(Införes på begärap). I dessa sjukdomsoch dödlighetstider synes i sanning någon uppmärksambet böra fästas vid det nyligen framställda exempict af en koleradöd i Göteborg, sem iåterficks till lifvet. Kunde ej anförda exempel föranleda till tvifvelsmål om mången annans verkliga död, som blif-it eller blifver den härjande farsotens offer? Kunde icke, med anledning häraf, den frågan uppstå, em koleradöd ofta är något annat än en blott skendöd? Att för hastigt tro på menniskors död, och för hastigt befordra dem till grafven, torde, äfven då ingen kolera härjar, vara ett i vårt laud icke ovanligt fel. Och om försgtigheten, om omtanlan för eget väl å ena sidan ålägger de lefvande att, så vida möjligt är, vakta sig för de smittor, som af döda, förmultnade kroppar kunna i luften kringspridas, så måste dock äfven å andra sidan menniskokärleken åligga dem, att icke sänka dem i grafven , hvilkas död än-: nu kan vara tvifveil underkastad; ty hvar och en fräge sig sjelf, om han ville lefvande sänkas ned i dödens boning! Och allt det J nu viljen, att menniskorna skola göra eder, det gören J ock dem.