års Siänder säkert fiuna ett högst ochetydligt deficit att betäcka; helst derest Riket: Ständer ru äter, som vid 1823 års Riksdag, besluta, att Tullmedlen, iiikh:t med allmänna Bevillaingen, direkte till Riksgäld-kont: ret må afl-mnas. Jag ant ållcer såle es om återremiss af Betänkandet, och jag föreslår: 1:0 Att Rik:gälds-Kontoret må gexrom uppåning, emot nämde Kontors obligationer, stälide på återbetalning vid anferåran och löpande med 3 proc. ränta, eterhand och i mån af behöfvet anskaffa de för Kexstorets euskilta utgifter erfor: erlige niedel, till och med det år då rästa Riksdag sammanträder. 2:0 Åt upplåningen i allmänhet må verkställa: efter de föreskrifter, som Stats-Utskottct äse alt i Reglementet för Riksgälds-Kontoret närmare bestämisa; i enlighet med de år 1823 derför af Rikets Stän!ler stadgade grunder. i anlednicg af dåvarande Stats-iUtstoltets Betänkande N:o 605. 3:o Ait ränlebotalvingen, under tiden, må utgå af öfver kotten på allmänna Bevitlningen, cleraf andra Riksgäld:-Kontorets under händer hafvande me?el. 4:o Att särskilt räkning öfver detta lån kommer att fövas, på del Rikeis Ständaer vid nästa Rik-dag må besluta, huru med dess afbetalniog eller infrianio bör förbållas. Tiilika föreslår jag: att ctt särskilt kreditiv på Rikets Stärders Bank måtte intll ästa Ziksdag inedefvas ät Ril gölds-Kontoret, af en half million Rdr, i och för förvallnivgen af det 3 jrsc. lån, som på nu föreslagne sätt af nämde kontor kommer att efterhand upptagas; och anhåller jag alt Siats-Utskoltet i och för detta ärendes bebandlivg måtte med Binko-Utskottet öfzerlägea. Många hördes förena sig i delta anförande. Heurlin hade ett skriftligt anförande i samma anda som Anders Danielsson. Viec Talman Jon Jonsson: Genom Ständernas vid sista riksdag fattade beslut om understöd till Göta kanals fullbordan, äfvensom genem kostnader för karanlänsanstalter, har Riksgäldskontoret råkat i behof och trångmål, samt dess kredit minskats. Till betäckande ntorets skuld måste således antingen lån upptagas, eller bevillningen höjas. Jag förenar mig med Ånders Danielsson derutinnan, att kreditiv å Banken skulle i betydlig mån lätta Riksoäldskontorets negociationer. Hvad ränteberäkningen vidkommer, bade viee Talmannen alltid stridt för dess beräknaude endast till 3 proceni å Bankens obligationer, men hans mening hade härutinnan alltid tillhört minoritetens, Genom kreditiv på banken torde ock räntan nedgå till nämde belopp. Hans Jansson var i hufvudsaken ense med A, Danielsson, men ville e:inra om Utskottets skäl att. föreslå godtgörandet af Riksgäldskontoreis skuld genr,m bevillning. Detta skäl har nemligen Cj varit annat ip den a y, hvarmed man i allmänhet ansett statsskr xq Man har hyst farhåga för att, till lättnad för ögonblj cket, kasta på kommande generationer förbindeler, hvilk: , de måhända skola hafva lika så svårt, som vi uu, att uppfylla. Hade statslånsprincipen blifvit antagen, radet ; iessutom troligt, alt för extra statsregleringen cett redub? ot högre belepp blifvit föreslaget. Erik Persson i ; lade Hans Janssons mening. En mängd UtskottsbetänPe aefleborgs län dela Et änkandet återremitterades, ud en bitöllos utan diskussion. i till Banko-Utskoitet remitterades en motion af er Jonsson från Öland: att en skådepenning måtte präglas till minne af den vid innevarande Riksdag beslutade realisationen. Hans Jansson ansåg dena motien för ticigt väckt. Det föreföll korom lilsom att sjuvga segersåvger före segern. Följden sf realisationen är väl äru problematisk; blr den god. sem vi önska, så är det då först tid att tänka på skådepenningar. Anders Danielsson, Nils Mäånsson. Lars Olsson cch Erik Ilansson fån Örebro län m. fl. delade lika tanka med H. J:n son. ec RAPID LIT OT EST IA RI Pe I a